några blommor idag... Jag vet inte men det kändes inte så lockande att åka i regnet o stå ute i regnet för att handla blommor, imorgon kanske solen lyser igen så då kan jag ju handla blommor då...

Jag har som uppgift nu att dricka en kopp kaffe med maken och sen ska jag ta lite foton och ladda över dessa...

Jag fick en snurr nu på fm så jag har legat ett tag, under tiden så fick maken ihop bokhyllan och det blev jättebra...

Återkommer med lite bilder....

Sov länge, ända tills efter åtta. Maken försökte att tassa upp med Hobbe och minsting men Hobbe gick bara ut på kissrundan och sprang sen upp till mig för att få igång mig... Sicken hund! Ingen förståelse för att matte behöver sova lite där inte...

Idag ska vi ta en liten tur i min smak, lite blommor till krukorna ute och lite annat smått o gott...

Maken håller nu på att sätta ihop bokhyllan vi köpte igår och jag sitter vid min nya skriv och arbetsplats och skriver just nu. Ska ta ett foto på det sen, man kan förstå att maken föll som en fura även om jag tycker att möblerna var lite i största laget. Maken har rätt naturligtvis... Jag behöver yta till alla papper och dylikt.

Läste i DN att två tränare för innebandylag har fällts för misshandel på en fjortonårig kille... Man kanske kan  fundera över huruvida hormonbalansen hos ledare kan lockas att befinna sig på en nivå av den åldersgrupp de tränar. Vad vet jag?! Det låter dock hemskt att ledare, som jag som förälder ändå litar på till en viss grad, kan nedlåta sig till att agera som små koltbarn gör i sandlådan!!! Det får en att fundera över vart sandlådenivån slutar...

Idag vaknade jag till ett grått och regnigt väder. Det ser inte ut att ljusna men vi får väl se framåt eftermiddagen hur det blir. Blommorna klarar sig ju ett tag i alla fall om jag nu inte vill plantera om dem i krukorna idag.

Ha en skön förmiddag!!!

ren lyx faktiskt och med ett glas rött vin till...

Har försökt att få ihop skrivbordet och det gick bra men efter ett tag behövde jag lite kraft, muskelkraft som jag själv inte äger just idag...

Nu står det på sin plats i alla fall och maken håller på med duschen... Alla vill duscha! Konstigt egentligen, vissa av barnen har man fått tjata in i duschen och när man inte har någon dusch hemma, då vill de duscha...

Imorgon så är min dator på sin plats och fotogrejerna oxå, då ska jag ladda in lite bilder igen... Kanske på duschen!?

Det finns ju de som är lite oroliga för hur det går för oss med vårt duscheriande!

Jag har hittat så mycket som jag har skrivit, jag tänker mig att pytsa ut lite pö om pö... Just nu njuter jag bara av faktum att badrummet är på gång och att jag nu äntligen ska få ordning på alla papper och faktalitteratur...

Jag älskar böcker och om jag lånar en bra bok av någon så har jag en besatthet i att få äga den och det ska naturligtvis vara inbunden och inte pocket... Nu sen jag blev sjuk så har det blivit mer pocket, inte för ekonomin utan för att när man läser mer och längre stunder så är inbundna tyngre och pocket lättare att hålla i. När jag är så där halvdan, så att jag inte direkt vill ut och promenera eller ens sitta upp så är det perfekt att ligga och läsa lite böcker...

Nu ska minstingen snart få gå och lägga sig, han ska på fotboll imorgon. Vi? Ja, vi lär väl försöka att få ihop den där duschen.

Något jag sörjer är att jag kommer att få svårt att sjunga och dansa och jag älskar att sjunga och dansa, i alla fall för mig själv. Jag behöver det för att bli av med en massa energi, både positiv och negativ... Men idag när maken sa att han inte ville att jag skulle bära in några möbler så gjorde jag ju det naturligtvis ändå, med äldsta sonens hjälp och rasade i trappan, så klart och maken såg nästan arg ut när han såg mig... Ja, jag har fått mycket större svårigheter med balansen än för sex månader sen och jag måste lära mig att leva efter det... Det är bara inte så lätt att på så kort tid ställa om sig... Då förstår jag att dansa kommer att bli riktigt svårt. Sjunga? Ja, om man inte hör ordentligt så är det svårt...

Så nog om detta, till trevligheterna hör att vi hittade det tegel som varit slut så länge så nu kan jag tegla klart köksväggarna och foga detta, sen kan vi äntligen få upp hyllor så att vi slipper belamra diskbänken så mycket

Hoppas alla har en riktigt skön kväll!!!

