det är nu mitt verkliga slit börjar...

Nästa vecka börjar maken jobba igen och äldsta sonens rum är inte klart, knappt planerat, han som tar studenten om en vecka som oxå ska planeras och utföras av vem??? Jo mig och maken... Äldsta sonens pappa ha varit märkligt tyst.... Vid ett samtal mumlade han något om att han kunde ju gå nå´t ärende åt mig om jag behövde, kostnader hm... vad är det? Allt arbete och dekorerande, nä, sånt kan man ju inte hålla på med.... Nä, det där tar jag o maken hand om och en faster till sonen ställer storartat upp med hjälp och trädgård...

Det är ändå inte värst, det är nu som det börjar, jag minns att jag skrev om hur maken besinningslöst gick på alla klädkamrar osv... Jag minns att jag skrev om att det ska ju gås igenom och sorteras, kastas, sparas, användas, ges bort and so on.... Nu börjar man komma ditåt, och sopberget på gården växer. Alldeles nyss var det gigantiskt av sopor ifrån huset, gips, trä, bruk, gamla skåp etc... Nu håller det på att bli gigantiskt av trasigt och urtvättat och gammalt i sopsäckar... Detta måste sen iväg till återvinningen!

Maken försöker fylla sönernas önskningar om tv, på rummen!!! Det räcker inte med en fungerande tv i vardagsrummet... Sen är det el och telefonen, vilket var en rolig historia... Teliasnubben kom hit och meddelade att nu fungerar telefonen, de två dagars arbete som maken lade på att få telefonen att fungera var totalt bortkastade, alla varianter maken testade, det hade inte spelat någon roll maken hade kunnat hålla på till döddagar, telekabeln var inte påkopplad på telestolpen.... Telia hade kopplat ur den när huset utrymdes sist och "glömde" det när vi för två månader sedan ringde och beställde telefonflytt hit... Det är roligt här ska man veta!!!

Jag, hm, jag har faktiskt tvagat mig idag, hemma hos mamma, ja, vår dusch som skulle dyka upp senast i slutet av förra veckan och senast i början av denna är "Någonstans i Sverige".... Vi får väl se när vi får duscha i vårt nya hus. Oavsett vart min tvagning tog rum så var det oerhört trevligt att bli ren och fin inför banken imorgon... Imorgon överlämnar vi ju huset till de nya, hoppas att de blir nöjda! (och tar hand om trädgården)

Något positivt är att detta med tvättmaskinen och torktumlaren faktiskt fungerade, elisen kom idag och kopplade in dem och nu ska vi tvätta... Maken märkte min ångest inför åsynen av tvätthögen så han erbjöd sig frivilligt att starta det hela och beta av högen. Han är bra go min man! Vi kompletterar varann bra, av sånt han får ångest eller blir stressad av, det hanterar jag och vice versa. Det är tur att vi har varandra annars hade detta aldrig gått. Det är nog bra tur att jag har bloggen och alla bloggvänner oxå för annars hade nog aldrig jag mått så bra trots min situation.

Tack för det alla ni!!!

Stora kramar till alla som behöver

De manliga familjemedlemmarna är totalt upproriska över att de inte får tv:n att fungera utan störningar...

De svär, skäller, slår på apparaterna och det är inte ens en sverige match som pågår.... Hm, vad är det som händer här egentligen??? Är det frustration allmänt över att tekniken inte fungerar som normalt??? Är det något manligt???  

Nu kommer maken och säger att någon sladd åkt ur på sidovinden till antennförstärkaren när han pulade med el till minstingens rum (så han snart får sin nattlampa, stackaren) och andra får sina datorer och musikanläggningar.... Hm, han tror ig ha upptäckt felet i varje fall, alltid något!!!

Det svänger här i livet, mellan det andliga och det materiella....

Kramar

torktumlaren installerade, så skönt, jag vill INTE ta en titt bland smutstvätten.... Det ÄR FÖR mycket, det vet jag redan...

Min 17-åring mobbar mig för att jag bloggar, han säger att jag beter mig som en tonåring, själv har han svårt att "vilja" ställa upp under sommaren för att han ska sova istället.... Hm,  jag undrar jag om det är en typisk tonåring månntro???

Han ska i alla fall gå med lillebror till lekis på fredag kompromissen blev 1 timme... Han vägrar längre. Varför kan nu inte mamma eller pappa gå??? Jo, för att just på fredag ska vi till gamla orten och göra upp med köparna av gamla huset så att vi får betalt... Vi äger ju huset bägge två så då måste vi vara där båda två... Varför ska allt jämt köra ihop sig?

