alla räkningar drälla in igen.... Alltid samma visa varje månad, om och om igen.... Nu ska jag inte klaga, vi har det bra, inte så många räkningar för jag gillar ju inte att låna... Tänker dock på de som har det så svårt att få det att gå ihop varje månad och att man säger att lönegapet mellan hög och låg/medelinkomsttagarna ökar, mycket...

När jag var själv med de äldsta pojkarna så minns jag att jag hade en a-kassa på cirkus 5500 kr/månad netto... Då var det hårt att få ihop till de få räkningar jag hade... Ibland har jag tänkt att det är då när barnen är små, det är då man behöver resurserna, inte sen när barnen är utflugna... Fast å andra sidan har jag oxå tänkt att barn som får allt de vill ha har inget kvar att önska så det kan vara klokt att småbarnsföräldrar fortfarande bygger på livet ändå...

Små tankar....

Jag har i alla fall kommit igång med teglandet nu!!! Och jag står upp fortfarande!!!

komma igång... Har börjat att dela på lite tegel i varje fall så snart är jag nog igång...

Läser i DN om ett par som cyklade Vättern runt med en treåring som blivit nedkyld och paret vägrade att avbryta sin färd.... Det låter skrämmande, jag undrar vad det paret får för efterspel på grund av detta... Det är ju inte roligt att gå igenom alla dessa utredningar som socialförvaltningen gör. Det blir ju ett starkt ifrågasaättande om lämplighet.

I samma DN så står det att läsa om en 19-åring som sprungit omkring med machetes... Det låter lika skrämmande det... Hur ofta har vi inte läst om såna saker under de senaste åren?! Hur ska det bli??? Ska vi oxå här lära att psykakuter/mottagningar inte haft resurser att ta emot denne 19-åring?! Alternativt nonchalerat dennes problem som för små?! Fanns det så här mycket psykiska åkommor i denna omfattning för låt säga 100 år sedan???

Nej, jag håller mig nog till teglet jag i alla fall för stunden.

mycket dåligt... Idag känns det än så länge bättre och jag hoppas att det fortsätter så, det var ett tag sen nu som jag fick stå upp en hel dag...

Igår så hände mycket oxå som fick tankarna att gno runt. Bland annat så fick jag höra talas om en kvinna som förlorat sitt barn. Eftersom jag är mamma så blir jag självklart berörd och även om jag inte till fullo kan förstå så kan jag i alla fall snudda vid känslan och tanken i hur det skulle kunna vara. Denna kvinna använde sin blogg som ett sätt att hantera tillvaron, hon hade oxå skrivit en bok som faktiskt blivit utgiven. Det jag fick höra talas om var att en som läste hennes blogg hade gått o köpt boken och sen kommenterat hos henne att hon inte vet vad hon pratar om, att boken var full av dravel och skit etc.... Då tänker jag att sorg är högst personligt och individuell. Det kändes som ett påhopp på kvinnan.... Kanske för att jag är mamma själv, vad vet jag...

Sen var det ju oxå Ella som fick en "skrikig" kommentar... Där känner jag ju igen mig själv, hos Ella och kan därför förstå varför en del tog anstöt av kommentaren... Då kommer tankarna kring att bloggare kan ju välja huruvida de vill ha komentarer eller ej. Bloggare kan oxå välja vilka kommentarer de har lust att besvara. Personligen så gillar jag både att få kommentarer och att ge kommentarer men jag upplever sällan att jag behöver "skrika" ut en åsikt, det kan räcka med att flika in det. Jag har nog inte några problem med att någon "skriker" ut sin åsikt här, för jag väljer ju själv om jag vill besvara eller ej.

Ibland kan det dock bli så känsliga ämnen och områden man skriver om, en dagbok fungerar ju så och då kan det vara svårt att "fjärma" sig ifrån "skrikigheter". Vad gör man då? Bloggen är ju trots allt ett offentligt rum.

Detta var en tyngre start än vad jag normalt brukar börja med...

Här är det i alla fall en vacker morgon, solen lyser och om, bara om, jag får stå upp så ska jag försöka pula lite här hemma, kanske göra klart tegelväggen eller ställa iordning det planerade lilla gästrummet... Vi får ju hit syskonbarn under midsommar...

Ha en fin förmiddag!!!

när jag läste vad en hade skrivit för kommentar hos Ella, en freddegredde. Ella hade skrivit ett inlägg om förslaget om att införa två karensdagar i sjukförsäkringen... Ella hade lite att invända mot detta och det blev ett livligt kommenterande kring detta. Många ansåg att det är lite att slå på en som redan ligger ner. Med andra ord sjuka människor har det svårt ändå utan att få en än mer ansträngd ekonomi...

freddegredde skrev då en kommentar som i stort gick ut på att var man sjuk så fick man skylla sig själv och så vidare, ska inte gå in alltför mycket på detta, de som vill kan läsa hos Ella. Ett flertal bloggare, bland annat jag, blev rätt upprörda över kommentaren och arga. Nu när jag grunnat lite över detta så har jag kommit fram till att det går ju inte ens att vara arg på freddegredde. Han har förmodligen så lite kunskaper i ämnet och så lite erfarenhet att han inte förstår bättre än så här.

