Gerda-Thyra

9 augusti 2007 16:01

Nej, fylla år som vuxen ÄR inte lika roligt och förväntansfullt som när man var barn och tonåring... Jag tror att det handlar lite om att man numera måste planera och pyssla till det på ett annat sätt.. man har liksom ansvaret för "hela kalaset"... Kan inte bara sitta på rumpan och önska sig längre...

Det gäller julen också, den var ju rolig och pirrig när man var barn, nu vet man att det jätteansvarsfullt... alla barnen och alla andra, ska bli nöjda och belåtna, alla ska vara vänner, maten ska falla alla i smaken, inget ska fattas, granen ska vara vacker och pyntad som resten av hemmet, ögon ska glittra och julefriden ska lägra sig över alltihopa...phu...

Jag tror det handlar om önsketänkande och hur man vill att det ska vara... Det kanske inte ens är verklighet, utan bara en djupt rotad dröm...!?

maria

9 augusti 2007 16:11

Gerda-Thyra: Det kan vara ett enda önsketänkande eller som du säger en dröm... Kanske man oxå som vuxen ska upprätthålla mycket och att det kan bli tungt, jag vet inte men...

Visst, det är okej att fylla år och jularna gillar jag. Jag tror att för min del kan det kanske bero på att jag har inte så många önskningar heller, man får ju färre sådana som vuxen... De man har är kanske för orealistiska... Som min största önskan: En förutbestämd dag då jag får må helt bra och kunna göra vad jag vill på... Det går ju inte, så kanske man lägger ner önskandet helt och hållet istället, kanske?!

Gunilla

9 augusti 2007 16:14

Nej, att fylla år är bara ytterligare en jobbig dag numera att klara av. Då blir allt så tydligt igen att det är ett barn i skaran som fattas.
Men grattis i alla fall! Om du fyller år idag eller de kommande dagarna vet jag inte....

maria

9 augusti 2007 16:24

Gunilla: Det kan jag förstå att om det saknas någon så blir det helt enkelt inte roligt, i vart fall inte förrän man kommit dithän att det inte gör ont på samma sätt längre,när man kan fira något och med viss glädjeblandad sorg minnas och ha behållning av minnet istället för att det bara gör ont... Det kan ju aldrig bli samma sak men... Fast, det vet inte jag... Jag har aldrig förlorat ett barn. Jag har förlorat vuxna människor...

Nej då, jag fyller i nästa vecka men det är något som jag började fundera över när andra frågar vad man önskar sig... Jag önskar mig en dag, en förutbestämd dag då min sjukdom inte får spöka med mig och som jag kan göra vad jag vill på.... Det går ju inte... Resten, det är ju mer värdsligt...

Tack ska du ha Gunilla både för grattis och tankar...

pia

9 augusti 2007 17:15

Hej Maria
Grattis i förskott och jag hoppas att du gör något roligt på din födelsedag för det är din dag...Jag har ändrat min uppfattning om att fylla år eller jag tror att jag har ändrat?? Läste någonstans att när man fyller år ska man ta hand om sig själv hur man än mår och vilka man än har runt om kring sig så är det den dagen man bestämmer själv vad man vill och kan göra...
Annars är jag inte så mycket för att fylla år, kalas kanske pga av familje bakgrund och mera...
Ja man blir bara yngre och yngre varje år:):)

KRAM på dig och ha en underbar kväll!

maria

9 augusti 2007 17:25

pia: Tack ska du ha!

Men jag tror möjligtvis på det där om att ta hand om sig själv lite... Dessvärre är det ju det här med att det man vill kanske man inte kan men ta hand om sig själv och skämma bort sig själv lite det kan man...

Kram på dig och hoppas att din kväll blir så bra den kan bli!

Filifjonkan instämmer

9 augusti 2007 20:15

Ja det är förväntan som man tappat den hade man ju som ung eller yngre och liten men den har liksom flagnat med åren man har fyllt så många gånger så man liksom kan det där med att fylla det är gjort man är färdig på något vis... så känns det hos mig i alla fall så jag känner igen det...

maria

9 augusti 2007 21:01

Så Filifjonkan känner lika som jag i detta.. tror som fjonkan säger att det hanlar om denna förväntan och jag tycker att Filifjonkan satte detta med att den flagnar denna förväntan så fint i ord...