bloggandet är vaneframkallande. Man har sin rutter varje dag, ibland flera gånger om dagen (beror väl på måendet) och nu ska man bli utan internet i cirkus en vecka. Jag börjar få lite ångest över det, kanske kan jag låna hos mamma eller lillasyster så att man kan få kika in lite i alla fall.

Lustigt, telia säger att de först måste flytta vår telefon innan de kan ta beställningen på internet och därför får vi inte internet förrän en vecka efter vi fått telefonen. Hur kan det vara så? Man blir så förundrad över alla svårigheter. Ibland tror jag att det är företagens dataprogram som är skapade på ett sätt och därför inte klarar av att hantera beställningar och dylikt på något annat sätt. Kanske är det så...

Idag åker vi igen och denna gång ska jag ta lite fotografier. Det som är skönast av allt som har hänt i huset under den här tiden måste jag säga att det är att det har blivit rent... Huset har bara en smutsig yta kvar och det är i källaren, det är så skönt!!! Första helgerna i huset så kunde barnen bli så smutsiga så man trodde inte att det var möjligt att bli så smutsig. Nu kan man bo där...

Läser i DN att kommunals medlemmar ihögre utsträckning är sjuka och förtidspensionerade, man kan undra över varför det är så... Medlemmarna är i huvudsak kvinnor och yrkena är i huvudsak med människor, kan det vara en orsak? Eller den ofta så låga lönen, fast den har blivit bättre, jag har nästan lika låg lön trots 4 år på universitet och massor av studieskulder... Varför ger yrken i kommunen så mycket mindre betalt än yrken i det privata på chefsnivå? Usch, nu började jag spinna på tankar och frågor igen, det lägger jag ner, blir så trött annars.

Jag ska tänka på roliga saker de här veckorna så att jag håller mig uppe på benen i så stor utsträckning jag kan.

fruktansvärd dag idag.... Helgen var en blandad kompott med husglädje varvat med anfall. Hann inte ta några nya kort just för anfall....

Vi har börjat komma ner i källaren nu och planerna har tagit form så att vi vet stegvist vad som ska göras. Jag har tapetserat minstingens rum och maken fick upp väggen som skulle upp där. Jag har lagt nästan allt golv i minstingens rum men golvet tog slut innan det var klart så vi ska köpa mer imorgon.

Jag fick istället gå över till hallen och den har nu blivit spacklad, slipad och till hälften tapetserad, alla bruna lister och karmar har blivit slipade och vitmålade så har även taket och så smutsigt tak och väggar har jag nog aldrig skådat. Tapetklistret som är rosa och ska bli vitt när det torkar blev gult, det har kanske rökts mycket i huset. Tur att det inte känns på lukten i alla fall.

Vi har hittat och beställt duschen vi vill ha och den kommer att komma lagom till att vi flyttar in. Jag stannade kvar i huset själv i söndags till måndagen för att jag skulle slipa trappan och måla den vit, det blev jättefint. Jag stannade oxå kvar för att det skulle komma folk och ta bort den gamla pannan och oljetanken på måndagen och det gjorde de men det var farligt nära att pannan blev kvar, de hade aldrig stött på någon så tung panna tidigare...

Jag har under helgen funderat vidare på det jag skrev i inlägget om regelverk och system, hur många som ställs utanför samhällets system på grund av att nyanser saknas och de därför inte kan klara av att hantera det system samhället har byggt. Det jag kom fram till var att när det gäller föräldrar så sitter de i en moment 22 sits. Å ena handen har föräldrar föräldrabalken som säger att de enligt lag är skyldiga att se till barnens fysiska och psykiska välbefinnande och den andre handen säger att de är skyldiga att tillhandahålla barnet till skolväsendet under skolplikten. Det är ju egentligen bra! Men om nu barnet far illa i skolan vad gör föräldrarna då???

