att den här enormt vackra trappan ska bli vitmålad och för att inte jag med mina balansproblem ska ramla och slå mig så ska jag sätta sådana här halkremsor ytterst på varje trappsteg. Trappen leder upp till övervåningen.

toaletten, fy, usch, jag skulle då inte vilja använda den i det skicket....

och här har vi lejt en firma som har tagit ner väggen mellan köket och det blivande vardagsrummet, de fick oxå ta ner en vägg mellan det blivande vardagsrummet och ett annat rum. I det "andra rummet" ska vi sätta upp en vägg igen på ett annat ställe för att 14-åringen ska få ett rum där.

man in i hall och kapprum. Vi ska ta ner lite väggar här och skapa luft. Vi tror att det blir bra och dessa väggar är inte bärande så det är inga svårigheter att göra.

 men har inte mått bra här på morgonen, jag gick upp som vanligt men gick och la mig igen när centrifugen startade. Men nu mår jag bättre och tänkte att jag först skulle visa hur det såg ut från början. Så här såg det ut utifrån när vi såg det som skulle bli vårt nya hus i december. Allt är gjort utvändigt (förutom att det ska målas), dränering, taket och fasaden.

Jag är nog som jag läste hosPersilja man hinner, man ska ta tid till att vässa 500 pennor och att ordna, kategorisera, kasta osv.

Jag har oxå flyttat många gånger, med småbarn, gravid eller ensam. Det kanske handlar om det här med olikheter, en del vill ha listor, andra bara gör men oftast blir resultatet detsamma. Hur som helst så det som det alltid är så är det ett avslut och en början, en nystart...

Jag gillar att få ordning i det nya hemmet sen, det är det som gör allt packande värt det hela. Medan jag packar så drömmer jag och provar i fantasin vart de sakerna jag packar passar i det nya huset. Det blir kanske inte ens så men jag mår bra av det. Att tänka mig in i hur den och den saken eller möbeln kommer att se ut där och där.

Usch när jag läser detta så låter jag ju rätt materialistisk och det har jag aldrig sett mig som.. Tänk!

så går vi längs med kohagen och dyarna och sikten är bra därför gör jag min lille Hobbe lycklig, fri och lycklig. Ser ni öronen, hur de fladdrar när han springer?

Som avslutning på promenaden så hittar vi en tussilagogömma. Ser ni hur gult det är?

När man nu har tagit en sån skön promenad i solen och värmen så är Hobbe trött och lägger sig för att sova och matte får en stund vid datorn, skönt!

Kramar fylld med vårsol till alla som behöver

niger och säger att nu är det vår, barnen de plockar små sipporna glatt, nej! Det gör de inte alls för här är de
fridlysta, det är bara vitsippan som får plockas. Hobbe försökte äta dem men jag sa ifrån. Hobbe! sa jag. Om inte jag får plocka dem så får inte du äta dem. Punkt! Han lyssnade på något i alla fall och gav upp försöket.

Efter ett tag kommer vi till grillplatsen visst är den vacker, synd att det är så sällan den nyttjas.

Därefter kommer vi till urskogen, Shreks urskog, jo, det är sant! På staketet där brukar Shreks huvud sitta, lysande grönt och titta på alla som ger sig in i urskogen, idag var han inte hemma, han kanske hade tråkigt och gick för att leta efter något kul. På skylten man ser så står det om urskogen och hur den tar hand om sig själv.

Sista bilden det är den som är min favoritplats, mitt i urskogen. Nere i sänkan hör man inte längre bilarna på E18 och strägnäsvägen utan bara vinden, fåglarna och en och annan motionär som kommer och stör friden med sitt flåsande och pustande. Jag älskar den platsen motionärer till trots.