malve

4 september 2007 12:52

Det låter som ett väldigt klokt beslut.

Stackars lille Hobbe. Då blev han väl överlycklig när du kom tillbaka?

Helena

4 september 2007 13:03

Här skiner solen idag men det blåser så det är kyligt om man inte är i lä.
Skönt att ni kom överens om en kompremiss,låter som en bra lösning tycker jag.Viktigt att inte sonen känner sig överkörd och att alla är emot honom.
Jag tränade tidigt mina vovvar på att vara ensammen.Från början smakade Ella på en och annan vägg men nu har det gått bra de sista månaderna.
Jag skulle bli galen om jag inte kunde lämna dem en stund för att åka och shoppa eller annat kul.
Lämna honom korta stunder och gör inget väsen av att du kommer hem så ska du se att det ordnar sig.
Kram!

Persilja

4 september 2007 13:42

Det är nog nyttigt att lära sig att vara även med människor man inte älskar. Det hör ju till livets skola. Klokt beslut. Hoppas det går bra.
Jag ska genast träna Pommac att vara ensam korta stunder. Han har redan tränat i bilen men aldrig hemma. Hur gammal är Hobbe?

maria

4 september 2007 14:22

malve: Jag tror att det kan gå vägen... Hobbe var helhispig när jag kom hen igen:))

maria

4 september 2007 14:23

Helena: Tack! Det är nog så jag tänker mig att göra, ta en halvtimme om dagen och lämna honom hemma... Kram

maria

4 september 2007 14:24

Persilja: Precis, så jag hoppas att det ska gå bra... Oj, Hobbe är åtta månader och borde ha fått detta redan ifrån början så kör du med Pommac!!! Kram!

Ella

4 september 2007 17:39

Hoppas att det löser sig till det bästa. Han har tur som har en klok mamma.

maria

4 september 2007 17:53

Ella: Tack, vännen!!! Jag behövde nog det idag...

Annelie

4 september 2007 20:04

Det var förnuftigt tänkt tycker jag.Kanske som du säger, så fungerar det. Det vore ju toppen. För älska alla kan man inte.
Hobbe gnällde nog alldeles extra mycket när du kom, för att få matte att känna ordentlig skuld ;-) Kram

maria

4 september 2007 22:05

Annelie: Ja, jag tyckte att jag fick till tankarna lite där...))

Mmmm, HObbe, ge mig skuldkänslor bara gör det!!! :)) kram

tussegumman

4 september 2007 22:57

Stackars Hobbe men hundar är som barn man måste inskola dem! Hoppas det ordnar sig med sonen. Min son fick byta lärare då läraren mobbade honom. Detta låter som en dålig historia! Läraren brydde sig inte honom när han räckte upp handen! Denna lärare blev uppsagd men tyvärr funns minnerna kvar...Ha det gott/Kram Tussegumman

maria

5 september 2007 07:06

tussegumman: Usch, det lät inte roligt! Sonen din måste ha haft det väldigt arbetssamt då...

Ja, hundar är som barn man måste lära dem och det ska jag ta tag i nu...

Ha det så gott! Stor kram på dig!

Tant Tagg

6 september 2007 20:14

Tänkte just på det där mötet.

Jovisst måste vi alla kompromissa, både stora och små. Vi kan inte gilla alla, men måste ändå lära oss jämka ihop oss på något vis. Det är en konst att kunna och behövs som en färdighet i framtiden. Att samspela med andra är användbart!

Hoppas din son ser att det lönar sig att kompromissa d.v.s den andra parten, skolan, o c k s å kompromissar. Nej, inte skulle vi snällt gå till våra jobb dag ut och dag in om det fanns någon där som vi hade problem med och inte komma till någon kompromiss, konfliktlösning eller konsensus. Inte i längden i varje fall. Det kan man inte begära av barn i skolan heller.

Lycka till med kompromissandet under september. Då har han i allfall försökt!

maria

6 september 2007 21:00

Tant Tagg: Tack! Precis så tänkte jag... Att nu får unge herrn, som inte lyckades hantera detta så bra genom att han struntade i att gå till dessa lektioner, visa sin kompromissvilja och vilja rent allmänt... Det var jag som satte direktiven, inte läraren och läraren vet, med all säkerhet, att om sonen inte trivs, inte lär sig, mår dåligt efter september så har de inte vem som helst att tas med utan en lejoninna som kommer att kräva skolans goda vilja oxå... Hittills så har sonen gått på lektionerna i alla fall!