igen men mer är det inte...

Äldsta sonen på festival, 17-åringen hälsar på någon ny bekantskap i grannkommunen och jag är hemma med de andra...

Det blir spännande mat här i dag, makaroner och falukorv, hm...

Tänk så mycket matsmaken förändrar sig med åren. Som barn älskade jag makaroner och korv i alla former, nu så är det sån mat man gärna är utan. Som barn åt jag aldrig kokta grönsaker och som vuxen älskar jag det. Är det smaken som förändras eller är det att man som barn inte ska gilla kokta grönsaker och som vuxen ska man det???

Vem vet men visst är det märkligt att smaken förändras på det sättet...

på väg till en festival på gamla hemorten... Det blir nog gott för honom att få umgås med lite av sina kompisar...

Jag har lugnat mig en aning, talat med mamma och min yngsta syster... Det ger resultat. Så nu har jag gjort upp en plan på hur det här ska fungera från och med nästa vecka...

Återkommer nog med om hur det går!

Här är det fortfarande mulet och kyligt, förmiddagen sög musten ur mig och ena örat håller på så in i vassen, vet att jag borde ta medicin och lägga mig, förresten så är det precis vad jag ska göra för nu börjar det snart att snurra och illamåendet ökar...

Vi får se när jag blir människa igen då för nu är det dags att åka karusell igen!!!

väl ibland, jag vet inte... Jag tycker i alla fall att jag inte ska göra allt ÅT en myndig människa... Jag kan gärna vara med och hjälpa men det är omöjligt för mig att vara när sonen mest är vaken när jag sover och det är få myndigheter som har öppet då, så att säga...

Såg i DN vilka hemska översvämningar det har blivit på sina håll...

Såg oxå i DN att psykiatriker inte vågar skriva ut vårdintyg p grund av rädsla för efterverkningar av de psykiskt sjuka... Då faller hela systemet! Meningen är ju att de som inte kan anses stå ansvariga för sina handlingar på grund av psykisk ohälsa ska ha vård istället för fängelse. Om de inte får det pågrund av psykiatrikernas rädsla så innebär det att vi har en mängd människor runt ikring oss som inte kan ställas ansvariga för handlingar som kan drabba oss.. Inte nog med att många av dessa människor sökt hjälp på egen hand innan tragiken inträffat och nekats detta, de ska heller inte ha hjälpen efteråt på grund av rädsla för dem???!!! Vad gör man?

Jag tror förresten, med sonen, att det är principen det handlar om, han måste i alla fall VILJA själv och VILJA FÖRSÖKA själv med oss som stöd och hjälp, självklart men inte att vi fixar allt åt honom, det går inte...

Nu ska jag sluta klaga och "rycka" upp mig men det är svårt... Jag har ju inte ens möjlighet att ta tag i allt jag normalt (innan sjukdom) tog tag i så hur ska jag kunna ordna allt åt andra? Situationen idag är i alla fall löst men av mig,jag gjorde endast på grund av att jag såg att han försökte i alla fall och jag kunde erbjuda ett smidigare sätt...

Det har nu kommit några droppar här men inte så att det stör men det är ganska svalt ute...

Det här vet jag faktiskt inte om jag orkar med på morgnarna... Ja, jag kanske är hemsk men jag ställer faktiskt ganska höga krav på min 18- snart 19 åriga son....

Inatt har han suttit upper hela natten för att vara vaken när socialförvaltningen har sin telefontid... Han får tag i en som han blir sur på för att han tycker att hon ställer så konstiga frågor, jag förstår absolut vilka frågor hon ställer, har ju som sagt jobbat som sådan fast inte inom ekonomiskt bistånd... Ja, så elak är jag att jag ville att sonen skulle söka ekonomiskt bistånd redan 1:a veckan efter studenten, det har nu gått flera veckor och inget har hänt.... Det är nog det som är problemet att inget händer med någonting...

Sen när han väl gör något så vänder han upp och ner på alla i sin omgivning... Jag ska följa med på mötet hos soc., ok, det kan jag göra.

