lagd till handlingarna....

Denna helg har det inte blivit så stora projekt och inte så mycket som vanligt... Återkommer om detta med bilder imorgon.

Jag kom annars till huset på torsdagen och sov första natten i vårt nya sovrum, i bäddsoffa visserligen men ändå... Pulade med en hel del bland annat så städade jag alla mer eller mindre färdiga ytor och spärrade av till de fortfarande smutsiga ytorna. Det tar lite tid att dammsuga när säkringen går ungefär en gång i minuten, det kändes skönt att se elektrikern på fredag förmiddag, nu ska det bli ordning med elen oxå.

På fredagen kom Bruno (mammas hund), vi ska vara hundvakt i helgen vilket var den främsta anledningen till att jag städade som bara den på torsdagen. På eftermiddagen kom maken och minstingen och det var roligt! Minstingen har ju inte varit annat än på korta besök i nya huset och nu skulle han vara där hela helgen med oss. Det gick jättebra och han verkar precis som jag känna att huset är snällt.

På fredag kväll hände det där som jag visste skulle ske förr eller senare, jag rasade ner för halva trappen.... Balansen bara svek mig, jag slog i svanken, höger handled som är rejält svullen och stel nu samt höger axel som känns ordentligt. Ett rejält räcke ska vi ha där och jag MÅSTE gå försiktigt... Jag måste helt enkelt lära mig att inte skutta och småspringa som jag brukar, som jag alltid har gjort. Med tanke på att jag inte längre kan sitta på huk utan att rasa baklänges eller att jag inte kan stå med fötterna ihop och blunda utan att handlöst ramla bakåt eller åt sidan så MÅSTE jag helt enkelt inse det, det har jag nog gjort men jag måste lära mig att leva så, att göra olika saker försiktigt och att undvika annat samt börja se över behoven av räcken eller handtag där det kan vara till hjälp. Det känns inte helt bekvämt att tänka så här men jag inser att jag måste. Det har snart gått ett år och inget har blivit bättre. Detta var en av anledningarna till att jag gick på halvfart i helgen. De tapeter jag fick upp sög musten ur mig, det gjorde så ont i axeln att rolla på limmet så jag fick se mig besegrad och göra det lilla jag kunde i slowmotion. Vilken tur att det kommer en ny helg snart!!!

Det var naturligtvis inte nog, på lördag fm fick jag ett anfall och efter det så kände jag mig alldeles hängig och framåt eftermiddagen hade jag frossa. Idag har jag tagit tempen och har naturligtvis feber... Inte konstigt att man har känt sig hängig.

Det känns i alla fall bra, att vara i huset och att veta att snart bor vi där! Längtar verkligen dit... Min syster erbjöd sig och sin sambo till hjälp här framåt och det kan verkligen behövas. Vi måste ju komma ner i källaren snart. Jag struntar i golv och väggar i källaren till en början men i en familj på 6 så vill man ju kunna tvätta i alla fall och två av grabbarna ska ju ha sina rum i källaren så det vill man ju få någorlunda klart. Det kommer att bli bra.

Tomt börjar det att bli i gamla huset, vi har tagit med oss så mycket vi har kunnat hela tiden och ännu mer blir det. Vill inte ha så mycket att flytta på själva flytthelgen.

När vi kom i tordags så hade någon mellan tisdag eftermiddag och torsdag förmiddag varit på vår tomt och trapp, stulit en trädgårdsstol och en ljuslykta. Skäms! Lyktan hade jag fått av en av mina lillesystrar i födelsedagspresent. Nu har vi plockat in allt ifrån tomten och trappen, det får bli så tills att vi flyttat dit. Att folk törs tänker jag. Det bor ju människor precis bredvid oss och de kan ju bli sedda. Jag förstår mig inte på människor helt enkelt, det är lättare med hundar och katter.....

Kram till alla som behöver.

Får man säga så själv, om sig själv? Äh, det struntar jag i för det här är jag stolt över...

Hos oss så är det maken som brukar gipsa väggar, skivorna är ju liksom 250 cm höga och 120 cm breda och lilla jag är 162 cm hög och bredden behöver vi inte yttra oss så mycket om, den har jag inte mätt.

I helgen så blev vi tvungna att prioritera lite och det innebar att makens och mitt sovrum hamnade i skymundan efter fiaskot med "easy/difficult cover"...  Som synes ovan så är den förargliga väven fortfarande där, den kunde ju ha tagit åt sig av mitt vredesutbrott förra helgen och packat sig iväg av sig självt under veckan tycker jag. Jag hade inte riktigt ro med detta så jag gick in i minstingens rum där gipsskivorna stod och bara väntade på att någon vänlig själ skulle komma och förbarma sig över dem så att de kunde få känna sig lite nyttiga och delaktiga.