Regelverket säger att skolverket ska ha översyn om skolorna och att man som förälder kan vända sig till skolverket om skolan inte fungerar som utlovat eller att man blir/blivit felbehandlad... Så långt så gott, det är bara det att skolverkets regelsystem säger att när en förälder vänder sig dit så ska denne uppmanas att ta kontakt med: 1. barnets lärare, 2. skolans rektor, 3. skoldirektören/skolchefen i kommunen... Om ingen av dessa lyssnar och "säger sig" åtgärda problemet så är man välkommen att återkomma till skolverket. Som förälder har man förmodligen redan varit i kontakt med läraren utan resultat, kanske med rektorn utan resultat och efter denna kontakt med skolverket så vänder man sig till skoldirektören/skolchefen i kommunen och framför sina synpunkter och då säger skoldirektörenskolchefen i kommunen att han/hon ska se över detta och åtgärda det.......... Han/hon behöver dock inte göra någonting, det räcker med att säga detta till föräldern så sitter föräldern i en rävsits. Kommunen har utlovat att åtgärda på det sätt kommunen önskar eller ser som rätt och när föräldern då vänder sig till skolverket igen så har ju redan kommunen utlovat förändringar även om det inte träder i kraft och då gör i regel inte skolverket något och föräldern sitter i en moment 22 sits. Fiffigt va?

Imorrn ska vi handla klinker till källaren och golvet som saknas i minstingens rum, på eftermiddagen åker vi till nya huset och fortsätter där. Nu är det inte långt kvar den 25/5 bär det av och då kommer vi att vara utan internet i cirkus en vecka, hur ska jag greja det? Jag tycker att helgerna är långa nog... Nästa helg ska jag ta nya foton i alla fall för nu har det hänt grejer...

Kram till alla som behöver en

igen. Nu åker vi snart. Det känns lite konstigt ändå, jag lämnar en ort jag har bott på i tjugo år... I tjugo år har jag oxå varit på väg härifrån. Jag har egentligen aldrig trivts så bra här,  det är en speciell ort och med en speciell mentalitet, det har blivit något bättre med fler inflyttade men är ändå rätt tillknäppt.

Som sagt det ska bli skönt att komma härifrån men det är oxå många minnen, promenadstråk, barnens fotbollsmatcher, skolavslutningar etc... De finns väl kvar i hjärnans skattkammare, förhoppningsvis...

Läste i DN om en man som fick körkortet indraget för gåfylla.... Svårt det där. Å ena sidan visar det ju på gott omdöme att låta bilen stå när man tar en "fylla" och å andra sidan kanske man inte ska bli så full att omgivningen har anledning att agera.... Som sagt, svårt. Missbrukare har väldigt tuffa krav på sig för att få tillbaka sina körkort, eller ta om körkorten. Det kan nog vara bra men det gör det oxå ändå svårare för en "ren" missbrukare att ta sig tillbaka... Svårt, vad är rätt och vad är fel, lagar lämnar ju sällan utrymme för de grå nyanserna. I alla fall inte i texten även om utomstående ibland kan tycka att domarna är ute och flyter i nyanserna....

Må helgen bli en vacker helg med få anfall och jag ska tala med trappan om att den oxå ska bli omskött så att den inte kastar ner mig ifrån den mer...

torsdag igen, då ska vi till nya huset igen då...

Elektrikern har snart gjort det han ska och på måndag kommer det folk som ska ta bort den gamla oljetanken och pannan...

Just nu handlar vi alla tjänster och material till huset på krita så att säga, vi får ju inte betalt för vårt gamla hus förrän den 1/6 så fram tills dess är vi lite panka... Jag mår inte riktigt bra av att handla på krita, jag vill så att säga ha reda pengar i plånboken och betala med det. Gammalmodigt? Ja, visst, det är det kanske men under den tid jag har arbetat med missbrukare så måste jag säga att det samhällssystem vi byggt och bygger klarar inte alla av att hantera. För mig kan det kännas skumt att bygga ett samhälle där inte alla i från början kan delta och inräknas i. Jag tycker inte om att handla på kort men jag kan hantera det, visserligen blir jag något mer uppstressad av det men jag klarar av det utan att skjuta ekonomin i sank. Många gör just inte det...