Igår fick vi brev ifrån minstingens blivande lekis om ett möte för alla föräldrar som skulle gå av stapeln i måndags!!! Hade vi någon chans??? Det är roligt hur det funkar...

Snart ska jag få ordninga på alla dataprylar så att jag kan föra över lite material från kameran... Det ska bli skönt att få lite ordning på papper, datorn och telefon skulle ju vara ett stort plus om den fungerar... Det skulle komma någon teliasnubbe och vi skulle inte behöva stå för kostnaden...

Tja, idag har jag målat lite och fogat en del, nu är vi ju mycket i källaren och arbetar och det är lika tacksamt som det övriga arbetet, det syns resultat på en gång. Det är härligt! Lika härligt som att städa när det är riktigt smutsigt, vad man än gör så blir det omedelbart resultat och ett positivt sådant...

Kramar till alla som behöver

Jag lever jag finns, på jorden, på webben!!!!

Tack gode för mobil internetanslutning!!!! Yeah! Jag är connected igen... Det finns inte ord för hur det har känts att vara utan internet, bloggen och allt.... Men nu är jag tillbaka, dock med mycket att göra fortfarande så jag får lov att prioritera och ransonera tiden... Maken och sönerna är rädda för att om jag får tillgång till bloggen så kommer jag inte att hinna lika  mycket i huset.

Vilket stök vi har, det är kartonger och kassar och säckar överallt. Duschen har inte kommit, telefonledningarna har något brott så telia måst komma, vi är med andra ord utan telefon... Som sagt man vet att man lever....

Ska snart kika in till alla jag brukar men..... först ska jag betala räkningar.... Inte lika roligt, jag lovar....

Kramar till alla som behöver

nedräkningen... Från och med imorgon har jag inget internet och nu kom jag på ett problem... Äldsta sonen skulle maila ett skolarbete till mig så att jag skulle ta ut det på skrivaren men det går ju inte, det går ju inte att maila utan internet.... Vi får ta skrivaren och koppla in på hans dator istället så löser det sig ändå... Tänk att det mesta ändå löser sig... Ja, jag vet, det är makens favvo inte mitt men ibland så...

Jag vet inte hur det kommer att gå att inte ha bloggandet om dagarna, det har verkligen fyllt en funktion för mig, att blogga när jag är pigg nog... Inget att passa tider, boka in etc. Man gör det när man kan helt enkelt... Jag har oxå kommit i kontakt med så många härliga människor genom bloggandet och jag kommer att ha så mycket att läsa ikapp när jag äntligen få internet inkopplat igen. Jag får nog ta det lite pö om pö, annars blir det nog bara soppa av alltihop.

Jag kommer ju att ha en del att göra under tiden jag är internetlös så det kanske gör så att tiden går fort. Hoppas på en bra helg och på ett bra väder... Att alla djur och barn tar det här bra och att inget händer på vägen. Jag har en liten benägenhet att vänta mig att "satan" står bakom hörnet och lurandes väntar på att få ge mig en smäll till. Kanske för att jag har fått en hel del smällar genom livet... Jag brukar dock narras med honom för när han väntar sig att jag ska ge upp så reser jag mig igen, starkare än förut och ger igen genom att vara glad över det jag har och får uppleva och för att min tro på livet är starkare än något annat...

Himmel, nästan lite sentimentalt eller flummigt men det är så jag tänker ibland och jag är inte galen bara inte riktigt klok på en endaste fläck och det trivs jag rätt bra med. Hoppas att allt är bra i landet och att alla får en bra helg och en bra vecka...

Många och stora, soliga kramar till alla som behöver

Jag har inte fått någonting gjort, jag fogade aldrig 17-åringens golv, jag kunde inte följa med till dagis och säga hejdå... Jag har i princip legat hela dagen och försökt hålla fast den snurrande omgivningen... Nagla fast den...

Maken är och hämtar hämtmat idag, vi har inget kvar i gamla huset att laga mat med eller av så det blir den lätta vägen idag. Bägge yngsta barnen hade haft bra avslut på sina respektive ställen och kände sig nöjda med detta.

Maken har bilat upp för avlopp, nu är det bara att gräva ur sanden och lägga avloppen, koppla på gamla stammen och gjuta igen. Sen kan jag börja med mitt kaklande och klinkrande igen. Ska väl försöka få 17-åringens golv klart först.

I morgon försvinner vårt internet ett tag och jag tror jag redan har lite abstinens faktiskt. Tur att man kan överleva det och komma tillbaka. 

