Ja så var det ju det här med badrum... Vi gjorde oss ett badrum i källaren och då gäller att det inte får finnas fuktspärrar odyl. Källare måste alltid kunna andas för att det inte ska bli skador. Kan det bli bättre förutsättningar än en vanlig råkällare där man kan få fritt spelrum. Vi hade kunnat sätta in golvvärme men då är man tvungen att göra det i hela källaren och det hade vi varken lust eller möjlighet till men det kan vara värt att tänka på om man funderar på ett badrum i källaren och vill ha golvvärme att då bör man lägga det i hela källaren annars kan fukten krypa upp i väggarna.

Så här blev det hos oss: Mosaikkross av sjösten, stenar och snäckor som dekoration här och där. Det är så trevligt när fantasi och lust får arbeta fram något som man trots ojämt underlag och det kala i en källarmiljö blir så nöjd med.

Nu ska det bli lika härligt befriande att se projekten i vårt nya hus ta form. Denna gång har vi en mängd lärdomar med oss i bagaget och jag tror att det kommer att hjälpa oss att inte vara lika fega som vi har varit här i huset. Nästa helg ska jag ta lite "före" bilder i nya huset så att jag ska kunna följa arbetetoch förvandlingen på bilderna.

Kramar till alla som behöver det

Sen var det ju bara synd att jag var tvungen att vara med på en av bilderna, tagen på bar gärning av min make som fullkomligen älskar att fota mig när jag minst anar detta. Det är istället något som jag inte kan förstå varför det är så roligt att fota människor som antingen inte vill bli fotade eller när de inte vet om att de blir det.

Hur som helst så är jag glad att det fungerade med att använda sig av bilder ska nog plocka fram något på mig senare som är något mer rättvist. Jaha ja, varför sa jag det nu då, vad ska jag ta då? Bröllopsbilderna för tio år sedan eller???? Att man inte kan hålla sin lilla trut stängd ibland men det hade ju inte fungerat heller nej, utan jag skulle ha slagit band om fingrarna.....:))

I vilket fall som helst så en kökskakling och en tegelvägg så där det gör man på en till två helger och det är ju så härligt att se resultatet växa fram.

Ja! Fyrabarnsmamman har instruerat mig i hur man skapar länkar och laddar upp bilder samt använder sig av dem. Fyrabarnsmamman trodde att hon inte var så mycket till pedagog i ämnet men det tror jag för det funkar ju!!!

Kanske man inte ska krångla till saker så mycket utan enkelt och utan omsvep förklara i korta ordalag, då fungerar det ju, hoppas jag.

Fyrabarnsmamman hade lite funderingar kring kakel odyl så därför ska jag prova på mina nyvunna färdigheter och se om de håller hela vägen fram. Bilderna är i vårt nuvarande hus där jag sätter nytt kökskakel och sen teglar en fondvägg med fusktegel. Jag hoppas att det fungerar nu.

Tänk att när jag hittade dessa bilder så förstod jag liksom var det är som gör mig så enormt fascinerad av renovering det är ju det här med att se förvandlingen träda fram. Likadant med alla gamla möbler jag gärna samlar på mig ifrån loppisar och auktioner, de ser inte mycket ut för världen när man får tag i dem men så får man slipa lite och olja eller måla och vips så står en skönhet där, ännu skönare med lite bibehållna skavanker som vittnar om dess användbarhet.

Kramar till alla som behöver

Det var så skönt att vara hemma hos mamma och knata iväg till huset och jobba. Maken fick riva ut hela köket och har fått upp gipskivorna, han har lite småbitar kvar och sen ska det spacklas och slipas i kök och vardagsrum så är det färdigt för att lägga in golv, härligt, snart har vi ett kök... Själv fick jag in någon slags överväxel och blev alldeles euforisk när jag blandade kakelfix och fog så jag fick klart en toalett helt och hållet, det hade jag inte trott på, jag har räknat på två helger per toalett. Nästa helg har vi alltså ersatt hinken med en prima wc.

Mamma hade gjort/köpt en jättehärlig vår plantering i kruka åt oss som hon ville skulle stå på trappen till det nya huset och där gör den sig väldigt bra. Jag hade packat med mig alla våra utelyktor och vindspelet oxå så när det kom upp så såg huset plötsligt bebott ut och det kändes så bra.