Jag provade att lyfta en och satte en fot under och hasade mig in i sovrummet med skivan, jag lade den på golvet med rätt sida neråt och mot väggen, sen började jag att krypa mig in under den för att så smånigom resa på mig och därmed oxå på skivan, jag fällde upp den mot väggen, satte den på rätt plats och stod sen och såg på skruvdragaren och skruvburken som stod någon meter bort och fullkomligen asgarvade åt mig... De var inte det minsta nyttiga eller snälla, inte direkt hjälpsamma heller bara glada åt att jag stod där som ett fån... Jag lade ner skivan igen ochflyttade på de skrattande skruvarna och dragaren så att jag kunde få fatt i dem med skivan uppe mot väggen och sen påbörjade jag mitt krypande under skivan igen och..... JAAAA!!! Där satt den!!! Så fortsatte jag skiva för skiva och till slut var rummet färdiggipsat. Då kom maken och beundrade mitt verk och sa: Älskling, det här ska du vara riktigt stolt över... Det var jag, är jag och sen tog jag tag i spackelhinken igen....

Så är det ju det här med att spackel ska ju torka. Så jag sa: Torka då! åt spacklet men inte torkade det, i vart fall inte så fort som jag ville.... Jag provade efter en stund att slipa lite försiktigt på det som såg torrt ut men då skrattade även spacklet åt mig och en blöt bit hoppade på slippappret och såg till att jag fick byta slippapper femtioelva gånger i sekunden. Då var det som om min intelligenta och logiska del av mig (jo, jag har faktiskt såna delar oxå) tog över och resonerade lugnt och stilla med mig och övertygade till slut mig om att det är bättre att låta spacklet sköta sitt tills imorgon. Jag löd och lät spacklet ha en egen fest i vårt blivande sovrum alldeles för sig själva. På morgonen däremot så röt jag till alla små spackelsmulor som ville busa med mig och då blev det fart på dem och de lät mig hållas och göra mitt. HA! Där fick de allt!!!

Tapeterna däremot var mycket tjänstvilliga och fullkomligen hoppade upp på väggarna, det gjorde däremot inte tapetklistret som tyckte att jag var alldeles för slö och behövde jobba lite och göra rätt för mig så att säga men det gick och det blev såå fint!!!

Maken hämtade bäddsoffan när det var klart och han fått in dörren i vårt rum  ifrån minstingens rum... Det är oxå en historia för maken ansåg att tigersågen inte riktigt klarade av dessa bastanta väggar tillräckligt snabbt så han lånade mammas motorsåg och höll på att bränna ner hela huset. Han körde igång med motorsågen och så kände vi lukten, det började att ryka inifrån väggen. Fort ner och hämta vatten som han hällde i springan efter motorsågen och allt slutade lyckligt förutom att maken fick hålla tillgodo med tigersågen.... Men dörren blev oxå fin!

Ett lite tapetprov kanske....

Nu ska vi börja att bo i huset på helgerna.... Det ska bli underbart!

Jag åker dit redan imorgon och kommer hem med fler bilder på söndag.

Världen står något mer stilla igen och jag gör ett försök att fortsätta med helgens arbete... Var var jag? Jo, toaletten och köket....

Sen kommer vi då till hallväggsprojektet! Det skulle vara en baggis, jag hade knackat och lite på väggen och sa åt maken att detta kommer inte att vara något problem... Hm, ja, jag tar tillbaka det... I det här mycket gediget byggda huset så sitter det diverse olika material i lager för att man sen ska finna mycket kraftiga träplankor/stockar att ta sig igenom för att få ner väggen. Det kommer nog att ta lite tid, inte som jag sa till maken direkt att det med tigersågen skulle bli som att skära i smör, nej så blir det inte.

Lite lättare gick det att skapa 14-åringens rum... Här är regelverket klart, färdigt för att sätta upp spånskivor och gipsskivor som jag då kan spackla...

Spackla.... Jag har gjort av med två stora hinkar med spackel och en liten hink och vi behöver en tredje stor hink.

När utsidan mot vardagsrummet då äntligen är färdigt, spacklat, slipat och tapetserat så kommer en dörr upp oxå, det kan ju inte gärna kallas för ett rum om det inte finns en dörr...

Då kan jag gå in i rummet och fortsätta käka spackel där, inte konstigt att man går upp i vikt...

14-åringens rum är ett ganska fint rum på 12,5 kvadratmeter och med två vackra fönster. Inte för att 14-åringen bryr sig om det men vi andra tycker så i alla fall... Elementen har jag målat på och ska måla lite mer på dem och fönstrena ska målas, sen ska jag slipa och lägga golv för att det senare ska kunna slängas upp lite tapeter...

