Man öppnar kuvertet med den eftersända posten i och ser landstingssymbolen, ifrån det landsting som man har tillhört... Då fryser man till is liksom, allt går i slowmotion... Man öppnar, ser, läser, ser på tiden man fått men registrerar inte mer än att man är som is...
Nu ser jag ju att det inte är säkert att jag ska dit eftersom jag bytt landsting och att det är egentligen för långt för mig att ta mig, som om hänsyn skulle ges för det... Men känslan vill inte riktigt bytas ut mot lugn och tanken på uppskov, man vet att oavsett vart man ska så ska man, man ska rota och leta, mäta och jämföra och sen besluta...
Dessutom måste de meddela en oxå, man är tvungen att sitta där framför en helt främmande människa och få veta a eller b, en främmande människa ska ha tillstånd att tala om sånt, en främmande människa... En människa man aldrig tidigare har mött, en främmande...
Lallis
17 september 2007 10:32
Ja, du har rätt i det du skriver. Om varför det ska vara så dyrköpta erfarenheter. Fasen vet..
Förstår att det där med nytt Landsting osv. är otroligt jobbigt.
Jag har så tråkiga erfarenheter bara genom samma . Har fått byta läkare 4 ggr sedan i mars och de remisser som skulle iväg blev inskickade två månader för sent! Dessutom så fick jag då brev från Smärtenheten(som var ett av de ställen som ajg skulle till) att de itne kan hålla vårdgarantin på 90 dagar utan garderade sig nu med det dubbla! Herreminje..
Jag önskar dig en fin dag, Maria.
Kram Lallis
http://www.knasigamamman.se
maria
17 september 2007 10:48
Lalis: Usch så det är... Förstår knappt varfö man upprättat så mycket regler när de i alla fall inte följs... Nej, jag tycker inte om att behöva träffa nya människor, dra allt igen osv... Skönast vore om företagsläkaren kunde ha den informerande rollen, honom har jag haft som husläkare i över tio år och nu som företagsläkare men det är ju som det är...
Hoppas att din dag oxå blir fin!!!
Kram!
Xena
17 september 2007 10:49
Hugaligen... får magont bara jag tänker på dyligt.. hoppas allt löser sig för dig..
Förlåt att jag varit lite dålig på att titta in har varit mkt upp o ner här..
MEN jag FINNS och jag smyger hit ibland..
Kramiz
XENA
maria
17 september 2007 11:00
Xena: Det är så ibland, det blir mycket och man hinner inte, orkar inte, i vart fall inte om saker som du säger är lite upp och ner:) Jag vet, det blir så för mig med...
Nej, vännen, jag ser inte fram emot det men...
Kramen på dig!
Tierra
17 september 2007 11:15
Hej Maria !
Jo, som sagt... klarade mig från en alltför jobbig förkylning... men det känns som om den ligger där inne i kroppen och lurar... så än är väl inte faran över... hoppas dock att din förkylning ger med sig snart, för hosta är bara så jobbigt...
Samtal var väl kanske en överdrift... ord växlades... och även om det inte var så många... så var det en början... som kommer följas av fler...
Ha en riktigt bra dag !
Varma hälsningar, Tierra
http://filmjolk.blogspot.com
maria
17 september 2007 11:21
Sockertopp: Tja, nervig kanske... Det går över:) Kramar!
maria
17 september 2007 11:24
Tierra: Så, det ligger och lurar, då hoppas jag på att det försvinner innan istället för att bryta ut:)
Okej, samtal kanske var att gå för långt men jag tror att du förstår hur jag menar... Man måste ju komma fram till själva samtalet oxå, kanske en början dit!
Ha en bra dag du oxå! Kram
Filifjonkan muttrar
17 september 2007 12:08
Mutter....jaa det är sorgligt at det skall vara så kunde de inte köra sådana saker via ens husläkare va vore bättre för den känner man och han/hon känner dig och åka långt inte klokt när det finns på närmre håll.Men håll ut håll ut,,, be att få det skriftligt så kan du stänga öronen när du sitter där och tänka på bloggen istället och våren med alla tussilagona som ler åt dig i dikeskanten...
http://filifjonkan-se
maria
17 september 2007 12:44
Ja, du Filifjonkan, ibland kan man undra hur det planeras och varför... Du sa något om att få det skriftligt istället... Det vore något... Som fjonkan säger så kan jag ju tänka på annat...
maria
17 september 2007 12:46
Isabelle: Tack, vännen! Ja, det är inte lätt och det var det väl inte utlovat heller i och för sig... kram
Ella
17 september 2007 14:47
Ja exakt så är det, man fryser till is och undrar varför egentligen man ens ska åka dit, låte dem leta. Ibland känns det nästan som om... de vill hitta fel, så att de kan få vässa knivarna, planera hemska kurer så att de har jobb...
http://livetefter.blogspot.com
maria
17 september 2007 15:34
Ella: Det var en skrattretande bild du målade upp... Kanske ska ha med mig den i huvudet när jag väl kommer till rätt ställe... kram på dig!
Annelie
17 september 2007 20:18
Förstår dig så väl hur det måste kännas och jag önskar jag kunde ta lite avd in vånda. Hoppas åtminstone att det blir där du själv vill...
När du är där sitter jag på din lilla axel och ger dig extra stöd/kramar
http://rospinglan.blogg.se
maria
19 september 2007 08:47
Annelie: Tack, vännen! Det blir rätt långt bort men maken tar ledigt och följer:) Kramar