livets stig...

Jag har precis hämtat in posten och förundras fortfarande över mitt namn med en ny adress. Tänker då på att innan jag blev sjuk så var jag och maken sugna på att flytta uppåt, Lappland, Jämtland, vi kikade på allt. Jag ville hitta något större, typ en gård med flera hus på. Jag drömde om att gå KBT-terapeut utbildning, att starta eget och gå utbildningen. Ville inrikta mig på missbruk och aggression så ART skulle vara en naturlig del i det hela. Jag ville öppna en form av behandlingshem som jag INTE tänker beskriva här men med lite annorlunda inriktning än de flesta som finns idag. Helst ville jag arbeta med unga män med problematik av drog och våld. Haha, lilla jag! Men det är inte storleken eller könet det hänger på det är bemötandet!!!

När jag arbetade inom tvångsvård för män med missbruk så såg jag ofta att när den manliga personalen närmade sig en upprörd intagen så blev denne stel som en pinne och ännu mer hotfull. Manlig personal gjorde ofta misstaget att försöka visa vänlighet genom att ta på den intagne vilket gav en tvärtom effekt. Den manlige intagnes hotbild förstärktes av att den var tvungen att vara än hårdare mot män... Vi kvinnor i personalen kunde både närma oss och ta i upprörda, arga och hotfulla intagna på ett helt annat sätt, vi hotade aldrig deras manlighet. Manlighet, vad det är och hur det verkar är något dessa män ofta har en väldigt skev bild av.

Jag ville i alla fall öppna ett behandlingshem med lite anoorlunda taktik i många avseenden och så blev jag sjuk och fick flytta åt ett helt annat håll för att komma närmare familjen. Det behöver ju å andra sidan inte betyda att jag  någon gång i framtiden ändå får min utbildning och kanske öppnar eget eller arbetar på något annat sätt för att få dela med mig av de lärdomar jag ändå fått och som jag sett att det så ofta fungerar på ett bra sätt.

Det är nog det jag har varit allra bäst på (om man nu får säga att man är bra på något) att hantera upprörda, hotfulla, våldsamma (både inåt och utåtagerande), arga, missnöjda eller de som upplever sig kränkta, anhöriga, klienter, intagna eller patienter. Jag vet inte varför men på något sätt når jag fram. Någon gång SKA jag arbeta igen och då önskar jag att det blir med missbrukande och våldsamma (arga) personer.

Kanske en önskedröm men vad vore väl livet utan drömmar!

 

Filifjonkan igen putsar glasögonen

13 juni 2007 17:54

Hmm jaha du vill jobba med så svåra problem,,,ja man känner vad man passar till och det där du skriver om kvinnligt och manligt närmande till motsatta parten det är ju alldeles sant.Har mött det i taxibranchen innan jag blev sjuk

 

maria

13 juni 2007 17:59

Ja där förstår jag att det oxå måste synas ordentligt...

Särskilt på helgnätter under lite rus?!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

särskilt jag själv... Jag gav upp och har nu suttit och fnurlat på en ny blogg, en som går snabbt och som inte nekar mig inträde och som inte får lust att kasta ut mig då och då:)) Jag har trivts jättebra här på bloggagratis men jag har så lite tid d...

Nu blev jag ju glad när jag kom in på bloggagratis och inte sur... De ska i eftermiddag påbörja arbetet med den nya servern så nu ska det nog fungera som vanligt snart igen:)) Det längtar jag efter!!!   Idag är dagen halvdan redan i från start så att...

Men vem vet hur länge:) Jaha, dagarna har varit blandade med snurr och öronbus samt att jag då och då kommit in på bloggen och tänkt mig en liten cyberpromenad och så har jag inte kommit någonstans... Så jag tror att det måste vara en kombination av ...

Dubbelörnen jag är på bristningsgränsen vad det gäller tålamodet med bloggen just nu....   Dagen har inte varit så bra, var redigt yrslig redan vid frukost och inte blev jag gladare över att jag inte kunde komma in på bloggen för att skriva, ännu min...

och en smörgås, det behövde jag... En promenad är avverkad eller avnjuten, vilket som går bra... Ett stycke shoppingtur är oxå avverkad eller avnjuten dock inte med resultat att jag fick med mig det jag skulle ha hem men en hel del annat jag inte vis...