I övrigt har det naturligtvis varit massor av mat och dryck men inte så sena kvällar som tur är. Hundarna vaknar tidigt och vill ut och vi ville ju nyttja så mycket tid som möjligt åt att arbeta i huset. Arbeta i huset låter så fel! Arbeta... Ordet utstrålar ett måste, ett tvång, något man är så illa tvungen att göra men vi gläds ju åt arbetet i huset, vi längtar ju dit och vill få se hela drömmen successivt växa fram, lite som att lägga pussel om man gillar det. Ja, för oss var det en härlig helg i alla fall och alla fick vara friska och vi slapp de där otrevliga bakslagen vi fick helgen innan, denna helg gav oss en riktig kick och vi känner att det här fixar vi lätt.

Kramar till alla som behöver

Idag lyser solen igen, som jag har längtat efter den. Nu var det så att vi hade tänkt att sova länge och väl här på morgonen innan vi ska ge oss av men hund och minsting tänkte annorlunda så vi kom upp 06.30, inte illa en långfredag...

Nu är vi alldeles strax resklara då, två tonåringar som ska väckas, helst utan konflikter, det blir så arbetsamt i bilen, trångt och dant om vi dessutom har lite gruffande.

Mot mamma och hus, jag längtar efter att få sätta de första kakel och klinkerplattorna. Vi gör nästan allt själva när vi renoverar. Maken gör avlopp, el, vatten och väggskivor odyl. jag kaklar, klinkrar, tapetserar och lägger golv.

Badrummet som vi nyss har gjort i detta hus som vi ska lämna,där fick jag verkligen utlopp för fantasi och kreativitet, det var så roligt att se resultatet växa fram och få sin egen stil. Jag gjorde bland annat så att jag struntade i en del kakelplattor och bara lämnade hål där sen köpte jag snäckor och stenar som jag gjorde som mosaik på de rutorna. Man mådde riktigt bra när man höll på.

Så om jag bara får stå upp ett par timmar så ska jag njuta hejdlöst av kakelfix och fantasiflöde och svett...:)
Där i mellan ska jag njuta av god mat och gott umgänge med hela den stora familjen. Eftersom man får slåss om den enda datorn som finns där så är det risk för att jag inte är tillbaka förrän på Måndag kväll/tisdag förmiddag.

Kramar till alla som behöver och ät nu godis för resten av året så kan vi jaga grammen och kilona sen....:)

Har ju tidigare talat om att jag har haft problem med inhandling av födelsedagspresenter till maken, inte har jag kunnat ta mig till affärer för anfallen har duggat tätt så det har inte känts tryggt. Jag beslutade mig helt enkelt för att tillverka små presentkort som jag har lagt i kartonger och slagit in i vackert papper och massor av snören. Tja, nöden har ingen lag alltså. Fiffigt!

Man brukar ju säga: sakta men säkert... Jag har bara packat en kartong idag. Tur att vi har massor av färdigpackade flyttkartonger som ska med i alla fall. Jag stötte på ett problem och kände en liten gnällspik blomma upp i mig. Jag påbörjade klädpackningen inför helgen, mest ska vi ju ha skitkläder att arbeta i men så kom jag på att det är ju faktiskt påsk och då kan det ju vara kul att ha något annat än arbetskläder med sig. Till minstingen gick det bra och maken klarar sig alldeles säkert men när jag kom till min garderob fick jag lust att sätta mig ner och gråta. Jag har ju gått upp lite sen jag började med alla mediciner och nu känns det som att jag inte har något att ta på mig. Jag vet... KÖP NÅGOT NYTT DÅ!!! Men jag vill inte, jag vill ha mina kläder... Mina invanda kläder... Och min vanliga storlek förstås. Ja, ja, gnällspiken får skylla sig själv, helt klart får hon det. Men hon tänker inte gå i gympabrallor under påsken...

Jag fick ett meniéresanfallpå förmiddagen så dagordningen sprack... Får väl börja packa kartongerna här om en liten stund när allt slutat snurra. Slår vad om att det kom bara för att solen var framme och för att jag hade lite att göra. Ibland blir det väl så. Allt kan inte få vara bara bra...

Nej, bara att hugga tag på nytt, kartonger, kartonger och åter kartonger.

Imorr´n blir det nog sol igen eller vad tror ni?