trollpackan

9 september 2007 16:49

ja, njut av våfflorna nu och ha en underbar eftermiddag!

Sotaren

9 september 2007 16:52

Hej Maria :)

Jag kommer nog att ha lite problem att skriva till dig nu på ett tag men jag hoppas att det kommer att gå bra iaf, ska flytta till mitt andra hem i den andra kommunen, vi får höras till helgen eller på hotmail, dit kommer jag med mobilen :)

Hoppas att det har gått bra i helgen men staket, boden och tvättstugan :)

Hoppas allt är bra med dig och din familj så hörs vi lite senare.

Många kramar / Sotaren

maria

9 september 2007 18:17

trollpackan: Våfflorna var goda även om jag måste erkänna att min matlust är mer åt det hållet av vad ni skulle äta:)) Ha en bra kväll!!!

maria

9 september 2007 18:19

Sotaren: Aha, lite internetstrul mellan flyttningarna... Är det inte jobbigt att bo på flera håll? Jag skulle tycka det men man är ju olika...:))

Det har gått ganska bra, boden har bara tak och golv kvar som ska dit och staketet är det bara snuttar kvar att göra på...

Hoppas att allt går bra för dig!!!

Kramar

Elisabeth

9 september 2007 18:51

...å jag kom inte ens ur pyjamasen idag! Jag vet absolut inte vad som hände med den här dagen... förmiddagen lite off, småduttande med en massa ska-göra-det-grejer och vips var det eftermiddag, Jonas tjejkompis med dotter på middag, mamma åker in på sjukhuset igen, pappa hit och fikar, jag fortfarande i pyjamas... och som grädde på moset den här dan - så har internetuppkopplingen hoppat på/av hela dagen.... så IDAG som jag hade tänkt få lite egentid..blev bara en strulmos-dag!!
Men du verkar ha haft det lite hetare om öronen...typ? Gick det bra med branden?

Kom på att jag skulle säga - din man måste vara väldigt händig! Är han snickare? Sen att han dessutom är lite unik - komma med rosor till frun!! Snygg kille..!!

Ha det bäst.. hoppas du slipper ha så mycket yrselelände resten av kvällen..!

Kram..vännen...

maria

9 september 2007 19:13

Elisabeth: Så typiskt en dag som man tänkt något annat på... jag vet hur det är...

Brandkåren var här snabbt och sen var det ingen fara längre... Skönt!!!

Jodå, maken är händig... Vi kompletterar varandra rätt väl i det... Jag tapetserar, målar, lägger golv, kaklar och klinkrar och han bygger mer och gör avlopp, kopplar vatten och el... Så det mesta klarar vi på egen hand men lite behöver vi leja ändå...

Ha det bäst du med vännen och du bry dig inte om att sätta på dig pyjamas den har du redan på:)) Stor kram på dig, tänk att det blir sånadär knasdagar då och då....

Sotaren

9 september 2007 20:00

Hej Maria :)

Jag har inget internet där uppe :( så det ända stället jag kommer in på är hotmail med mobilen :( för dålig telefon för att ta mig in på några andra sidor :(

Jo det är tungt att bo på flera ställen, eller rättare sagt så är det hemmst! :( men men det är väl sånt man får leva med, man börjar bli van efter 12-14 flyttar på 27år :(

Ja men då är det ju inte allt kvar då på boden och staketet och det måste ju kännas bra :)

Jag får hoppas att vi hörs något :)
Många kramar / Sotaren

maria

9 september 2007 21:06

Sotaren: Okej, jag förstår med internet... Får skicka mail istället:)

Måste va tungt att flytta mycket, det har ju jag oxå gjort!!!

Det är såå skönt att det går framåt!

Klart vi hörs!

Bamsekramar!!!

Dubbelörnen

9 september 2007 21:16

Skrattar högt då jag läser... Kan se ert "lilla" torg o så mitt i händersernas centrum! Och sen du på första parkett, så du satt där som Bo Holmström o skrek "lägg ut, lägg ut" när alla ringde dig *jag dööör av skratt*

Nattikramar

Annelie

9 september 2007 23:11

På små orter krävs inte mycket för att få den lilla människan exalterad. Själv tycker jag det är lite pinsamt och håller mig helst undan, även om jag också är lite sugen på att få veta vad som hänt.
Hoppas dagen och kvällen blev lugnare för dig/kramar

maria

10 september 2007 07:20

Dubbelörnen: Skratta på du:)) Första parkett, jag vet inte det jag, jag började gorma och härja runt om mig, skickade in barn och djur och make för röken... Sen kom jag på att jag oxå måste in och att maken var obstinat som stannade ute... Maken är lite av den där som jämt kikar ut genom fönstrena, jag kan titta ut men ser aldrig vad som händer, mina ögon fastnar uppe i det blå:))

Kramar

maria

10 september 2007 07:21

Annelie: Nej, de här små orterna är otroliga på detta... Jag är nog mer som du, visst vill man veta men man vill inte vara framfusig...

Det blev lugnare och det hoppas jag att det var för dig med och inga brinnande bilar eller så:)) Kram