Både inom socialpsykiatrin och missbrukssidan stötte jag ofta på människor där ett stort vardagligt problem handlade om hantering av pengar. Ofta är en missbrukare mer utvecklad inom vissa områden och nära på ett barn inom andra och pengar är en sån sak... Alla har hört talas om barnet som vill ha en leksak och tjatar på mamma som trött säger att hon inte har pengar och då uppmanar barnet mamman att gå till affären och hämta eller till luckan i väggen och hämta eller att handla med plastpengarna (kreditkorten)... I och för sig kanske mamman inte skulle ha skyllt på pengar utan tagit striden att det inte ska vara några leksaker denna dag. Ofta skyller man ju på att pengar saknas (vet jag av egen erfarenhet).

Det är uppfattningen om pengar jag talar om, för missbrukaren är pengar något som ska finnas i en jämn och strid ström, inte bara för att betala ett missbruk med utan för att det är så deras världsbild ser ut, de kan inte i sin värld hantera medel på det sätt vi kan. Likaså med psykiskt funktionshindrade, de har oxå många gånger svårt att hantera ekonomin, de kan ha sedlar och mynt hur länge som helst i plånboken men när det gäller att köpa på internet, genom annonser eller på plastkort så tappar de kontrollen, det är  för abstrakt att pengar elektroniskt förs överallt.

Så är det ju oxå i den "nya" skolan, barnen ska ta ansvar för sin egen kunskap. Teoretikern med pojken (minns ej namnet har det nerpackat) menade att barn lär sig när de behöver det och skolan har på något vis anammat detta fast annorlunda: barn ska söka sin kunskap själva och det finns inte resurser nog för guidning/handledning i detta. Jag har en son som har varit ett präktigt A-barn, jag har suttit på alla dessa utvecklingssamtal och fått höra hur duktig, mogen och schysst mot andra han är. Som en smäll på käften kommer sen ett antal år senare att lärarna inte förstått att han inte vågat fråga om hjälp i engelska och inte lärt sig någonting under dessa tre, fyra år. Vem tar rätt på det? Jo, jag som mamma har intensivundervisning hemma om kvällarna för att han åtminstone ska kunna komma i närheten av att klara målen ( vilket han inte riktigt gjorde men nästan). Jag som förälder måste ju lita på vad som sägs på utvecklingssamtalen, särskilt när jag vid upprepade ggr frågat just om han verkligen vågar fråga... Jag vågar påstå att jag känner mina barn en aning så jag vet ju vilka av dem som vågar, är kaxiga, vetgiriga eller ointresserade. Det är en brist som kan göra att en individ hamnar utanför, man brukar annars tala om att det är bristerna hos föräldrarna som kan vara orsaken till det och det säger jag inte emot men det är inte svart eller vitt...

En annan form är alla dessa barn med särskilda behov. jag har en sådan son oxå och det har varit en fight ända ifrån början. Fast sjukgymnaster, psykologer och arbetsterapeuter sitter och erbjuder skolan att hjälpa dem i hanteringen av sonen så har skolan notoriskt vägrat, de har till och med talat om för mig att det inte är ett dugg fel på sonen (trots diagnoser) utan att det är jag som mamma som inte klarar av att släppa på honom.... Ha, ha, ha, jag som kunde ha slängt ut sonen genom fönstret av ren och skär utmattning... Fritidspersonalen var de enda som kunde ta till sig mina tips och råd. Jag har ju arbetat inom omsorgen och med både barn och vuxna som behöver det lilla särskilda i många år och med mycket små knep (tex rött/grönt kort, fristad osv) kan jag säga att jag förmodligen räddade livet på sonen ett flertal gånger. Man blir faktiskt som förälder lite rädd när skolan ringer till en på sitt arbete och säger att du måste komma var och varannan dag och ibland har sonen då mellan 6-9 år bara varit försvunnen spårlöst, en gång hittade vi honom i ån och han var faktiskt inte simkunnig ännu, som mamma har man då svårt att lita på vuxenvärlden i skolan. Jag får oxå ett helt annat perspektiv på de missbrukare och människor med psykiska funktionshinder man arbetat med, jag kan se hur vägen till nuet förmodligen har varit. Mycket har alltså blivit såå abstrakt att de med behov av det konkreta inte kan hantera tillvaron.

