så´n där bärbar typ som maken gav mig i julklapp för ca fem år sen. Den har aldrig kraschat, aldrig fått virus, alltid fungerat helt enkelt...

Jag fick den för att jag skulle skriva min d-uppsats och för att jag inte skulle slarva med uppsatsen genom att avstå datorn när barnen skulle springa o tjata om att få datorn...

Nu när maken var och storhandlade så ringer han o berättar om en bärbar dator som han ska köpa, rättelse vi ska köpa åt mig, eftersom jag använder datorn mest så tyckte vi att jag skulle ha den nya så jag bara behöver ha mina saker på det.

Maken har nämligen börjat tycka att han får för  lite tid vid datorn... Han använder den mest till lite pokerspel, ibland och för att söka efter information. Dn läser han och kikar på sportresultat och lite olika arbeten ibland när han får för sig att han kanske borde byta.

Så när maken kommer hem så ska jag få en ny dator, med förbehållet att om jag inte tycker att den nya är lika bra som min gamla så får jag ta tillbaka min gamla...

Jag gillar det jag är van vid, även om jag ibland tycker om nytt... Datorer och kläder är såna saker jag gillar det jag har för man det inte vad som finns att få....

och ätit mat, det blev pasta med kassler och ostsås samt sallad, alltid sallad...

Känner mig något bättre i snurret igen nu men jag tycker nog att det har varit lite för häftigt de senaste veckorna.

Maken har åkt och storhandlat med äldsta sonen som bärhjälp och jag är hemma med minstingen som just nu sitter och spelar tv-spel med en kamrat.

De säger att midsommarvädret inte ska bli något att hurra åt, vi får väl se... Ibland blir det ju oxå tvärtemot vad de säger...

 En bra bok är: Zebraflickan av Sofia Åkerman

Den var väldigt bra, skrämmande men bra...

Solen kom tillbaka och försvann igen nu är den då åter tillbaka.

Hoppas på en fin kväll!!!

När jag arbetade, innan jag blev sjuk, så hade jag naturligtvis dator på jobbet, dokumentationsplikt och så vidare... Om jag på lunchen min ville googla eller spela ett spel så blev jag ofta nekad att gå in på många oerhört harmlösa sidor såsom king.com som har lite strategispel och dylikt som jag uppskattar att slöa till. Detta för att man inte ska nyttja arbetstid till fritid samt att dra gränserna hårt för vad som är tillåtet eller ej.

I DN läser jag nu om en misstänkt barnpornografihärva där åtta personer har delgetts misstanke om brott. DN skriver att polisen misstänker bildmaterial i personernas hemdatorer och i vissa fall även i datorn på arbetet...

Undrar vad de arbetar med? Jag vet inte om jag skulle vilja ha dem inom vissa yrkesområden!

och ersattes av ett besinningslöst regn och en mäktigt dundrande åska... har inte fått se någon blixt ännu men hört dånet...

Som liten var jag livrädd för åska tills en dag då det åskade och jag var upptagen av ett pussel, när jag förstod att det hade åskat så var jag inte rädd längre... Nu är jag fascinerad istället och tycker att det är ganska mysigt, nåja, inomhus i alla fall, att bli överraskad på stranden är väl inte så mysigt, mest blött...

Teglet är uppsatt och jag står upp fortfarande men nu ska jag ta det lugnt, för det har börjat att susa och trycka lätt i ena örat... Fogandet blir andra dagar...

Hoppas solen kommer åter och torkar upp sen, det är stora pölar på gården...

som jag tycker om... 

Jag ger

Ur min hjärnas skattkammare

Av mitt livs rikedom ger jag

Hälften stolt i din hand.

Du får decenniers brist på sömn,

Tomma nog och ett förakt

Som ord ej kan beskriva.

Jag ger dig alla förbrända tuvor,

Alla stenar, alla kindens fåror,

Den branta vägen som ett knivhugg i bröstet.

Tillräckligt tung den hand du får i din.

Allting fick du, orkar dock ännu.

Varför är nu motlutsbacken vacker?

