bloggandet är vaneframkallande. Man har sin rutter varje dag, ibland flera gånger om dagen (beror väl på måendet) och nu ska man bli utan internet i cirkus en vecka. Jag börjar få lite ångest över det, kanske kan jag låna hos mamma eller lillasyster så att man kan få kika in lite i alla fall.

Lustigt, telia säger att de först måste flytta vår telefon innan de kan ta beställningen på internet och därför får vi inte internet förrän en vecka efter vi fått telefonen. Hur kan det vara så? Man blir så förundrad över alla svårigheter. Ibland tror jag att det är företagens dataprogram som är skapade på ett sätt och därför inte klarar av att hantera beställningar och dylikt på något annat sätt. Kanske är det så...

Idag åker vi igen och denna gång ska jag ta lite fotografier. Det som är skönast av allt som har hänt i huset under den här tiden måste jag säga att det är att det har blivit rent... Huset har bara en smutsig yta kvar och det är i källaren, det är så skönt!!! Första helgerna i huset så kunde barnen bli så smutsiga så man trodde inte att det var möjligt att bli så smutsig. Nu kan man bo där...

Läser i DN att kommunals medlemmar ihögre utsträckning är sjuka och förtidspensionerade, man kan undra över varför det är så... Medlemmarna är i huvudsak kvinnor och yrkena är i huvudsak med människor, kan det vara en orsak? Eller den ofta så låga lönen, fast den har blivit bättre, jag har nästan lika låg lön trots 4 år på universitet och massor av studieskulder... Varför ger yrken i kommunen så mycket mindre betalt än yrken i det privata på chefsnivå? Usch, nu började jag spinna på tankar och frågor igen, det lägger jag ner, blir så trött annars.

Jag ska tänka på roliga saker de här veckorna så att jag håller mig uppe på benen i så stor utsträckning jag kan.