och det kanske inte är så konstigt att man har stött på underliga läkare i sina dar....

Det är skrämmande att det går så lätt att komma in under falska dokument och att det är patienter, de svaga och behövande, som drabbas av inkompetens. De som behöver en diagnos, mediciner alternativt annan behandlande åtgärd. Tänk om detta sker bland psykologer och terapeuter oxå? Att det finns de som kallar sig och verkar som terapeuter utan att ha godkänd skolning det vet vi ju men kan man bli det under falsk flagg??? Ja, skrämmande är det i alla fall...

Nu åker vi snart igen, jag hoppas att jag får stå upp så länge som möjligt idag men jag har redan känningar så jag håller förhoppningen nere på noll så att allt annat blir bonus. Man blir gladare av det....

Jesper har redan varit in i kattburen och sniffat, suttit där ett tag och gjort sig ren men valde att gå ut ur buren och lägga sig för att vila bredvid den istället. Det blir nog bra, han får tid på sig att röra sig i nya huset utan att bli störd av alla familjens invånare...

Kanske kan jag få till lite mer foton idag, det vore skoj!

Idag lyser solen här!

Vi for till huset och jag packade faktiskt upp ett par kartonger så att vi skulle kunna få med oss dem hem igen och packa med nytt gods...

I huset såg vi att elektrikern blivit klar med sitt och han hade faktiskt dragit ut el så att vi kan ha en lampa vid entrén... Bra med folk som tänker... Så på vägen tillbaka stannade vi vid bauhaus, där köpte vi dörren till 17-åringens rum som ska få sitt golv färdiglagt imorgon om turen står på min sida. Vi fann oxå en dörrmatta och , vilken tur med en klok elektriker, en snygg utelampa... Maken kom ihåg att vi behöver lite mer halkremsor till trappan oxå, tur med en klok make...

Barnen börjar vara lite halvt upp och ner nu men det är ju vi vuxna oxå så det är väl inget konstigt med det. Katter är ju ett litet problem när man ska flytta. Funderar på att ta med den lugnaste, Jesper, redan imorgon med en kattlåda för då kan han i lugn och ro få gå där och lukta in sig och vänja sig. Vi kommer ju dit varje dag så det går ingen nöd på honom. Då kan vi ta med Tjoppe på fredagen, honom litar jag inte på för fem öre, så honom vill jag inte ha ensam i nya huset förrän vi sett hur han reagerar....

Måste försöka ta mig i kragen och gräva upp de två rosorna jag vill ha med mig och lite alunrot, jag har ju inget att sätta det i men jag får göra något provosoriskt så länge. Nä, nu börjar maken med sitt race igen och 17-åringen gnäller över sin mobil, som för övrigt var min innan han tog över den. Varför han tog över den? JO, för att hans var kass... Det är bara det att den mobil han tagit över ifrån mig fungerade alldeles utmärkt i min ägo men nu verkar ingenting fungera på den längre.... Man kan misstänka att sonen och mobiler inte riktigt går ihop...

Tänk så det kan vara med teknikens under.....

Solsken önskas nu!!!

Först ett par rader. Läste precis DN och där står det att läsa om att myspace i USA har lämnat ut sexualbrottslingars profiler. Nu vet jag intet om vad myspace är och har inte följt händelseutvecklingen i detalj men det gav mig några tankar...

Många av de som begår sexualbrott har själva varit utsatta för sexualbrott men inte alla. Vad gör skillnaden? Varför begår inte alla de brott de själva utsatts för om många gör det? Många sexualförbrytare "ber om hjälp", de vet att det de gör är fel (särskilt när det gäller övergrepp mot barn) de vill "bli stoppade" men inte alla. Hur kan det bli så? Skulle det kunna visa att det finns ont och gott medfött och i större och mindre doser hos vissa?

Som sociolog har jag svårt att tro det, jag tror snarare att formandet av vissa ger en större avsaknad av empatisk förmåga än hos andra, formandet av vissa ger en större avsaknad av självkontroll, samvete och moralisk medvetenhet än hos andra. Vissa som utsätts för brott skulle alltså ha sämre förutsättningar och med tiden själva begå brott och andra har högre förutsättningar för att undgå att själva begå brott. Då hamnar vi direkt i miljön, den sociala miljön kring varje enskild individ och då börjar det sociala nätverket och samhällsapparaten få en hög betydelse för hur många som blir brottslingar  och brottsoffer.

Kan uthängande av sexualförbrytare leda till färre brott? Kan det vara en väg för att hjälpa eventuella blivande brottsoffer att skydda sig själva i högre utsträckning? Kan det leda till att människor mobiliserar sig till en slags självutvald lynchmob? Är det fel, rätt??? Om ett av mina barn skulle varit utsatt för sexuella övergrepp skulle jag då tänka mindre på detta med hur förövarens förflutna och befintliga resurser ser ut? Skulle jag då självutnämna mig till lynchmob och "hämnas" för att skydda andra barn? Vart kommer denna gräns att hamna? Vi måste ju skydda oss själva och våra barn (läs alla barn) men till vilken kostnad???

