Jag har varit och läst i en del bloggar som har avhandlat lite om det här med jämställdhet och att det är orättvisa bedömningar vid anställningar etc... Då snurrade det till i huvudet på mig och jag kom att tänka på när jag träffade maken...

Jag var ensamstående med tre barn och hade bostadsbidrag då... När maken och jag till slut kom fram till att vi nog ville prova på att leva tillsammans så blev vi tvungna att lämna in en ändring i ansökan om bostadsbidrag och döm av min förvåning för när beslutet kom om nytt bidragsbelopp så adresserades det inte till mig längre, trots att det gjort det hela tiden förut och att det var mitt namn som stod på hyreskontraktet...

Jag ringde och talade med Försäkringskassan och blev väldigt otrevligt bemött, de tyckte väl att jag kunde fundera kring viktigare saker än så... Envis är mitt namn så jag tragglade mig fram till någon som kunde ta sig tid till att besvara mina frågor... Det visade sig att maken fick det adresserat på sig för att de alltid, när det gäller sammanboende, skriver allt på mannen, de sorterar efter kön...  Jag blev lite sur för jag ansåg att Försäkringskassan gjorde ner mig till en omyndig barnrumpa som inte får handha ekonomin när det i själva verket är så att jag tog hand om all ekonomi...

Diskussionen hamnade i stiltje när Försäkringskassan ansåg att de måste ha ett sorteringssystem och att det var detta som gällde... Envis sa jag visst att jag var och så även nu, jag frågade hur det går att använda det sorteringssystemet med homosexuella par som har bostadsbidrag och då svarar Försäkringskassan att de då sorterar på ålder... Ja, men är det så mycket svårare att sortera på ålder istället för kön på heterosexuella sammanboende par då frågade jag (jag är ju äldre än maken så då hade fått stå i mitt namn) men Försäkringskassan svarade att det gick inte för sig, för det måste jag väl förstå att det skulle bli alldeles för krångligt och svårt....

Hm, ja, jag kan tänka mig det att det skulle bli alldeles för svårt för dessa stackare!

Vill jag då något med detta,  nej, ingenting egentligen, förutom att så mycket lättare det skulle gå att komma någonstans i denna jämställdhet om statliga organ kunde tillämpa det och ha lite mer i huvudet än att bara låta allt vara för att det blir mindre krångligt så...

blev av, Det var såå varmt men skönt!!! Hobbe har blivit mycket bättre på att inte dra så mycket nu... Men när minstingen åker på sin kickbike en bit framför, ja, då fixar han inte riktigt att låta bli att dra men jag fortsätter att envisas, drar han så får han ingen koppellängd och jag går saktare, drar han inte och det är möjligt, så får han full koppellängd och det tycks fungera...

Ja, under promenaden så ringer 17-åringen (hihi, så skönt att batteriet tog slut) han gnäller över vart hans gympakläder fanns och jag blev lite irriterad och sa att om du vill ha hjälp med sådant, så stor du är, så är du så god och kommer hem på kvällen innan, i tid, när vi inte sover, så kan du få hjälp... Jaja, han hittade säkert på något, han brukar det...

Det gav mig dock en spark i baken om att dessa säckar, som står och dräller lite här och där, de måste packas upp och gås igenom nu... Var sak på sin plats, allt har sin tid... Alfons Åberg är bra att ha ibland...

Jag hoppas på att förmiddagen fortsätter upprätt!!!

arbetsveckan igen då... Tiden galloperar sin väg framåt och man tittar i backspegeln och ser så mycket som rinner sin väg...

Onsdag, ska fortsätta ensamarbetet med Hobbe, om jag bara står upp... Morgonpromenaden får han följa med på för han behöver ju motionen han med men under dagen sen ska jag lämna honom ensam en halvtimme igen så får vi se hur det går...

I övrigt så vet jag som vanligt inget om dagen idag, verkar dagen flyta på  så kanske jag tar tag i denna fogsmet då... Vi får se, säckar finns det ju oxå som måste rensas efter makens furiepackning i våras:)

Här tittar solen fram idag och det ser ut att kunna bli en vacker höstdag men jag tar nog regnjackan för säkerhetsskull!

