står att läsa att patienter har fått för höga strålningsdoser vid röntgen, jag har bott på nämda ort och röntgat mig där, så har också barn och make gjort... Vilken tur att de oxå skriver att det inte innebar någon hälsorisk...

Annars så är det så trist när man får reda på saker i efterhand, när det är för sent... Som när jag var i tionde veckan med sista killen så fick jag Borrelia och jag är pc-allergiker så då fick de ringa till medicininformationen för att hitta en medicin jag faktiskt kunde äta. Samma medicin använde de när jag i 34-35 veckan med samma kille åkte på en dubbelsidig lunginflammation. Några år senare när jag satt i bilen på väg hem ifrån jobb, jag pendlade, så kommer nyheterna och meddelar att den medicin jag ätit x2 under en och samma graviditet nu förbjuds för gravida då det har visat sig att barnet kan få hjärtfel av den medicinen. Visst blir man glad!? Nej, orolig blir man först, sen lugnar man sig och tänker att han är ju kärnfrisk, knappt ens förkyld.... Så går det på och till slut släpper det och man tänker inte mer på det. Sen kommer sånt här och då börjar tankarna fladdra igen.

Inte av oro utan av tankar kring hur det ska vara. Vi har fått mediciner och tekniker så att vi kan rädda liv till varje pris men till vilket liv? Jag har väl sett en hel del av det efter kan bara gissa hur det såg ut före. Jag ser att det är mycket som måste till på eftersidan för att jag ska tycka att det är värt den nya tekniken och de nya medicinerna. Kommer det att finnas resurser till det? Vad vet jag...

 

Fru Fundersam

21 juni 2007 11:41

Jag tycker att det är så med allt. Mediciner, mat, hälsoråd, uppfostringsråd ... allting ändras efter tidens kunskaper, tyckanden och trender.
Särskilt som förälder kan man få ångest av det ena och andra, när man i efterhand får reda på att barnen skulle inte ha börjat på dagis så små, eller borde ha sluppit potta för tidigt ... eller för sent .... eller allt vad det kan vara.
Man får väl ta larmen med ro.
Vad gäller att rädda liv, och till vilket pris, så är det en jättesvår fråga. På något sätt är det väl ändå en fin intention att tänka att så länge det finns liv finns det hopp.

http://frufundersam.bloggagratis.se

 

maria

21 juni 2007 11:52

Jag förstår hur Fru Fundersam menar, jag ser det nog oxå så att så länge det finns liv så finns hopp. Jag har nog sett lite för mycket av livet efter, när det stöd som borde finnas inte finns och man kan då börja fundera över uttrycket"ett värdigt liv"...

Trender, ja, så är det och man ska nog ta det med ro och tänka på att ha det bra i det liv man har idag!

 

trollpackan

21 juni 2007 18:00

Jag tycker det är bra att tekniken går framåt. Vad gäller "att rädda liv till varje pris" så tycker jag att det ska tänkas efter vad man räddar livet till. Vi sade själv ifrån när vi ändå visste hur utgången för Malin skulle bli, med stor ångest såklart..kanske berättar mer om det när jag orkar...

http://trollpackan

 

maria

21 juni 2007 18:08

Jag tror att jag förstår, du får gärna berätta när du har lust, vill du får du maila, be bara om mailen!!!

Visst är det gott att tekniken går framåt! Jag skulle ge mycket för att bli botad!!! Samtidigt så vet man när det gäller sjukdomar att de är av samma överlevnadskaraktär som människodjuret, alltså förvandlas de hela tiden till nya sjukdomar som vi får slåss emot... När det gäller att rädda liv, såsom strokes och infarkter så har jag sett så tragiska fall där patienten skulle ha dött i ett annat län men nu överlevde men har inget liv att leva och får inte den hjälp den behöver och det kan jag känna är inte rätt... Jag tror nog att du förstår hur jag menar....

 

Dubbelörnen

22 juni 2007 20:13

Åhh... så ont det gjorde... att läsa det du skrev... Ja vem vet vad man för över på sina barn helt ovetande...

Kram

http://karljohansgarden.blogspot.com

 

maria

24 juni 2007 20:43

Dubbelörnen: Ja visst gör det ont men man måste väl försöka att tänka på att man göt ju inget med vilje utan av okunskap och vi måste ju kunna lita på läkarna... Så vi får försöka att inte tänka på det.

http://gnallspikarochlivsflanorer.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

särskilt jag själv... Jag gav upp och har nu suttit och fnurlat på en ny blogg, en som går snabbt och som inte nekar mig inträde och som inte får lust att kasta ut mig då och då:)) Jag har trivts jättebra här på bloggagratis men jag har så lite tid d...

Nu blev jag ju glad när jag kom in på bloggagratis och inte sur... De ska i eftermiddag påbörja arbetet med den nya servern så nu ska det nog fungera som vanligt snart igen:)) Det längtar jag efter!!!   Idag är dagen halvdan redan i från start så att...

Men vem vet hur länge:) Jaha, dagarna har varit blandade med snurr och öronbus samt att jag då och då kommit in på bloggen och tänkt mig en liten cyberpromenad och så har jag inte kommit någonstans... Så jag tror att det måste vara en kombination av ...

Dubbelörnen jag är på bristningsgränsen vad det gäller tålamodet med bloggen just nu....   Dagen har inte varit så bra, var redigt yrslig redan vid frukost och inte blev jag gladare över att jag inte kunde komma in på bloggen för att skriva, ännu min...

och en smörgås, det behövde jag... En promenad är avverkad eller avnjuten, vilket som går bra... Ett stycke shoppingtur är oxå avverkad eller avnjuten dock inte med resultat att jag fick med mig det jag skulle ha hem men en hel del annat jag inte vis...