Det här vet jag faktiskt inte om jag orkar med på morgnarna... Ja, jag kanske är hemsk men jag ställer faktiskt ganska höga krav på min 18- snart 19 åriga son....

Inatt har han suttit upper hela natten för att vara vaken när socialförvaltningen har sin telefontid... Han får tag i en som han blir sur på för att han tycker att hon ställer så konstiga frågor, jag förstår absolut vilka frågor hon ställer, har ju som sagt jobbat som sådan fast inte inom ekonomiskt bistånd... Ja, så elak är jag att jag ville att sonen skulle söka ekonomiskt bistånd redan 1:a veckan efter studenten, det har nu gått flera veckor och inget har hänt.... Det är nog det som är problemet att inget händer med någonting...

Sen när han väl gör något så vänder han upp och ner på alla i sin omgivning... Jag ska följa med på mötet hos soc., ok, det kan jag göra.

Han ska på en festival i helgen och anser inte att det ligger på hans ansvar att ta sig hem??? Jag säger att jo, det är ditt ansvar, du är vuxen, du åker på festival, bara för att vi ska på dop på samma ort som festivalen så är det inte automatiskt vi som ska stå för din tågbiljett hem.... Dessutom ska jag ringa till hans mormor för att be om skjuts till tåget... Jag anser att det kan han göra själv...

Jisses... Det VAR en lugn och skön morgon, vaknade vid åtta, först vid halvsju förstås när grannbarnet skrek i högan sky igen... Hann få i mig en slurk kaffe innan den vuxne sonen stod i köket och diskuterade rättigheter och jag har egentligen bara lust att säga till honom att: Du kom igen och snacka rättigheter när du uppfyllt dina skyldigheter.

Sover tills middagstid och om jag säger att jag vill att han ska gå upp i normal tid så är han tydligen vuxen nog att bestämma själv men annat...

Oj, vilken klagolåt detta blev men jag är rädd för att jag kommer att bli tvungen att visa denne herre på porten innan det kommer att hända något... Sista ett och ett halvt år i gymnasiet och han blev så här, innan skötte han allt klanderfritt, ja, visst kunde man gräla ibland men ändå...

I övrigt så är det mulet här men inget regn ännu...

Hoppas på en bättre förmiddag!!!

 

Arga Mamman

27 juni 2007 15:13

Blir intressant att se hur jag pallar med tre stycken som blir hormonstinna ungefär samtidigt om ett antal år... Kanske ser jag tillbaka på småbarnsåren med saknad då?

http://www.argamamman.blogspot.com

 

maria

27 juni 2007 15:30

Mmm, det gör jag ibland... Ett tag kändes som om jag levde med en bunt grottmänniskor som tappat språk o kommunikation helt...

 

Kärleksdravel

27 juni 2007 16:17

Oj...Undra om det blir värre än va det är med att ha en tonåring...Min är dock bara 14...men blir det värre än så här vet jag inte om jag skulle palla med det...Kanske ska börja köpa lite flyttlådor *asg* Näää skämt o sido...Du får ta o vila upp dig så gott det går till han kommer hem igen o sen sätta dig och snacka igenom hur du vill ha det.

http://karleksdravel.bloggagratis.se

 

maria

27 juni 2007 16:51

Kärleksdravel: Vi kan väl säga så här att problemen blir av en annan art, som sagt...

Vi ska sätta oss och tala igenom vad som ska gälla här...Tack!!!

 

Nina på Johangården

27 juni 2007 16:53

De barna, de barna... men är han myndig i vissa fall så får han nog vara myndig i de andra fallen också. Om än med visst stöd i ryggen av förälder. Så gjorde jag med mina barn. Hoppas det löser sig.

http://ninajohangarden.blogg.se

 

maria

27 juni 2007 17:05

Ja, det är väl så jag försöker att vill man i det ena så får man på köpet det andra...

Vi ska sätta oss ner och tala igenom det hela hur det ska se ut framöver.

Tack! Alltid skönt att veta att det finns fler som tänker lika...

 

Dubbelörnen

28 juni 2007 07:50

Brrrr... så du skrämmer mig! Menar du att en förändring fortf ka ske under de SISTA 1,5 åren på gymnasiet??!!! Jag trodde faran var över nu när sonen blir 17 om ett par dagar...
Herre Gud!!!

Läskiga kramar

http://karljohansgarden.blogspot.com

 

maria

28 juni 2007 07:55

Hm, det var precis vad jag trodde... Så därför är jag tacksam över när 17-åringen fortfarande kallar oss "dumma i huvudet" för då reagerar han fortfarande på stimuli, du vet....*skrattar*/lugnande kramar

 

K - Magalös

28 juni 2007 23:47

Tonåringar!!!
Tycker du gör rätt! Lite eget ansvar måste dom visa och mer ju äldre dom blir. Här blir jag lite full i skratt när dottern (16) säger åt lillebror (nyss 14) hur han ska göra. Det låter ungefär som när vi sa åt henne för några år sen. När jag påminner henne om det vill hon inte alls fatta vad jag pratar om! Någonstans måste vi ha gjort rätt, även om det fortfarande finns saker vi har vilda diskussioner om här hemma fortfarande med båda tonåringarna. Även för den som är fullt frisk är det drygt med tonåringar, har man dessutom en sjukdom som man ofta har fullt upp med att klara av sig själv, blir det ännu jobbigare. Ibland känns det som jag skulle vilja säga JA till det mesta, men det blir ju helt fel också. Andra gånger blir det NEJ bara för jag inte orka något annat. Svår balansgång.
Sänder dig många styrkekramar!

http://mag-o-tarmsjukdom.blogspot.com

 

maria

29 juni 2007 08:27

K-Magalös: Precis så känner jag med att det är så mycket lättare att bara säga ja eller nej, men som du säger, det går ju inte för man vill ju att de ska lära sig resonemangen, orsak och verkan, ja, hela kittet liksom.... Men visst, när man hör barnen försöka läxa upp varandra och man då hör sina egna ord komma ut ur deras munnar, ja, då känner jag att man måste ju ha gjort något rätt i alla fall. Tackar för styrke kramar de behövs nog ett tag framöver!

Kram på dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

särskilt jag själv... Jag gav upp och har nu suttit och fnurlat på en ny blogg, en som går snabbt och som inte nekar mig inträde och som inte får lust att kasta ut mig då och då:)) Jag har trivts jättebra här på bloggagratis men jag har så lite tid d...

Nu blev jag ju glad när jag kom in på bloggagratis och inte sur... De ska i eftermiddag påbörja arbetet med den nya servern så nu ska det nog fungera som vanligt snart igen:)) Det längtar jag efter!!!   Idag är dagen halvdan redan i från start så att...

Men vem vet hur länge:) Jaha, dagarna har varit blandade med snurr och öronbus samt att jag då och då kommit in på bloggen och tänkt mig en liten cyberpromenad och så har jag inte kommit någonstans... Så jag tror att det måste vara en kombination av ...

Dubbelörnen jag är på bristningsgränsen vad det gäller tålamodet med bloggen just nu....   Dagen har inte varit så bra, var redigt yrslig redan vid frukost och inte blev jag gladare över att jag inte kunde komma in på bloggen för att skriva, ännu min...

och en smörgås, det behövde jag... En promenad är avverkad eller avnjuten, vilket som går bra... Ett stycke shoppingtur är oxå avverkad eller avnjuten dock inte med resultat att jag fick med mig det jag skulle ha hem men en hel del annat jag inte vis...