Jag hoppas att det blir en bra förmiddag för alla!!!

en trötter en att säga godnatt!!!

Dagen blev lång för mig på något sätt och nu känns det som att jag egentligen borde ha gått och lagt mig för någon timme sen trots att det inte är såå sent...

Så Sov gott och dröm sött alla där ute, det hoppas jag på för min egen del oxå!!!

grannkillen kommit hit... Ljud är det!

Maten är avklarad och det var gott, märker att jag är lite hungrigare efter att ha börjat ta alla dessa promenader igen... Tycker gott och väl att alla kilon på kroppen kunde ta och kravla sig bort istället för att ge mig hunger... Men nu efter två veckor så börjar det kännas i musklerna i alla fall att de finns där någonstans... De har bara slumrat lite och avvaktat:))

Kvällen bjuder inte på så himla mycket men jag ska stoppa i en maskin tvätt och ta hand om lite ren tvätt, det är inte så många timmar att vifta på så något större projekt startar man ju helst inte... Jag borde dock komma igång med den sista fogningen så att det blir klart helt och hållet... Det kommer, jag vet...

Jag hoppas på en bra kväll för oss alla!!!

i alla fall... I och med att sonen skippat att gå på dessa lektioner så beslöt jag mig för (ganska så i sista stund) att min linje skulle bli både och...

Jag har sagt att han nu måste gå på alla lektioner september ut och verkligen göra sitt bästa och om det fortfarande inte fungerar så tar vi ett nytt snack och ser om det går att åstadkomma att få byta lärare...

Jag tänkte ett varv till med det här med att man under hela livet tvingas dras med människor man inte själv valt eller inte tycker om... Summa sumarum av det blev att om jag ogillade min chef eller en kollega så till den grad att det känns dåligt i magen när jag ska till jobbet då skulle jag söka nytt jobb men elever har ju faktiskt ingen möjlighet till det...

Så om han ställer upp på mina villkor så kan jag med gott samvete åt alla håll göra allt som står i min makt för att hjälpa honom om det fortfarande inte fungerar... Men det kan ju oxå visa sig när de provar att det löser sig och flyter på, även om man inte "älskar" varandra och då är det en nyttig lärdom...

Hobbe däremot, han skällde nog och grät hela halvtimmen jag var borta...snyft... så elak jag är:)

Nu hoppas jag på en bra eftermiddag för alla och allra helst för oss med regn!!!

strax gå iväg till sonens skola... Har dock ett liiiitet problem, Hobbe får som bekant inte följa med... Han har aldrig varit ensam hemma förut men nu lär det bli första gången och sen har jag bestämt att jag ska fortsätta med det, han ska få vara ensam hemma helst en gång om dagen, bara för att lära sig...

Måste det helt enkelt! Men jag undrar jag, precis som med barn, vem kommer det att ta hårdast på, Hobbe eller matte? Kommer matte klara av att gå ifrån huset med Hobbe skällandes, krafsande och gråtande kvar innanför dörren? Måste, jag måste... Inte är jag elak? Han behöver klara av stunder utan mig...

så valde vädret sida och det blev regnet som vann men det var i behaglig mängd, i alla fall med regnjacka på sig, så Hobbe fick ta det mesta på sig...

Jag kom runt i alla fall och nu har jag gått en liten cyberpromenad men har en liten väg kvar att gå på den... Dagen idag verkar vara en struldag för mig i cybern, så på vissa sidor som tex hos Helena, (vildaella) så får jag inte upp spamkoden och kan därför inte posta min kommentar... Sånt där irriterar mig. Men det löser sig säkert under dagen...

Nu ska jag väl fortsätta min lilla promenix och sen tänker jag vila en stund innan mötet... Maken fick en telefontid till läkare igår förresten, så nu är den bollen i rullning och vi får se vart det slutar men telefontiden är inte förräns i mitten/slutet av september...

Hoppas på en fortsatt bra förmiddag/dag för alla!!!