Så man ska inte bli arg, svara och stå för sin ståndpunkt, ja! Inte arg, slösa inte energi på något så larvigt! freddegredde gav bara uttryck för sin egen frustration och begränsning och har förmodligen aldrig fått lära sig empatisk förmåga.

Dn skriver idag om 700 personer inblandade i en pedofilhärva och om en 27-åring som använt ett alias på sidan samt organiserat nätverket så att dessa kunnat utbyta filmer och bilder på sexuella övergrepp på barn... De använde sig av "Barn vårt livs ljus" så enormt motsägelsefullt...

Det är så ofantligt ofattbart!!! Vad händer? Hur tänker de? Hur klarar de av att göra det de gör? Det är ju små barn menar jag!

Jag är egentligen sjukt fascinerad av sånt här. Inte brottet, det är vedervärdigt men att försöka förstå orsaker och verkan, vad driver, hur ser den drivkraften ut och hur kan man nå den och så vidare... Jag läser mycket böcker i ämnet oxå. Allt ifrån pojken Det till Gitta Serenys Ohörda rop (ngt vag på titeln där).

I dag tog jag dock illa vid mig, kanske just på grund av "Barn vårt livs ljus", det kändes äckligt i sammanhandet...

Stora kramar till alla barn

kommer inte att bli bättre... Jag har tröttnat på att vänta nu och finner mig i det i stället.

Jag har upptäckt under månaden i huset att vi har en igelkotte här med, den kommer på besök då och då. Hobbe blir mycket intresserad men får inte hälsa för matte.

Funderat en del över det här med dessa miljonhusen eller vad de nu kallade dem... Om jag är hyresvärd så måste ju jag låta del av hyran gå till dels löpande underhåll men oxå renoveringar av lite mer omfattande karaktär, inget håller ju för evigt! Så då kan man ju undra var problemet ligger. Vad är den egentliga orsaken till problemet med vem som ska betala för renoveringen? Det kan hända att jag har missat något väsentligt i detta och därför inte kan förstå det...

Som husägare måste ju ialla fall jag tänka framåt...

Att skala sig naken

Jag lägger inte på, jag skalar av, lager för lager,

skalar jag av.

Blommor, man drar av blad efter blad, älskar,

älskar inte.

Hudar, flås av, skrapas rena, hängs upp för sträckning.

Jag är sträckt så jag blivit spräckt, spräckt av sträck.

Under ytan, finns jag, genomskinligt vatten,

spåra mig.

Jag kan inte ta mig upp, sprickor släpper ut luften som fick mig att flyta, osträckt, ospräckt.

Alla mina blad är avdragna, naken och ranglig

står jag kvar,

Bakom molnen finns jag, tunna skira täcken,

spåra mig.

Jag kan inte ta mig ner, lättheten får mig att fångas av luften som fick mig att vaja, ospräckt, osträckt.

Jag skalar av mig, lager för lager, hud och blad,

jag lägger inte på.

Jag flår mig till naken obefintlighet.

MariaD

Det var länge sedan!!!

En annan favorit jag fann är inte av mig utan av: Brita Ysabel Gustafson

Sin sorg ska man inte bädda

på silke och dun

Eller gömma för sol och dag.

Nej, den skall brännas av ljuset

Och trampas mot kisel,

Tills den dör av sin egen smärta.

Jag tycker så mycket om den!

av sånt jag skrivit om tidigare. Som till exempel den där grillen som vi jagade efter (läs maken jagade efter)... Den har i alla fall fungerat bra och den är stor så man får plats med lite och det behövs här...

Ett projekt jag har påbörjat sen vi flyttade hit är att tegla upp en ny vägg i köket... Det var en detalj ifrån gamla huset som vi var så nöjda med så därför har vi hittat den perfekta väggen för sånt här med...

Jag har ju lite kvar innan jag kan foga det hela men det kommer att bli bra när det är klart och sen ska det upp hyllor på den väggen oxå...

Allt har sin tid brukar man ju säga...

Vi ska till plåtslagare och beställa plåt som ska sitta runt fläkten, det är ett sånt där uppdrag som man ändå kan skjuta på framåt... Det är ju inte för funktion utan för syns skull...

Nu har några i familjen hunnit använda duschen och alla är nöjda, hm, undrar om det hade spelat någon roll vad det hade varit för dusch??? Det är nog mer fenomenet en dusch i vår eget hus som gör alla så nöjda...