Jo,jo vi har fått handlat....

En del av det vi faktiskt behövde....

Men som en del kanske vet så har Billige Nisses brunnit i Västerås och därför var det 50% på allt där... Maken ville kika och vips så försvann mina vackra Indiska möbler som jag skulle ha till min skriv och arbetshörna och lika mycket vips så föll maken som en fura för ett skrivbord och två stolar... Vid det laget var jag såååååå trött att jag bara sa: Bestäm du!!!

Ja, jag får skylla mig själv... Inga blommor fick jag  handla för efter ett par timmar på Billige Nisses så orkade jag inget mer...

Men skrivbordet är vackert och som sag så var det billigt och jag får en skriv och arbetshörna som jag länge har önskat mig...

Jag är nu helt urlakad och maken ska grilla!

Han säger att jag inte får bära upp något av möblerna...

Fast vissa som kommenterar här och som jag oxå brukar hälsa på hos de vet att jag för det mesta är rätt envis!!!

 i skrymslena... Skräp och skrot och en del stycken, dikter och annat jag tycker om fortfarande.... Här är ett....

Kvinnoalltet

Jag ser mot bryggan ifrån min plats på stranden, ser kvinnor på den torra träbryggan med de stora gliporna mellan plankorna. Sjok av moln svävar, endast centimetrar över dem, ur en korg lyfter en ett lakan, vitt och räcker den till en bredvid, hon böjer sig ner och låter lakanet sakta sänkas mot vattenytan Då! Ett skrik. Skrämt lyssnar jag och upptäcker att jag skriker, ingen hör mig. Jag ser lakanet blötas, vattnet suger sig fast i tyget. De lyfter upp det, mina ögon står vida, viker det på tre, det pumpar kraftigt i mitt bröst, släpper tygbyltet på bryggan och tar sina klappträn, växelvis klapprar de ut vattnet ur tyget. För var klapp stänker droppar till höger och vänster.

Jag ser rännilar rinna på bryggan för att droppvis falla ner i sjön jag ser dem lösas upp i alltet och försvinna

De klapprar ut kvinnan i mig.

Kvinnan i mig förintas

jag hänger inte med i jakten

förstår den inte

Jag står bredvid och ser på

undrar hur jag ska gå

Hur ska jag finna kvinnan i mig igen

Den skakas av mig, sugs ifrån mig

Allt runt omkring mig säger att jag inte äger

rätten till kvinnan i mig

Vem gör det då?

Allt som jag är vad är det

utan kvinnan som fick mig att stråla

likt en ensam solstråle som lyser upp marken

med lövverket som hinder.

Vem stjäl kvinnan i mig?

Vem liknar den oas som bott i mig

vid en soptipp att rynka näsan åt?

Jag är halv nu som okvinna

De som stal kvinnan i mig

stal så mycket mer än

världens allt guld och grönska

De dödade hustrun i mig

De stal kvinnan och talade

om för hustrun att hon inte längre var allt

Inte längre del av det hela

Hustrun blev till noll i simpel

tjuvmatematik

Hon var inte god nog

Men vem stal hustrun i mig

vem liknade henne vid träsk

sump där man kan gå ner sig

Då jag minns hustrun som en låga

som brann vid lägrets härd

full av omtanke och kärlek

Jag är inte hel eller ens halv längre

som okvinna och ohustru

De, tjuvarna stal lusten av mig

De tog den och brände den på bål

askan la de i en nattsvart gruva

långt under jord

Jag känner den lysa svagt i grönt

De stal älskarinnan i mig

och mina tårar faller inte längre

De lockar min man att se förlusten

av skimret som i en sky

stått runt omkring mig

Det som fått honom att

glömma omvärlden för att

endast jag funnits i hans måltavla

De sa älskarinnan att hon var undermålig

som möglig ost

Hon var inte nog

men vem stal älskarinnan i mig

hur ska jag nu finnas i hans sikte allena

vem liknade henne vid ett svart hål i rymden

Då jag minns henne som glödande av

porlande droppar av lek lust

kärlek

Jag är verkligen trasig nu som

okvinna, ohustru och oälskarinna

Allt detta, så mycket att inget kärl

i universum kan rymma det stal de

Jag tänkte att kanske är det nog nu

men likt näckens slughet smög de upp vid min rygg,

huggtänderna slet och bet

jag hörde det krasa när de stal omsorg

De slet mamman i mig till sig

De hängde henne hjälplös i ett träd

onåbar för de små som hör till mamman i mig

De lät de små sitta under henne

och gråtande be henne komma ner

De gav upp och övergav mig

hungern drev dem på flykt

törst på ömhet lät dem gå

kärlekslågor mattas ut i intet

kvar blev ett skirt band av blod

jag såg deras ögon där jag hängde

de skrek att jag svek

när mamman i mig stals ifrån mig

Men vem stal mamman i mig?

