Jag har fått många kommentarer om ork och först och främst så måste jag ju säga att trädgården vi byggde tex, den byggdes innan jag blev sjuk, för idag är orken ett problem.... Men det väcker en del tankar som har legat på lur länge nu.

Jag måste lära mig att ransonera med min energi, pytsa ut den pö om pö och det är inte helt lätt. Jag är en sån som, när jag påbörjar något, vill få avsluta det hela..... Som nu, när vi igår var iväg och köpte vårt kök och det står lastat i en kärra utanför huset och bara väntar på att få komma till det nya huset och bli uppsatt. Jag har svårt för det, helst skulle jag ha velat åka till nya huset direkt igår kväll och sätta upp allt på en gång. Nej, inte realistiskt för minstingen behöver få komma i säng och tvätten ska hängas, men viljan, lusten att göra det finns där ändå.

Man blir tvungen att ha en lång prövotid där man får prova på orken, hur mycket räcker den till och vad händer när jag övertrasserar orkens befintliga resurser, när behöver jag vila för att orka mer eller när behöver jag vila för att inte må dåligt. Det blir ett vägande och pusslande med för och emot och till slut hoppas jag finna en väg som innebär att det blir en balans mellan det jag önskar göra, måste göra och vad orken räcker till.

Så ork är ett svårt begrepp, det finns de med massor av ork men som i slutänden blir skadade av deras egen ork, orken har en skadlig inverkan på deras hälsa, är det då orken som egentligen inte fanns och att de som orkade egentligen inte orkade utan bara ville eller såg det som ett måste? Jag tror inte det, tänk på eldsjälar, idealister som orkar som bara den och som VILL orka men ibland orkar även de så mycket att det inte är bra för dem.

Lite funderingar kring ork bara, kanske det bästa är att försöka finna den där balansen mellan orken, vilja och måstet....

Kramar till alla orkeslösa och dem med mycket ork!

Pust, stånk, flämt.... Visste inte riktigt att det var såå långt upp till dig, jag måste ha varit rekordsnabb.....

Varsågod, hoppas att det smakar och nästa gång joggar du ner till mig va??? Jag tror inte Hobbe orkar en gång till....

Tänk att det nu går att göra bilderna så här små och att det går att få dem både till höger och till vänster om texten... Detta kan ju bli riktigt roligt när man lärt sig.....

som sagt något av att lämna...

Vår trädgård var helt vildvuxen när vi tog över det här huset, ingen hade gjort något på 12 år. Den nya trädgården vi nu ska komma till är överhuvudtaget ingen trädgård, det är en gräsmatta täckt av lager med lager av gamla löv. Jag undrar om gräsmattan finns kvar där inunder.

På tal om att sätta makar i arbete så startade jag ett ganska stort projekt i nuvarande trädgård när vi flyttat hit och då fick jag maken att åka runt och leta efter STORA stenar som han lastade bilen full med och överlämnade till mig hemma på tomten. I ärlighetens namn så följde jag med på dessa turer ibland för att peka ut vilka stenar som var vackra, åh,ja jag bar nog en och annan oxå, det säger min rygg åt mig i alla fall.

Så här såg ett av projekten ut, Stenbacken....

Så småningom så växte det av allt baxande med stenar.

Det växte så mycket att jag utökade området med, just det, stenar....

Så småningom började det kännas nästan klart men så var det trappen ja, just det, jag ville ha stenar men min man sa att det var farligt. Jag kan fortfarande inte se vad som kan vara farligt med det men man får ju inte allt man vill här i världen...

Trappan blev till i alla fall, av stockar...

Sen kunde jag börja känna mig ganska nöjd, bara maken kunde baxa hem en massa säckar med täckbark oxå...

Hela backen är byggd av jord och stora stenar... Det tog ett tag men jag gillade resultatet.

Något annat jag kommer att sakna är dessa små besök av kotten Igor.

Han kommer då och då, vill ha lite käk och vatten, ibland bor han ett tag under vår altan men då och då flyttar han på sig. Jag vet inte, det kan ju vara så att han tycker att katterna är en aning störande ibland....