Svåra frågor det här men viktiga och det måste talas om, brott som är så svåra att ingen vill ta i sin mun måste ventileras, de måste få sitt riktiga ansikte beskrivet och nämnas vid sitt rätta namn, annars stoppar vi huvudet under kudden och "hör inget", "ser inget" och "säger ingenting".

Kram till ALLA som behöver

packat två kartonger och förväntat mig att maken ska bli besinningslös igen men av någon underlig anledning sitter han med minstingen och spelar tv-spel.... Jag undrar jag.... Var gårdagen någon slags sjukdom som gick över, jag trodde att jag hade patent på att vara sjuk i denna familj... Till exempel har jag fått två fästingbett redan och ett måste jag gå till läkaren med, det luktar borrelia om det... Det får vänta tills efter flytten...

I morse lastade maken släpet och åkte för att inhandla det material vi saknar till husfixandet. Jag fick ett anfall och låg nerstoppad i sängen. Jag piggade på mig så pass att jag kunde följa med till huset, meningen var att jag skulle fortsätta med 17-åringens golv men det blev tji... Jag var så trött och yrslig så jag la mig i soffan och fortsatte vila.

Maken putsade klart väggen han byggt i 17-åringens rum, imorgon ska han ägna sig åt att fortsätta bilandet av det blivande badrumsgolvet så att det blir någon rätsida på avloppet. Jag hoppas på att må så pass så att jag kan lägga klart golvet och kanske måla lite. Blir det inte klart till helgen så får han väl sova i vardagsrummet eller hos mormor en helg till, värre än så är det inte. Det är dock trist att ständigt hindras i det man ska eller vill göra. Inte riktigt rättvist kan jag tycka men vad är rättvist egentligen?

I helgen hade jag ett sånt tufft anfall att jag faktiskt tänkte att jag vet inte om jag kommer att klara av det här, att leva med det här men det är klart jag gör, det är just under ett anfall man kan känna så men ett par timmar efter så tänker jag inte längre på att nästa anfall snart kommer utan på vad jag orkar göra tiden imellan anfallen.

Vi har ju börjat att sätta upp tak i kök och vardagsrum oxå, det kommer att ta tid, det är sånt maken gör ett par skivor då och då. Det blir fint, det syns inte så bra på bilden men det ser ut som träplank med ådringar och allt, jättefint...

Elektrikern ringde när vi kommit tillbaka till gamla huset och sa att kyl och frys nu hade el och att han skulle bli klar med el till tvättmaskinen och torktumlaren under dagen, så skönt, nu kan vi tvätta kläder, jag hoppas bara på att vi kommer att kunna tvätta oss själva oxå. Elektrikern meddelade oxå att min lillasyster var där och målade i källaren, så gulligt av henne! I söndags började hon attt måla den blivande tvättstugan, det blir så fint bara av att det blir rent och vitt.

Nu ska jag packa så där i lagom takt och lagom mycket under kvällen och imorr´n åker vi igen med ett lass. Efter lite pulande i huset så åker vi tillbaka och tar vägen förbi bauhaus och köper en dörr till 17-åringen, ska ha en stor dörrmatta oxå. På onsdag ska vi ta oss till minstingens dagis och bjuda dagiskompisarna på glass som ett litet avslut. Hoppas att jag står upp då, jag vill så gärna få säga hejdå till fröknarna för de är ensamma av sitt slag, helt underbart suveräna är de!!!

Under veckan eller i nästa vecka så måste jag sätta mig ner med äldsta sonens kostym som han ska ha på studenten sin och lägga upp byxor och kanske kavajärmarna. Jag är inte så bra på det här, har liksom inte hållt på med just kostymer, syr, ja, men kostymer, nej... Jag gör mitt bästa helt enkelt. Byxorna, klipper jag av sicksackar och sen tar jag sånt där limband och pressar. Mormor sa att tumregeln är att göra det precis som det redan är gjort, att man gör på samma sätt så det är det konststycket jag tänker försöka med. Jag hade mycket slips på mig under tonåren och var duktig på slipsknutar men nu har jag försökt flera gånger och inte lyckats så jag får be en av mina lillebröder, de kanske kan...

Nä, lite packande var det, bäst att börja lite innan maken får fnatt igen och röjer sådär bessiningslöst som igår...

trappan... Jag har blidkat den och den blev såå fin. Jag tror att den kommer att vara snällare mot mig nu.

Trappor visade det sig att det inte var så lätt att göra iordning, man kan ju inte vara där under tiden, det tar så lång tid för färgen att torka.

Det gick i alla fall och nu är den vit och fyra trappsteg har fått halkremsor, alla ska få det sen...

Det är ju lite finurligt det här med trappor, hur tapetserar man dem? Ska man bygga en ställning i trappen för att nå upp i tak? Vi tror att vi tar och rollar den övre delen på två av väggarna och tapetserar resten. Det kan nog bli bra. Det är dock inte något bestämt ännu, vi får leva med den och se vad som kommer att bli bäst.

