Här testar vi spindelmannen till höger om texten och den där Fredrik var inte så dum, han har rätt att det mesta tycks hänga på storleken av bilderna. Husbilderna jag la ut hade jag glömt att förminska och dessa bredde ut sig till höger och vänster med text på alla håll och kanter men spindelmannen här är förminskad.

Se där! Det fungerade ju!!!

Minstingen fyllde 6 år i lördags, han är född på en påskafton så där kan man tala om påskägg.... Vid ett tillfälle när han var tre-fyra år så samtalade han med mig om åldrar och helt plötsligt blir han ledsen och säger att han vill bli stor på en gång. Jag säger: Men gubben, det tar tid att växa sig stor. Då brister han ut i gråt och säger att han faktiskt vill vara fjorton år på en gång för då kan han också få spela skateboardspelet som storebrorsan.

Ja, tänk så fel det kan bli och här är en liten spindelman som redan dagen efter sin födelsedag längtar till nästa och nästa. Jag har inte hjärta att delge honom att de flesta slutar med detta vid en viss ålder, jag är rädd för att han skulle tycka att livet blir tråkigt då... För den delen har jag inget emot trendbrytare så det så.

En kram på dig nu Persilja och jag vill att detta ska fungera....

Bilden ska vara till vänster om texten...

iväg och inhandla köket... Jag har inte tänkt mig att ha ett vanligt kök (med jag läs vi) utan jag har tänkt att skippa det här med överskåp och bara ha hyllor på väggen ovanför spis och diskbänk och sen ha vitrinskåp i köket med porslin i. Kan det bli bra månntro?

Jag tror att det blir annorlunda men att det kan bli annorlunda på ett sätt som kommer att tilltala oss. Jag menar, vi har ju tänkt oss att ovan diskbänk och spis så kommer först kakel sen kommer en hylla med belysning och kontakter under och ovan detta blir det en fondvägg i tegel precis som i gamla huset men på en annan väggsida/funktion. Det finns inga andra väggar i nya huset som lämpar sig för en fondvägg.

Då måste man tänka nytt och det har vi försökt att göra på det här sättet. Inga överskåp, bara underskåp, vitrinskåp och hyllor. Ja, ja, bildbevis kommer ju så småningom så får vi se om det blev bra eller ej.

Kramar till alla som behöver

i helgen... Hela förra veckan så tjatade min man om att det första han och sonen skulle göra när de kom till huset på fredagen var att bära in alla vitvaror som jag skulle dit tidigare för att ta emot. Jag menar att det blev precis som en hjärntvätt men det skrattar bara min man åt... Men det var en hjärntvätt eller ett mantra, först bära vitvaror sen resten, först bära vitvaror och sen resten, förstå att höra detta i en hel vecka, det gick som en raspig LP som hakat upp sig i mitt huvud....

Så jag var lite nervös oxå för jag har ju inte kört bil på 8 månader och skulle nu köra bil själv och på motorväg. Ja, jag får faktiskt köra bil trots sjukdom, eftersom jag får förkänningar innan anfallen kommer så har jag upp mot en timme till att svänga av, ta mediciner och vila tills dess att jag kan köra vidare. Det gick bra, jag kom fram, det var värre på hemvägen....

Väl där så börjar jag och påta med lite spackel och rätt var det är så kommer vitvarorna. Jag går ut i solen, sätter mig och röker och killarna frågar var jag vill ha vitvarorna. Ställ dem där på gräset sa jag. Killarna tittade på mig som om jag skämtade och frågade om det var säkert, skulle de inte bära in dem? Nä, sa jag, först ska maken och sonen bära in dem....

Jaha, sa de och lämpade av vitvarorna. Ja, vitvarorna= en fullstor frys, en fullstor kyl, en spis, en diskmaskin, en spisfläkt, två överskåp till frys&kyl, en tvättmaskin och en torktumlare.

När de åkt var det som om någon hjärncell vred sig ur ett halvförlamat tillstånd och försökte meddela mig något, jag lyssnade inte, först bära sen resten.... Sonen som åkt med mig stod och tittade på mig och sa sen: Kunde inte de ha burit in skiten? Jag tittade på honom och plötsligt var det som om en massa halvförlamade hjärnceller vaknade till liv och det enda jag kunde komma på var att börja skratta hysteriskt samtidigt som jag sa till sonen att inte säga ett pip om detta till maken (det är INTE likt mig). Sonen flinade och sa: sällan mamma, sällan, det här ska han få höra....

Ja, ja och så kom det sig att min man stönade väldigt högt och tittade på mig och sa "idiot" ( det är första gången under alla våra år han sagt ngt sånt åt mig) men med en mycket kärleksfull blick och när jag försvarade mig med hjärntvätten han utsatt mig för så gav han mig en puss och sa: men det är ju du som är smart i den här familjen, det är ju du som e klok, åhhhh, hur kunde du???  Han skrattade dock själv gott åt hur tokigt det blev. Jag kommer nog att bli retad ett tag för det här. Men de bju ja på! Och vitvarorna, tja, de kom ju in först och sen resten.....