Maken och 14-åringen kom hemifrån skolan och verkade jättenöjda, 14-åringen var lite nervös (naturligtvis) men gillade läraren och miljön. Både maken och 14-åringen var mycket positiva och trodde att det här ska gå bra...

Så skönt för denna mamma som just nu har haft en hel del dåligt samvete över att hennes situation, har fått beslut att fattas som river upp gamla invanda mönster...

Så då är det bara äldsta sonen som  är helt på tvären, de andra börjar boa in sig... Ja, jag vet jag ska inte ropa hej förrän... Än kan mycket hända men jag tror på de där första mötena, så mycket av ens uppfattning bildas på den lilla stunden och har man fått en positiv början så vinner man motgångarna så mycket lättare...

Så nu känner jag mig lite lättare om hjärtat!

Jag började däremot må lite dåligt under vägen men höll mig på plats och hem igen... Nu ska jag vila så att jag kanske kan följa 14-åringen till hans träff med handledare och skolmiljön...

Ingen rörmokare har hört av sig ännu men vi hoppas och maken ska ringa idag och höra efter hur det ser ut för honom...

Hoppas på att det blir en bra eftermiddag!!!

känna samtal på sitt lekis, det ska bli spännande. Man skolar ju inte in lekisbarn utan att dessa antas kunna hantera sin dag i en ny miljö och med nya barn och fröknar.

14-åringen ska eventuellt få komma i morgon eftermiddag och träffa sina klasslärare, eller hoppsan, handledare heter det nu för tiden ja... Handledare, alltså en som handleder elever i lärandet eller inhämtandet av kunskap...

Imorgon och på Onsdag är maken ledig. Det är faktiskt, eftersom han bytte jobb i början av sommaren, den enda ledighet han har i sommar... Två dagar... Inte mycket... Skönt ska det bli ändå, för mig, han ska jobba på med staketet och kanske sätta in toalett och handfat eller vad det nu blir, så ledig, ja, det kan ju vara ett sätt att ha ledigt på...

men jag har inte fått någon orderbekräftelse ännu, måtte det inte bli en upprepning på duschhistorien...

Nu är allt klart, sonens kamrat åker imorgon och då får sonen ägna sig åt att packa och bestämma vad han ska ha med sig och vad som blir kvar här... Han har inte tagit tag i att boka in övningskörning med maken, såg istället till att såra maken ordentligt och tyckte väl efter det att det var svårt att boka något med maken efter det... Jag har därför sagt att han får pengarna som ska vara till körkortet, ja inte själv för då är de borta inom en vecka, vi löser det på annat sätt.

Han vill, säger han, vara kvar här över min födelsedag och kräftskivan på fredag, trots att han inte äter kräftor men det är väl för att han vet att vi av tradition ser kräftisen som en del av firandet av min födelsedag, ja, jag vet inte men något är det väl i alla fall... Så hur som helst, på lördag, åker vi och lämnar honom och de saker han vill ha med sig... Ingen av oss vuxna vet egentligen hur detta ska gå men, det är bara att köra så får vi se vart det landar...

Jag, som snurrade lite här nyss, önskar och hoppas på en bra eftermiddag!!!!

med mat idag oxå....

I en episod innan maten så drabbades vi av det här grottfolket som jag skrivit en del om idag... Fyra hormonstinna pojkar som mycket högljutt försökte överrösta varandra i frågan (gissningen) om huruvida de skulle klara av att stå upp om Tyson (boxare, det visste jag knappt) fick slå dem allt han har på käften...

Som om det inte var nog med denna inbördes diskussion så startades lobbying från jasägarna och nejsägarna på oss vuxna... De som trodde att man kunde stå upp efter en sån smäll försökte ivrigt påverka oss om att de minsann kunde klara det och nejsägarna motsatsen... De blev så ivriga i detta att vi vuxna helt neutralt (läs höll med nejsägarna) sa att jasägarna då fick försöka kontakta Tyson (den okände) och prova sin tes...

Hm, jag tror inte att någon av dem gör det...

Nu har grottfolket trampat iväg för att stoppa lite pizza i magarna som efterrätt på maten... Hur orkar de äta så inibomben? Det blir lugnt och tyst här ett tag i alla fall...

som många som besöker mig ofta vet... Nu har hon tänkt igen alltså...

Separation, jag smakar på det ordet och det känns faktiskt helt okej, den väg jag hade önskat att jag kunnat erbjuda... Nu blir det inte så och faktiskt efter lite tänk, begrundande av kommentarer och lite stormar med sonen så har jag tänkt mig fram till att egentligen så ska jag se på detta som en möjlighet inte bara för sonen utan för mig och maken...

De sista ett till två åren så har sonen varit upp och ner, ovillig till det mesta, låtit sitt rum bli till ett katastrofområde osv... Alltså, de flesta ungdomar har sådana perioder och det blir faktiskt människor av grottfolket till slut ändå men med sonen blev det arbetssamt när jag blev sjuk. Vi har väl gjort som de flesta andra föräldrar, tjatat, gnällt, dragit upp regler och riktlinjer och pratat och pratatoch pratat oss alldeles hesa i mellan åt...

Nu beskyller han oss för både det ena och det andra, jag blev sjuk, vi blev tvungna att flytta, maken är för sur och hetsig... Försökte förklara en gång att när maken gör så mycket av sin bit och så stor del av min bit så kan det inte vara lätt för maken att komma hem och se att den "vuxne" arbetssökande sonen går upp och äter frukost lagom tills att maken slutar sitt arbete om dagen... Då kan man bli lite less och irriterad över att den "vuxne" sonen inte gått upp lite tidigare och plockat ur diskmaskinen eller satt på en tvätt, dragit en raid med damsugaren eller något annat... När andra går på knäna så brukar man försöka att hjälpa eller människor brukar det men nu har jag kommit fram till att sonen har inte riktigt ännu gått från grottfolk till människa och kan därför inte se sådant...

Jag har alltså kommit fram till att detta är en möjlighet för mig och maken, inte att vi "blir av" med sonen men att vi kan få slippa dessa bitar, nu får han ta tag i det själv istället och vi kan få rikta in oss på att bara vara trevliga, stötta, skicka vykort, sms, mail, ringa, hälsa på den dagen han fått egen bostad och vara go... Inte gnälla, tjata, gnöla och allt trist utan faktiskt få gå omkring här hemma utan stormar och få känna oss trevliga och goa mot honom istället när vi hörs och syns...

Fiffigt va?

äldsta sonen angående nyttjandetoch tillstökandet av hans, mer  eller mindre pedantiska, lillebrors rum om nätterna när lillebror sover hos flickvännen, för att storebror har en kompis här, så blev vi sena....

Nu är det dock ett godnatt och dröm sött som gäller!!!!

Sov gott och dröm sött! Det ska jag göra!!!

 Hoppas jag i alla fall....

i cybern så märker jag att många barn och tonåringar verkar vara lite upp och ner...

Det får mig att fundera över om sommaren har varit så kass så att de är understimulerade eller om sommarlovet börjar kännas långt och färdigt nu och de längtar till skola, rutiner, vardag och framför allt kompisarna...

Jag tror nog mest på det sistnämnde men kanske det förstnämnde oxå spelar in....

Vad tror ni?