Hobbe gillar den nya looken på trappan i alla fall.

Spisfläkten är ett annat äventyr... I och med att vi bor där från och med fredag denna vecka så behöver vi ju en spisfläkt för matlagningen. Det visade sig att fläkten vi ville ha och som vi köpte var en skåphängd fläkt och vi ska ju inte ha några skåp just där i köket... Det blev en hel del att fnurla över.

Så här blev det i alla fall och på väggarna runt fläkten ska det bli en tegelvägg och sen blir det en fläktkåpa som döljer upphängningsanordning och rör.

Vi har nu en diskmaskin både på plats och inkopplad. Det är rätt skönt med diskmaskin i en familj på 6, faktum är att i vår familj så är det en relativt ny maskin ändå, vi skaffade diskmaskin först för fyra  till fem år sen, innan dess var det handdisk som gällde.

Hobbe har haft besök av sin kompis Bruno i helgen och det var uppskattat av dem bägge. När jag tar en rökpaus så måste man showa lite.

Då kan Bruno känna att han måste visa lillplutten Hobbe att han är störst fortfarande och att Hobbe än så länge är minst.

Nu har han besinningslöst gått på klädkamrar och annat... Sopsäck på sopsäck, kartong på kartong samlas här intill mig... Jag borde ju vara glad över att ha en så handlingskraftig man och det är jag. Jag får bara sån ångest när jag tänker på att dessa säckar ska ju gås igenom. Hur mycket är trasigt, nött och utslitet? Hur mycket är urvuxet?

Det ska sorteras och hängas, kastas och lämnas in till återvinning och det är urtrist!!!  Jag för min del gillar saker som ska användas... Jag tänker ta tag i köket, kastruller, byttor och skålar. Kryddor och torrvaror vi inte kommer att använda dessa sista dagar. Sånt gillar jag, att packa ner det som ska packas upp och användas.

Sicken tur att man är olika i vissa avseenden, annars hade kanske de som ska flytta in här fått en massa skräp på köpet... Det hade ju inte varit så skoj för dem. Usch, nu tänker jag på allt ute som ska med... Jag ska sluta tänka och börja packa istället...

Det kommer att bli en del om detta, mycket händer och mycket oförutsett inträffar... I helgen  har mycket blivit målat i källaren och 17-åringens rum börjar att växa fram.

En råkällare vad kan man göra med det?

Detta ska alltså bli 17-åringens rum och det har gått framåt faktiskt... Mycket tack vare lillasyster som kom och hjälpte till att måla... Vi hade erbjudit 17-åringen att få kakel på väggarna, det finns ju så mycket snyggt idag, man kan få det att se ut som en grotta eller som en tegelbyggnad. Häftigt liksom men inte då, målat ska det vara...

Målat har det blivit, efter lagning och takmålning...

Dessutom har golvet börja hamna på plats. Valet av färgerna står 17-åringen för... Faktum är att han kom hem en gång i helgen och hade flickvännen med sig som bor på vår nya ort. Lite roligt, det är den första flickvännen bland pojkarna, i alla fall på det här viset...

17-åringen behöver en vägg till sitt rum oxå.

Den har vi här.

Snart klar...

Det ska ju vara puts på den oxå och dörren kommer i veckan...

Det blir till att måla lite till sen...

Vi har fått en toalett till inkopplad!

Snart har den en nyslipad och nymålad vacker dörr oxå.

En liten del av det som händer... NU börjar det kännas att snart är det dags. Det är bara denna vecka kvar i gamla huset och det är såå urplockat, ändå är det såååå mycket kvar. Jag förstår inte var alla saker kommer ifrån??? Det känns som om vi tömmer och tömmer och kör lass efter lass till nya huset och ändå är det så mycket kvar att packa och köra.

Snart är detta dock över och det ska bli så skönt att få vara på ett och samma ställe igen.

Nästa vecka kommer förmodligen en dusch till nya huset oxå men vi vet inte om vi har löst avloppsfrågan då... Det visar sig när maken bilar runt stammen att den sticker iväg åt ett håll och när han bilar vid brunnen i det blivande badrummet och förväntar sig att den ledningen ska gå mot stammen så visar sig det vara fel utan den ledningen sticker åt ett annat håll. Vad göra? Maken fortsätter att bila upp golvet så får vi se vart det leder.

Väggen som skulle upp i minstingens rum är nu

färdig och rummet har blivit

tapetserat och golvet ligger på plats,jag tycker att det blev jättebra, lite fönsterfoder, golv och taklister på det här så är det kanon...

Något som har vuxit fram och som blev jättebra är hallen...

Tapeterna är uppe och golvet på plats, tak och lister är målat och det kändes som om hallen blev dubbelt så stor...

Min lillasyster kom och började fundera över huruvida golvet var klinker eller laminat, skarvarna syns inte...

Det är lite bland mycket annat, det kommer mera.... Men senare, nu ska jag packa lite mer...