Nu ska jag inte bara klaga, det är inte det som är meningen, jag tror att jag nu när jag snart ska flytta härifrån gör upp med orten en gång för alla. Jag försöker att lägga historien härifrån iordning så att den kan packas ner för gott. Inte så att jag ska glömma, nej, det här har jag nytta av att minnas då det vidgar perspektiven. Jag blev så utbränd på skolan att jag till slut vägrade att gå på utvecklingssamtal med just den sonen och var inte på föräldramöten heller, jag skickade ombud som fick återge det hela till mig sen.

Tack och lov har jag en lillasyster som är lärare och som tog tag i att hjälpa sonen att läsa in allt han missade för att ingen lärare tog notis om hans behov. Min syster är suverän och det vet jag flera lärare som är men jag hade otur med dessa skolor. Minstingen har vi placerat privat i Pysslingen och vilken skillnad, de är helt underbara. Inget barn blir osynligt eller ohört. Jag förstår knappt hur det kan vara så vida skillnader. När jag tänker på några inom missbruket som jag arbetat lite extra med så blir jag dock sorgsen, tänk vad mycket dessa hade kunnat få slippa genom att ha hamnat rätt på en gång.

Ja, det var mycket tankar i en strid ström, från plastkort med kredit till missbruk och skola. Tänk så det kan bli när tankarn är för många och trycker på lite för mycket men det är bra skönt och nyttigt att få ner dem i skrift...

Kramar till alla som behöver

Tillägg: Det kan låta som att man är ledsen eller bitter över hur olika system motarbetar och ställer en del individer utanför men det är jag inte, inte för egen del... Jag var ledsen för mina barns skull att de inte fick en rättvis chans, jag är ledsen för många människor jag mött, för deras livsöden och hur annorlunda det kunde ha sett ut. Själv ser jag det som att det var jobbigt när det var men i efterhand har det gett mig mycket kunskap som jag har stor nytta av i bemötande och fi hur jag förhåller mig till andra människor. Alltså inget ont som inte har något gott med sig...

 en del inlägg hos Fru Fundersam som har handlat mycket om hur reklam, normer och status, egentligen, påverkar oss alla. Hur det kan driva in människor i en besinningslös jakt på mer och mer och ännu mera... Det fick mig att gå och leta fram på lite gamla dikter som jag skrev för så där en tio år sedan. Då upptog samhällsstöpning, normer och majoritetstvånget mina tankar väldigt mycket. Det kanske beror på vilken ålder man är i eller andra saker. Jag tror att många går igenom en del av de tankarna men följer dem kanske inte alltid till dess slut. En dikt jag skrev (nedan) handlar till stor del om det. Om orden som sägs, utlovar, löften som skrivs, tecknas men som aldrig går att tro på för de ger dig ingenting.

innanför väggarna där

stannar orden i mina händer, de låter sig undersökas av mig vändas och vridas, jag bänder dem tills att de faller ihop, då ser jag inuti dem, ser deras ursprung och mening, innanför väggarna. Här innanför, får jag grepp om dem, de låter sig fångas och skorrar inte längre falskt. De fylls och jag förstår dem. De kan brytas itu, vet du, om man bara kan gå så långt ner, gräva sig till det allra djupaste, kärnan, där låter de sig plockas isär, kontrolleras och analyseras och sättas upp igen, då kan jag tro dem, tro dig. Jag måste vara innanför, det utanför förgör mig, äter upp mig inifrån, där kan jag inget förstå. Utanför flyr de, orden svävar som den flyktigaste gas och rinner mellan mina fingrar som sandkorn ner på marken. Det är så svart och fuktigt där, labyrinten kräver ett kristalliskt sinne som ekar min väg fram. Jag vrider mig i kramp där, utlöser ordens ihåliga betydelse som jag inte kan tro på.