Vem, likt en skata

snappade åt sig allt som glimmade

Vem liknade mamman vid latrin när jag skymtar

fragment av henne som den ek som ingen kunde fälla

Minns värme som ifrån en kamin

en fyrklöver som gav alla de redskap som behövs till små

Jag är väldigt demolerad nu

som okvinna, ohustru, oälskarinna och omamma.

Allt detta stals ifrån mig

som universums alla galaxer

och stjärnor slocknar samtidigt

Små enstaka gnistor flämtar ännu

en och annan vindil viner

i den döda tomhet som livlöst väntar

ett fotografi visar endast svaga konturer

som bevis för vad som en gång fanns på det

Så oändligt, en bäck vars längd aldrig kan mätas

en tunnel vars ljus aldrig kan nås

En droppe kanske två är det blod av liv

som ännu strömmar genom mitt gråa inre

Jag sitter stilla och tänker att jag vill gå

ingen kroppsdel lyder

signalsystemets säkringar är stulna

En igel kryper uppför mitt ben

målmedvetet närmar den sig min hand

Blodigeln suger tag och livet rinner bort

Jag sluter mina ögon med bilden av solen

som går ner bakom granarna på andra sidan vattnet

vågorna kluckar fram sin fråga

dropparna alla tillhörande mig porlar i vattnet

Vem stal oss ifrån mig?

De irrar jag känner deras yra som myror i en stack

efter att en fyrtiotrea stämplat sitt märke i den

Vem liknade mig vid kärnavfall

hur blev det unika jaget till ingenting

Jag öppnar ena ögat och ser hur jag upplöses i alltet

till abstrakt materia

Vem stal hantverkaren i mig, vart är arbetaren?

Någon är borttvättad

jag ser en kvinna där i vattnet, en hustru i solens eld,

en älskarinna flämtar i skimret från vatten ytan, jag spårar en mamma i trädet

och jag hör arbetarens slag ifrån gruvan

En åskknall klyver luften.....................

En atom har sprängts

En fågel skjuter ner mot min hand och i ett nyp hänger min sista blodsdroppe i dess näbb för att bli del av det flygande miraklet. Genom fågelögonen ser jag dem på bryggan ser hur de i sin galenskap slår lakanet, det vita undersköna till trasor. Min bärare känner mitt blod och svävar i vida cirklar runt bovarna som klapprar sönder det redan förstörda, vi dyker snabbt och lodrätt ner mot dem, pickar dem i ansiktet, klöser deras ögon och drar det ljuva lena lakanet, drar det ned i vattnet och låter tyget böljande välkomna alla de droppar som söker sig tillbaka. Miraklet känner mitt blods vånda stannar upp i luftrummet och pickar sig strax ovanför tarsen med miraklets skri tränger min droppe av liv, den faller ner mot lakanet och färgar det rött, hjärtslag dunkar i jordens innanmäte, vattnet kokar i dess puls.

Jag går vidare

Copyright Maria D

ber om ursäkt för layouten som är svår i bloggen....

men jag känner mig rätt ok nu på morgonen ändå....

 Minstingen gick iväg på cirkus med mormor sin och kom hem sent med ett glädjestrålande ansikte och med orden att han ska minsann bli en cirkusartist när han blir stor, han vill syssla med trapetserna!!! Oh, så högt, tänkte jag... Mormor hans berättade dock att när de passerade min lillasysters skola (hon är lärare) så hade minstingen sagt att han skulle bli lärare när han blev stor. Så vi får väl se vad han landar i till slut... Hm, munnen går i ett på honom så han kunde ju bli en talare av något slag...

Maken och jag började att sätta ihop den beryktade duschen, man måste vara två när man gör det. Snart är den ihopplockad! Maken ska ner strax och fortsätta med det.

Jag ska ta det lite lugnt för igår när jag tvättade håret under kökskranen så precis när jag var klar och skulle ta handduken och linda om huvudet så hände det något i nacken och nu kan jag knappt röra på huvudet. Ont gör det oxå, känner mig som en staty.

Vi ska iväg och inhandla staket, torkvinda och lite VVS prylar idag, Hobbe och minstingen får vara hos min mamma under tiden. Då går det lättare för oss att handla det vi ska ha.