Vardagsrummet blev jag väldigt nöjd med. Maken oxå efter att slitet var färdigt. Vi skulle nämligen införskaffa en ny soffa i det nya huset och stannade därför till på Ikea på vägen till huset i torsdags. Vi köpte soffan och killen i varuutlämningen deklarerade glatt för maken att det var minsann den största soffan Ikea hade... Hm, maken fick erfara det när han försökte få in delarna i släpet i helt skick. Han fick ta bort allt emballage, köra med kåpan öppen och väldigt långsamt resterande av vägen... Men det blev bra och den är skön oxå.

I köket och vardagsrummet är det nu endast innertak, golv och taklister samt förstås lite el som behövs, det ska komma en elektriker förhoppningsvis denna vecka eller nästa och ordna lite el åt oss...

I minstingens rum har vi rivit färdigt och ska sätta upp gips.

Maken har satt för hålet i väggen som det gick en dörr in till sidovinden förut. Vi har tagit upp ett hål för den dörren i vårt sovrum istället. Så det är samma sak här att det ska gipsas, spacklas och slipas sen kan man lägga golv och tapetsera, även detta rum ska få nytt innertak så småningom..

Det kommer mera under dagen, nu är det dags att vila lite och sen ska Hobbe till veterinären eftersom han har blivit sjuk i ett öra. Han hade en fästing vid det örat i helgen som vi plockade bort så det är bäst att kolla upp det....

Jag tror att jag börjar per dag för att det ska bli någon ordning på allt det här... Ovan är toaletten på bottenvåningen i sitt allra första stadie. I torsdags så kom jag till huset och började med att kakla klart i toaletten på nedre plan så nu är den både kaklad och fogad och färdig för maken att koppla in wc och handfat!

Det som är kvar är att, putsa kakel och klinker fritt från fogdamm, olja sjöstenen, att sätta ett nytt innertak och taklister, slipa och måla dörrkarm och dörr samt att bygga in rör och avlopp med vit mdf, detta får komma senare.

Sen gick jag på kökskaklet.... Ovan är köket så som det såg ut när vi kom och här är köket under bearbetning med kakel och övrigt.

Det är på plats och färdigfogat... På bilden syns rörpularen (maken) som fick lov att hålla på lite extra med rörpuleriet, det är en konst att hålla på med gamla rör där inte alla mått och dimensioner är en självklarhet i butikerna. Då får det lov att bli lite egna uppfinningar... Kaklet är i alla fal på plats och fogat, det blev en liten kaklad hylla i nivå med bänken och det blev så fint. Vi har vatten i huset nu även om kallvattnet råkade bli kopplat till varmvattenkranen och tvärtom, det är i alla fall lätt ordnat... Bänkskivorna är slipade och oljade...

Halvväggen mellan vardagsrum och kök har kommit på plats och blivit tapetserat, den väntar bara på kakel på kökssidan och en bänkskiva ovanpå... Det har oxå kommit upp gardiner och vitrinskåp, det är bara innertak, tak och golvlister, köksmöbler, spisfläkten och teglet ovanför kaklet och lite hyllor som fattas nu.... Det kommer senare...

Så nu tar jag en paus, ska vila lite så kan jag fortsätta om en stund... När det har slutat snurra!!!

i vårt gamla hus igen som börjar att bli mer och mer utplockat för var dag som går... Det var en bra helg, vi fick mycket gjort men inte allt som stod på listan såklart... Jag menar vem kan spackla, slipa och tapetsera på en dag??? Jo, jag förstås om det nu fanns ett spackel som inte behöver torka så länge.....

Valborg bröt vi tidigare än vanligt i husarbetandet. Fick underbar mat hos mor och en vacker brasa som avslutades med ett otroligt fyrverkeri.

Tänk att jag har sovit en natt i det nya huset nu, det gick och kändes jättebra. Jag ska fortsätta att göra så, sova i huset fr. tosdag till fredag så kommer resten av familjen dit på fredagen. Det ger mig tid till sånt jag har svårt att göra när alla är där såsom att måla trappan....

Har massor av bilder i kameran som jag tänker ladda in och skriva om imorgon.

Såg att det varit en livlig debatt i kommentatorerna hos Persilja om anonymitetsgraden hos olika bloggare och vad det kan göra eller inte. Mycket intressant tycker jag och tänker att egentligen är själva bloggandet ett brytande mot anonymitet och ändå inte. Man är så anonym man själv vill och försöker hålla sig inom gränserna för vad som är acceptabelt för en själv... Fast om man inte uppskattade de relationer som ändå skapas mellan bloggare och inte ville ha reflektioner så skulle man väl hålla sig till den traditionella dagboken. Vem bestämmer att man är svag för att man visar sina "små" sidor, det där man inte gärna vill vara men är ändå... Normen kommer någonstans ifrån och det är upp till oss alla och envar att följa eller bryta mot den.

Nu börjar nya huset snart se ut mer som ett hem än det gamla så jag längtar tills det slutliga flyttlasset går.

Kramar till alla som behöver!