Jag stannar innanför.

Då handlade det hela mycket om valet att delta eller inte och  vilka val man hade. Idag handlar det nog fortfarande om att delta eller inte men inte så mycket om vilka val man har. Med några fler år på nacken kanske jag har kommit till insikt om att det är jag som väljer och det är jag som möjliggör de alternativ jag har att välja på. Jag formar och låter mig formas i de aspekter jag väljer. Man kan inte låta bli att påverkas ekar ofta mediecirkusen tillbaka... Jag tror att man kan vara medveten nog att inte låta sig påverkas eller att välja vad man vill påverkas av, på gott och på ont.

Kram till alla som behöver

snygga lampor... Till toaletterna, till vårt sovrum och 2 st till hallen... Jag blev helt färdig efter denna shopping så jag har sovit sen vi kom hem...

Nu är det dags för resten av helgens bilder.

Först den dumma trappan som kastar ner mig ifrån den, jag ska försöka att tala den tillrätta här sen.

Jag tror att om jag vårdar den lite och målar den vit samt sätter såna här svarta halkremsor som dekoration längst ut på trappstegen så kommer den att bli glad igen... Den är nog bara avundsjuk på allt annat i huset som har fått så mycket uppmärksamhet när den själv inte har fått någon uppmärksamhet alls.

Golvet i övre hallen till exempel har ju blivit färdiglagt och dessa är ju alldeles bredvid varann, inte konstigt om det sticker lite i ögonen på trappan...

I övrigt slog maken mig med häpnad när det gäller hallväggen som var att såga igenom sten...

Han kämpade på som bara den, slet av elen som elektrikern nu har fixat och tada, väggbitarna vi ville bli av med är borta....

Sen var det då 14-åringens rum som fick sin vägg och dörr förra helgen och där jag käkade en hel del spackel i...

Nu är tapeterna uppsatta och det blev massor av blåsor hela tiden och jag var så missnöjd men på morgonen visade det sig att blåsorna var de gamla tapeterna och de hade dragit sig tillbaka helt och hållet och det blev jättefint, hoppas nu att 14-åringen tycker likadant...

Fönstrena har blivit målade och elementen likaså, det är verkligen en varm färg på tapeterna som 14-åringen har valt och minstingen ville naturligtvis ha likadant och ska få det klart nästa helg...

Golvet är lagt och det var ett vackert golv konstaterade både jag och maken.

Så det var helgens händelser och nu har vi elektrikern i jobb ett tag och så måste vi få tag i en firma som tar ut den gamla oljetanken och pannan. Det är ny fjärrvärme i huset... Tvetydigt, i gamla huset har vi oxå fjärrvärme men enligt gamla avtalet= vi kan bruka hur mycket värme och varmvatten vi vill, priset är detsamma oavsett hur mycket vi gör av med. I nya huset har vi mmätare så där får vi betala för vad vi förbrukar...

bilder ifrån helgen. Denna gång är det inte så stora och omfattande saker som har hänt men en hel del småpyssel som att vi har börjat att ta dit en hel del möbler.

Här är vårt sovrum, där linneskåp och garderober har kommit på plats. Det var lite knåpande med garderoberna för de var centimetrarna för stora så maken fick karva en del där det inte syns.  Den lilla dörren bredvid garderoberna är ju flyttad ifrån minstingens rum. Jag är för förtjust i att använda allt gammalt som det går att använda och under skivan som sitter centrerad mitt på dörren så döljer sig en vacker spegeldörr, därför fick dörren och tillhörande karm följa med istället för att bytas ut mot nytt. Jag ska ta tag i den senare, synd bara att det inte gick att rädda fodret. Det sprack när vi tog bort det...

Gardinerna har kommit upp så att vi ska kunna sova där på helgerna, en annan vill ju ha det mörkt när man sover...

