blir det när man ska flytta... I och med att jag blev sjuk så har vi beslutat oss för att flytta. Jag ska äntligen hem igen, hem till orten där jag har större delen av min familj, där jag kan känna mig trygg och kan få stöd när det behövs. Men det är ju detta med att flytta! Vi har hittat ett underbart hus och fått vårt hus sålt. Huset vi bor i har vi totalrenoverat under fem år och huset vi ska till blir vi tvungna att börja om i. Nytt kök, nya toaletter, det saknas badrum och så vidare... Men det värsta är nog alla flyttkartonger och äldsta sonen. Hemmet är upp och ner och äldsta sonen som dessutom tar studenten i år vill inte följa med. Nej då så, han blir 19 år i år och tror att han kan få ett arbete och bostad bara med en blinkning när man försöker resonera realistiskt med honom så fnyser han bara och menar att jag inte vet hur det är idag. Hm, jag arbetar ju (innan sjukskrivningen), betalar mina räkningar, röstar och deltar i det sociala samhällsspelet i stort. Vad är det jag inte vet när det gäller försörjning och boende??? Men, men han är myndig, låt han testa sig fram och det med vetskapen att funkar det inte så har vi ett rum i beredskap åt honom så att han i lugn och ro kan ta ett steg i taget. Det ska bli skönt att flytta, jag längtar...

I går tog jag en promenad med hunden och såg tussilago i hela skogsbacken, solen sken och det var för varmt för vinterjackan det var helt underbart... Tänk att snart är sommaren här igen!

En annan sak är det här med sommar tid och vintertid när infördes det? och varför då??? Är det inte bara krångligt? En ursäkt för människor att missa möten och komma för sent till jobbet etc.??? Har svårt att förstå det...

Ibland blir jag så ledsen över att inte kunna arbeta, jag hade precis hittat mitt drömjobb och så blev det så här... Kanske jag kan hitta lite annat att dona med under tiden så att tiden blir lite mer värdefull, men vad? När vi flyttar kommer jag i och för sig ha plats att ställa upp vävstolen som mamma förvarar åt mig, då kan jag ju väva en del men det kan man inte göra hela tiden... Läsa, tja, det gör jag ju ändå, promenerar gör jag också för att inte tala om hur mycket jag vilar... Fast jag sover hela nätterna så behöver jag vila mellan två till fem timmar per dag. Sjukdomen tar så mycket kraft, alla anfallen suger musten ur en och ändå tycker jag att jag håller på att lära mig att leva med det. Life goes on... Man lär sig, anpassar sig och hittar nya sätt att vara och göra. Människan är förunderlig.

På fredag tar vi över vårt nya hus och i två månader kommer vi att tillbringa helgerna hos min mamma för att jobba i huset. Önska oss lycka till!

Kramar till alla som behöver!!!
Maria

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

särskilt jag själv... Jag gav upp och har nu suttit och fnurlat på en ny blogg, en som går snabbt och som inte nekar mig inträde och som inte får lust att kasta ut mig då och då:)) Jag har trivts jättebra här på bloggagratis men jag har så lite tid d...

Nu blev jag ju glad när jag kom in på bloggagratis och inte sur... De ska i eftermiddag påbörja arbetet med den nya servern så nu ska det nog fungera som vanligt snart igen:)) Det längtar jag efter!!!   Idag är dagen halvdan redan i från start så att...

Men vem vet hur länge:) Jaha, dagarna har varit blandade med snurr och öronbus samt att jag då och då kommit in på bloggen och tänkt mig en liten cyberpromenad och så har jag inte kommit någonstans... Så jag tror att det måste vara en kombination av ...

Dubbelörnen jag är på bristningsgränsen vad det gäller tålamodet med bloggen just nu....   Dagen har inte varit så bra, var redigt yrslig redan vid frukost och inte blev jag gladare över att jag inte kunde komma in på bloggen för att skriva, ännu min...

och en smörgås, det behövde jag... En promenad är avverkad eller avnjuten, vilket som går bra... Ett stycke shoppingtur är oxå avverkad eller avnjuten dock inte med resultat att jag fick med mig det jag skulle ha hem men en hel del annat jag inte vis...