Här är det en vacker morgon med sol, lite svalt nu på morgonen men det blir nog varmare...

Ha en bra morgon!!!

 i kökshon... Det är ett som är klart... Det är faktiskt lite knepigt att tvätta långt hår i kökshon ännu mer knepigt att få ner en kropp i den så det går ju inte men det finns andra lösningar på sånt...

Minstingen hade haft det bra på karnevalen och det var ju för väl för han var lite trulig här på förmiddagen... Men det blir en häftig dag för honom för snart kommer mormor och hämtar honom för att de ska gå på cirkus... Ja, ja det blir så ibland...

Själv har jag tagit en liten nostalgitripp i gamla alster och det var en jag fastnade för och jag tror att jag gjorde det för att jag har läst en hel del hos Solvind på sistone och det här påminde lite om en del av det solvind uttrycker...

Cellen, min cell. Jag sitter i den ensam. Den är 1 gånger 1 meter stor, jag har haft tid att mäta den ett flertal gånger.

Vitt kakel pryder mina väggar här och golvet är målat med vit golvfärg, allt för att det ska vara hygieniskt och lättstädat. Det är bara att ta vattenslangen och skölja av rummet och mig. Det rum jag befinner mig i är ett prövningens och övertalningens rum. De har inte lyckats övertyga mig med deras hjärntvättsprogram. Därför kommer jag inte härifrån. Jag lever på hoppet om att de ska ge upp, inse det omöjliga i sitt åtagande. Vad som då händer, den dagen de givit upp om mig, det bryr jag mig inte så mycket om.

Det är ett ganska avancerat program de använder sig av, de har förstått det mänskliga psyket. Här i min cell har jag en vind som oupphörligen viskar.

-Du måste! manar den med sitt vinande.

-Måste vad? frågar jag varje gång.

-Följa strömmen! svarar den mig alltid

-Vilken ström? undrar jag då.

Det börjar bli tröttsamt nu. Det är inte direkt någon givande konversation. Jag är så trött på malandet i mitt huvud, helt slut på att kämpa emot, jag gör det fortfarande, kämpar emot, lever på mitt hopp.

Lövens prasslande är hårdare och mer raka på saken. De hymlar inte, talar inte milt eller i gåtor.

-Lev upp till idealet, människa! rasslar det tillsammans med sin kumpan vindens hjälp.

-Vilket ideal? envisas jag med att låtsat oförstående fråga.

En röst, en mansröst kommer då och då. Han gör små antydningar hela tiden. Vill få mig tyglad mer än de andra.

Jag ser mig som elden själv, håll mig tam och inburad så kan ni njuta av mig men släpp mig lös och jag kommer att förinta er. Individ är jag, det är jag.

-Det mänskliga kollektivets diktatur! ekar den manliga rösten.

Ekot stannar länge i en cell som denna.

-Det bildar endast ramen för livets tavla, där inom blev vi lovade spelrum! ropar jag vasst och ilsket tillbaka.

Alltid kommer då brusandet ifrån forsen som moteld.

-Foga dig, forma dig efter massan! dånar den tungt.

- Vilken massa, vilken form? är min ständiga motfråga.

Jag vägrar, tänker inte låta någon förmäten och egensinnig tro sig själv om så mycket.

-Vem tog sig friheten att rasera det mänskliga kollektivet, livets tavla? Vem gick in och styrde detaljerna, målade tavlan klart? Varför blev det bara en för alla att dela på? frågar jag dem, mina cellkamrater som försöker sitt bästa i att bryta ned mig, få mig att retirera.

-Vem fan trodde sig äga rätten att måla min tavla? skriker jag åt dem när jag behöver överrösta dem och deras försök.

Jag går här i min cell på  1 gånger 1 meter.

Väggarna är klädda i vitt kakel och golvet är målat med vit golvfärg. Det är mest hygieniskt så, bara att duscha av. Jag lever fortfarande på hoppet som det sägs att det är det sista som överger människan och människa är jag kanske ännu.

Det var många år sen jag skrev det här och idag så tror jag att jag står för det fortfarande men att jag har lärt mer.

bloggar som behandlar ämnen som är intressanta ur mitt perspektiv. Det ena är Lars Anders som skrev ett inlägg om hur sjuka/skadade människor ofta blir bemötta av friska/hela människor. Det andra är hos Ella som spinner vidare på detta.

Jag måste säga att inläggen tillsammans med kommentarerna blir mycket givande....