Minstingens rum har blivit färdiggipsat, nej, det klarade jag inte denna helg efter min färd i trappan... Jag har dock spacklat detta och hoppas på att kunna slipa och tapetsera samt lägga golv nästa helg. Alla tak, förutom i hallen där nere ska få nya innertak men det blir en senare fråga. Likaså med tak och golvlister det blir det där pulgörat som kommer vart efter och som får de äldsta barnen att gnälla över att vi aldrig gör klart... Även dörren som finns kvar i minstingens rum är en spegeldörr som ska göras iordning. Innanför dörren döljer sig ett gammalt skafferiutrymme med massor av hyllor i trä och ett lite fönster. Det ska minstingen och jag måla vitt i sommar och det rummet ska bli hans leksaksrum... Skönt att ha någonstans att rafsa undan allt i!!!

Väggen som skulle upp i hans rum måste vi avvakta lite med för elektrikern kom i fredags och varde ljus!!!! Vi har nu lysen på övervåningen, denna vecka fortsätter han med botten planet och vi kanske snart har en spis... Åter till väggen, där satt en sån här el tjofs... Ett hål i väggen med en massa tåtar i och man får inte bygga in sådant så elektrikern ska koppla runt detta så att vi kan bygga klart väggen.

Lite fönsterfoder så blir det snyggt! Elementet är rengjort och målat, jag undrar just vad man har använt detta element till, nä, förresten jag vill inte veta...

Nu ska jag ta en brejk, vi ska iväg och kika på lampor till toaletterna och lite elgrejer... Nu när elektrikern tagit övervåningen så kan vi själva dra el till eluttag i minstingens och vårt sovrum... Återkommer med projekten på nedre planet senare...

att det låter så mycket när vi gör allt i det nya huset och för somliga kan det låta överambitiöst... Det är så här att huset vi ska lämna det var visserligen väldigt litet och nött men det syntes att det hade bott någon där som hade skött det minutiöst tills dess att åldern tog ut sin rätt. Det var rent och helt okej.

Vi flyttade in 6 personer på 78 kvadratmeter, äldsta sonen fick sova på en madrass i vardagsrummet, de två mellanpojkarna fick dela ett sovrum och minstingen fick sova hos oss. Alla funktioner såsom spis, kyl, vatten och el var gamla men fullt fungerande. Vi satsade på att göra grunden som var avgörande för att vi skulle kunna bygga egna rum åt pojkarna i källaren. Allt vi har gjort i detta hus har vi sparat ihop till och gjort pö om pö efter vilket behov som har varit störst.

I nya huset verkar det som om vi gör allt på en gång och det är nog sant men till det kommer att det nya huset har varit två lägenheter som socialförvaltningen har haft... Det är alltså så att i dessa lägenheter har diverse människor flyttat in och ut och flertalet av dessa har inte haft den prioritering som majoriteten av oss människor har. Kylar och el, vatten etc fungerar inte ens och utan detta kan vi inte bo där. Hundarna fick fnatt i huset och sprang omkring och kissade ner alla gamla ytor, hundar gör så när det redan finns kisslukter och de ska markera där, sätta sina egna lukter. Vi visste redan att det har bott förmodligen både människor och djur som urinerar lite varstans och därför fanns det ett stort behov av att renovera det mesta redan i från början och vi hade ju pengarna till det eftersom vi sålde vårt gamla hus som vi köpt mycket billigt för väldigt mycket pengar, mer än dubbelt mot vad vi gav och det nya huset förstår väl de flesta att det var inte dyrt med så stora och omfattande renoveringsbehov. Hur många klarar att bosätta sig i något som är så skitigt utan att göra något åt det innan???

Så därför har vi lagt pengar, tid och krafter på att ta över det nya huset två månader innan vi lämnar vårt gamla hus. När vi sen ändå ska renovera varför inte göra det som man vill ha det på en gång istället för att göra något halvdant nu som vi ändå måste göra om efter ett tag?!!