Imorgon ska det bli en bättre dag försöker jag intala mig och det blir det kanske. Vi kommer i alla fall iväg till nya huset och mamma har lovat utfodring hela helgen, skönt! När jag väl bor där ska jag väl lyckas må så bra att jag kan ta lite mer bilder oxå.

Tänk vilket liv det blev om det där vattnet och Reinfeldt, kanske hade det varit roligare om reportern sprutat vatten i sitt eget ansikte och fångat Reinfeldts reaktion på det istället... Jag tror att jag skulle ha uppskattat det mer.

Humor är svårt egentligen, jag har tänkt på att många humorinslag blir liksom för hysteriska. Man hänger inte riktigt med i vad som är roligt egentligen. Andra mer syrliga, smått ironiska följer man lättare men är svåra att göra sådaär roliga, med andra ord finns det risk för fler misslyckanden. Det är en hel vetenskap det med...

Idag lyser solen och det blåser som bara den!

Maken säger att det är typiskt svenskt, i så fall så vill jag inte vara svensk i vart fall inte typisk svensk....

Vi har beställt flyttstäd i nästa vecka när vi har kommit ut ur huset och så finner jag mig själv gå och torka ur skåpen som jag plockat ur och att jag står och gnor i diskhon och bänkar och.... Ja, typ överallt!!! Är man knäpp eller, ska man städa innan städfirman kommer???

Är det så att man själv tycker att man är så smutsig så att man måste städa innan andra ska städa??? Jag tror inte att vi är så mycket mer smutsiga av oss än andra men vi har ingen renlighetshysteri heller och vi  är ju nästan aldrig sjuka...Hm, hahaha, jag är ju kroniskt sjuk men jag menar inte sånt sjuk utan magsjukor, förkylningar och så vidare... Ytterst sällan får vi sånt och det måste ju betyda att vi är någorlunda sunda ändå...

Knäpp är vad jag är och nu har jag kommit till insikt och tänker inte lyfta en till städpinal i detta hus!!!

Varmt är det och sylen lyser än!!!

Jesper jamade hela vägen fram till nya huset, ungefär en timme, han borde blivit hes... När vi kom fram fick han stanna i buren ett tag för att kika sig omkring vilket han gjorde skräckslaget men nyfiket. När han fick komma ut ur buren sprang han och gömde sig och det lät vi honom göra. När vi skulle åka kom han fram och kollade upp maten så det går nog bra. Nu har han kvällen och natten på sig att på egen hand få kolla läget och sniffa in alla lukter, de flesta av oss faktiskt... Imorr´n kommer vi igen.

Jag stod på benen så pass att jag hann klinkra klart 17-åringens golv sen var jag helt färdig. Det blev hyggligt bra i alla fall. Eftersom jag inte mådde bra så blev det inga nya bilder tagna trots allt. Maken har klurat på avloppsfrågan och tror att han har kommit fram till en lösning så på tillbakavägen stannade vi så att han kunde handla alla delar till det. Det blir ju skönt att få det gjort så att vi kan börja med ett badrum...

Minstingen har sin kusin här och de låter onekligen lite mer än vanligt, lekandes mätta på hamburgare... Hobbe ligger utslagen på sängen, han led med Jesper och gillade inte alls Jespers vånda i bilen.

Om jag står upp imorgon så ska jag foga klinkret, det går i alla fall rätt fort att göra, det är värre att sätta klinkret för det är så mycket att skära till då men foga det säger svisch, svisch så är det klart. Imorgon ska vi tillbaka till gamla huset rätt tidigt för att handla glass och åka till minstingens dagis så att han får bjuda på glass som ett litet avslut. På kvällen packar vi in så mycket vi kan i släpet och på fredag förmiddag far vi och denna gång kommer jag inte tillbka förrän den 1/6 när vi ska avsluta affären med det gamla huset. Skönt!

Jag har fortfarande lite ångest över att det är rätt mycket kvar att packa men maken säger att det är ingenting, det löser sig säger han och han vet att jag inte gillar det uttrycket. Det löser sig, jo, pyttsan... Jag har lärt mig att för att något ska lösas så måste man ta tag i det själv och där kommer lösningen. Maken har som sagt en annan syn på det hela och ibland fungerar hans metod oxå...

I övrigt har det varit segt idag med mycket öronbus och trötthet, har läst lite bloggar men inte direkt orkat kommentera en del intressant. Man får väl ta igen lite sen när allt har lugnat ner sig en aning.

Solen lyser fortfarande!