DUSCHEN!!! De säger att den ska komma SENAST IMORGON!!!!!!!!!!!!!!!!

Att vi ska montera upp den först och titta på den SEN ska vi diskutera RABATTEN!!!!

Jag hoppas de inser att jag kan vara förbenat envis och kan till och med montera UPP en dusch (eller få maken att göra det) och montera NER den (alternativt då att maken gör det) om inte rabatten blir tillfredsställande.....

att vi skulle göra något för mamma och hennes man eftersom de tagit hand så mycket om oss, mat, sovplatser, barn och hund... Jag ville inte skriva något om det då detta ändå finns i etern och för att jag vet att hon kan hitta hit.

Nu har de i alla fall fått det eller fått veta vad de ska så nu kan jag skriva om det.

Vi beställde ett romantiskt wekendpaket på två nätter på en herrgård i mälardalen. Med mousserande vin, frukt och choklad på rummet, spa möjligheter, en tvårättersmiddag på ankomstdagen och dag två en fyrarätters middag, frukostbuffeér och eftermiddagsthe/kaffe...

De blev jätteglada och överaskade och det var ju det som var meningen!

Nu börjar maken och jag känna att vi kanske skulle behöva något likadant för oss själva oxå.

Det blir en grejt midsommar här!!! Vi ska vara hundvakt åt Bruno, kattvakt åt lillasyster, en annan lillasyster kommer med sina två barn på midsommarafton, systern stannar till strax efter lunch sen åker hon hem till sitt och arbetar och kommer tillbaka dagen efter, barnen blir kvar här. Dessutom bad mamma så snällt om vattenvakt för trädgård och växthus oxå så det gör vi väl oxå...

Hm, jag vet inte jag, men det blev mycket den helgen, vilken tur att maken och jag inte orkade planera något särskilt för midsommardagen. Vi hade tänkt, (förra midsommardagen) att vi skulle göra något speciellt denna midsommardag då det är tio år sedan vi träffades men med flytt och hus och allt så har vi inte orkat planera något... Det blir som det blir... Det är ju elva år nästa midsommardag och det går väl lika bra antar jag!!!

Det är en lite regnig morgon här, inte kallt men grått. Minstingen vaknade tidigt så idag fick man inte ligga till åtta inte. Idag så är hörseln helt knäpp! Ljuden, särskilt ifrån tv och minsting, skriker i huvudet på mig... Vet att jag ska ta det som en varning och ta det lite lugnt, anfallet kommer ju ändå men blir lindrigare ju mer jag tar hand om mig och lyssnar på symtomen.

Ha en skön morgon! Nu ska jag runt och hälsa på lite...

Arga Mamman har tagit vägen???

Tillägg: Glöm det, måste ha blivit nå´n vajsning med länken, jag gör om....

barn blir när de lär sig... Minstingen har suttit på gungan ett bra tag och jag har hört att han har mumlat och mumlat (jag hör ju inte lika bra längre) så kommer han in och ropar: Mamma, vill du höra att jag kan räkna till hundra??? Min första tanke var: Nej, jag orkar inte det just nu! Jag säger: Javisst! Ett, två, tre....... and so on... Han räknar till hundra och lyser hela han av stolthet och lycka! Min lilla blivande lekispojke har lärt sig att räkna till hundra helt själv nu. Tänk vilket tragglande det har varit och han har frågat och frågat vad som kommer efter 29 och 39 och så vidare, säkert i någon månad nu.

Barn blir så glada av att kunna!

Blir vuxna det på samma sätt???

Packat upp en stor säck med kläder, mina kläder, en del åkte i en ny säck som ska till återvinning...

Sen blev jag dålig så jag har tagit det lugn ett tag, anfallen kommer precis som de har gjort hela tiden... Lika ofta men ändå oregelbundet...

Nu har jag skickat en av sönerna att handla lite, här blir det chili con carne till middag och då behövdes paprika och färskt bröd.

Har inte fått upp datorn till vårt rum ännu men jag har fått fram alla sladdar och tillbehör, alltid något...