Helvi Juvonen

Ja, varför är nu motlutsbacken vacker???

alla räkningar drälla in igen.... Alltid samma visa varje månad, om och om igen.... Nu ska jag inte klaga, vi har det bra, inte så många räkningar för jag gillar ju inte att låna... Tänker dock på de som har det så svårt att få det att gå ihop varje månad och att man säger att lönegapet mellan hög och låg/medelinkomsttagarna ökar, mycket...

När jag var själv med de äldsta pojkarna så minns jag att jag hade en a-kassa på cirkus 5500 kr/månad netto... Då var det hårt att få ihop till de få räkningar jag hade... Ibland har jag tänkt att det är då när barnen är små, det är då man behöver resurserna, inte sen när barnen är utflugna... Fast å andra sidan har jag oxå tänkt att barn som får allt de vill ha har inget kvar att önska så det kan vara klokt att småbarnsföräldrar fortfarande bygger på livet ändå...

Små tankar....

Jag har i alla fall kommit igång med teglandet nu!!! Och jag står upp fortfarande!!!

komma igång... Har börjat att dela på lite tegel i varje fall så snart är jag nog igång...

Läser i DN om ett par som cyklade Vättern runt med en treåring som blivit nedkyld och paret vägrade att avbryta sin färd.... Det låter skrämmande, jag undrar vad det paret får för efterspel på grund av detta... Det är ju inte roligt att gå igenom alla dessa utredningar som socialförvaltningen gör. Det blir ju ett starkt ifrågasaättande om lämplighet.

I samma DN så står det att läsa om en 19-åring som sprungit omkring med machetes... Det låter lika skrämmande det... Hur ofta har vi inte läst om såna saker under de senaste åren?! Hur ska det bli??? Ska vi oxå här lära att psykakuter/mottagningar inte haft resurser att ta emot denne 19-åring?! Alternativt nonchalerat dennes problem som för små?! Fanns det så här mycket psykiska åkommor i denna omfattning för låt säga 100 år sedan???

Nej, jag håller mig nog till teglet jag i alla fall för stunden.

mycket dåligt... Idag känns det än så länge bättre och jag hoppas att det fortsätter så, det var ett tag sen nu som jag fick stå upp en hel dag...

Igår så hände mycket oxå som fick tankarna att gno runt. Bland annat så fick jag höra talas om en kvinna som förlorat sitt barn. Eftersom jag är mamma så blir jag självklart berörd och även om jag inte till fullo kan förstå så kan jag i alla fall snudda vid känslan och tanken i hur det skulle kunna vara. Denna kvinna använde sin blogg som ett sätt att hantera tillvaron, hon hade oxå skrivit en bok som faktiskt blivit utgiven. Det jag fick höra talas om var att en som läste hennes blogg hade gått o köpt boken och sen kommenterat hos henne att hon inte vet vad hon pratar om, att boken var full av dravel och skit etc.... Då tänker jag att sorg är högst personligt och individuell. Det kändes som ett påhopp på kvinnan.... Kanske för att jag är mamma själv, vad vet jag...

Sen var det ju oxå Ella som fick en "skrikig" kommentar... Där känner jag ju igen mig själv, hos Ella och kan därför förstå varför en del tog anstöt av kommentaren... Då kommer tankarna kring att bloggare kan ju välja huruvida de vill ha komentarer eller ej. Bloggare kan oxå välja vilka kommentarer de har lust att besvara. Personligen så gillar jag både att få kommentarer och att ge kommentarer men jag upplever sällan att jag behöver "skrika" ut en åsikt, det kan räcka med att flika in det. Jag har nog inte några problem med att någon "skriker" ut sin åsikt här, för jag väljer ju själv om jag vill besvara eller ej.

Ibland kan det dock bli så känsliga ämnen och områden man skriver om, en dagbok fungerar ju så och då kan det vara svårt att "fjärma" sig ifrån "skrikigheter". Vad gör man då? Bloggen är ju trots allt ett offentligt rum.

Detta var en tyngre start än vad jag normalt brukar börja med...

Här är det i alla fall en vacker morgon, solen lyser och om, bara om, jag får stå upp så ska jag försöka pula lite här hemma, kanske göra klart tegelväggen eller ställa iordning det planerade lilla gästrummet... Vi får ju hit syskonbarn under midsommar...

Ha en fin förmiddag!!!