Äldsta sonen och yngsta sonen skulle spela lite boll vilket slutade med att yngsta sonen arg och förkrossad sprang upp på sitt rum. Det blir så ibland, kanske lite väl ofta ut minstingens perspektiv, kanske ur mitt oxå...

Jag ska nog lägga mig och vila en stund till, det snurrar lite mycket fortfarande...

Dusch!!! Vaddå, dusch vi har ju en kran i köket och kan väl införskaffa en plastbalja!!!

livets stig...

Jag har precis hämtat in posten och förundras fortfarande över mitt namn med en ny adress. Tänker då på att innan jag blev sjuk så var jag och maken sugna på att flytta uppåt, Lappland, Jämtland, vi kikade på allt. Jag ville hitta något större, typ en gård med flera hus på. Jag drömde om att gå KBT-terapeut utbildning, att starta eget och gå utbildningen. Ville inrikta mig på missbruk och aggression så ART skulle vara en naturlig del i det hela. Jag ville öppna en form av behandlingshem som jag INTE tänker beskriva här men med lite annorlunda inriktning än de flesta som finns idag. Helst ville jag arbeta med unga män med problematik av drog och våld. Haha, lilla jag! Men det är inte storleken eller könet det hänger på det är bemötandet!!!

När jag arbetade inom tvångsvård för män med missbruk så såg jag ofta att när den manliga personalen närmade sig en upprörd intagen så blev denne stel som en pinne och ännu mer hotfull. Manlig personal gjorde ofta misstaget att försöka visa vänlighet genom att ta på den intagne vilket gav en tvärtom effekt. Den manlige intagnes hotbild förstärktes av att den var tvungen att vara än hårdare mot män... Vi kvinnor i personalen kunde både närma oss och ta i upprörda, arga och hotfulla intagna på ett helt annat sätt, vi hotade aldrig deras manlighet. Manlighet, vad det är och hur det verkar är något dessa män ofta har en väldigt skev bild av.

Jag ville i alla fall öppna ett behandlingshem med lite anoorlunda taktik i många avseenden och så blev jag sjuk och fick flytta åt ett helt annat håll för att komma närmare familjen. Det behöver ju å andra sidan inte betyda att jag  någon gång i framtiden ändå får min utbildning och kanske öppnar eget eller arbetar på något annat sätt för att få dela med mig av de lärdomar jag ändå fått och som jag sett att det så ofta fungerar på ett bra sätt.

Det är nog det jag har varit allra bäst på (om man nu får säga att man är bra på något) att hantera upprörda, hotfulla, våldsamma (både inåt och utåtagerande), arga, missnöjda eller de som upplever sig kränkta, anhöriga, klienter, intagna eller patienter. Jag vet inte varför men på något sätt når jag fram. Någon gång SKA jag arbeta igen och då önskar jag att det blir med missbrukande och våldsamma (arga) personer.

Kanske en önskedröm men vad vore väl livet utan drömmar!

med flit... Minstingen däremot hade kollat in vart alla diamanter och juvelbrickor skulle ligga. Sen säger han till mig att jag får starta i Kairo och han på det andra stället... Hm, alla mina första brickor som jag köpte var svarta.... Hans däremot var juveler värda massor... Lustigt att Diamanten låg precis i hans färdväg oxå. Han ville spela en gång till men jag sa att det blir senare och denna gång ska vi nog göra förberedelserna tillsammans.

Nu ska jag ta reda på lite ren tvätt... Det blir en hel del av den varan oxå i en stor familj som vår.  Sen, sen ska jag ställa iordning dator, fotogrejor och skrivare på plats i vårt rum och försöka pula ihop allt oxå då förstås...

En sak till angående Igel och hans miljoner, lockar inte hela samhället till att vilja ha mer av den varan??? Miljonerna alltså! Jag tänker på all denna spelreklam och lotterireklam.... Vinn ditt liv! Så kan det sammanfattas i alla fall... Finns det någon, för mig, okänd lag på att livet är mitt med miljonerna? Kan jag möjligtvis bli frisk med lite kosing??? Tror inte det men någon annan kanske vet bättre!

Kramar till alla som behöver med eller utan kosing