Han ska på en festival i helgen och anser inte att det ligger på hans ansvar att ta sig hem??? Jag säger att jo, det är ditt ansvar, du är vuxen, du åker på festival, bara för att vi ska på dop på samma ort som festivalen så är det inte automatiskt vi som ska stå för din tågbiljett hem.... Dessutom ska jag ringa till hans mormor för att be om skjuts till tåget... Jag anser att det kan han göra själv...

Jisses... Det VAR en lugn och skön morgon, vaknade vid åtta, först vid halvsju förstås när grannbarnet skrek i högan sky igen... Hann få i mig en slurk kaffe innan den vuxne sonen stod i köket och diskuterade rättigheter och jag har egentligen bara lust att säga till honom att: Du kom igen och snacka rättigheter när du uppfyllt dina skyldigheter.

Sover tills middagstid och om jag säger att jag vill att han ska gå upp i normal tid så är han tydligen vuxen nog att bestämma själv men annat...

Oj, vilken klagolåt detta blev men jag är rädd för att jag kommer att bli tvungen att visa denne herre på porten innan det kommer att hända något... Sista ett och ett halvt år i gymnasiet och han blev så här, innan skötte han allt klanderfritt, ja, visst kunde man gräla ibland men ändå...

I övrigt så är det mulet här men inget regn ännu...

Hoppas på en bättre förmiddag!!!

trädgårdsröjare och det såg ut att vara ett riktigt omöjligt uppdrag så där som att var man än vänder sig så är det så mycket att man inte vet var att börja....

Efter många timmars arbete så börjar det lätta lite och det spinns en plan på hur man ska gå tillväga... Man får börja i ena hörnet och arbeta sig utåt...

Se så luftigt det blev... Det är en duktig och arbetsam trädgårdsröjare vi har...

 Han lämnade dock lite rötter och sånt åt oss att fila vidare på , vi får väl se hur det går... Det känns dock lite lättare att hugga tag i sånt nu när det blev så luftigt, kanske man till och med ska fylla på lite jord och ha lite blommor i alla fall, nästa år kanske???

Vår trädgårdsröjare sa att nu fick han nog lov att vila ett tag men att om en vecka eller så kanske han kunde komma åter och fortsätta... Hans önskemål var att vi i alla fall kunde underhålla tills dess genom att klippa med gräsklipparen och det ska vi väl kunna klara av... Jag bara längtar efter blommor!!!

SÅ här ser en målartjej ut när hon tar en glasspaus!!!

Den halvdassiga målningen behöver man ju inte bry sig om... Ville klä på henne lite bara men det har hon ju nästan lyckats med själv fast i vitt...

Så här fint blir det när man målar med hela sig...

tänka lite till och det är att nu står systerdotter i ett vindsrum och målar det vitt för glatta livet, hon sliter som ett djur och trädgårdsröjaren sliter som ett djur han med, svetten fullkomligen rinner av honom... Det blir jättebra i alla fall!!!

Såå, jag tänkte att nu måste det bli en glasspaus!!!

Mumsfilibaba!!!

hinner tänka medan man fogar...

Jag kom att tänka på det här med subkulturer, vilket hela ungomskulturen i sig är, med ytterligare subkulturer inom ungdomskuturen... Då kom jag att tänka på det här med språkbruk inom olika subkulturer och hur lätt det är att missförstånd uppstår om man inte har en viss förståelse och inblick i tex tonåringars kultur och språk...

Det förde mig till min 17-åring som har en särskild favoritsorti ut ur hemmet... Jag förstår oxå att andra om de inte hör allt utan bara bråkdelar av det hela skulle tycka att det låter konstigt... Så här låter det i alla fall: Sonen: ahh, mamma, jag taggar nu!

Mamma (jag): okej!

Sonen: Ah, bra, hatar dig!

Mamma jag: Mmm, så bra, jag älskar dig med!

 Sonen: Mmm, bra, puss puss, syns sen!

Alltså: hatar dig, MAMMA, PUSS PUSS...

Alla som känner honom vet att det finns ingen väre mammagris och därför blir det inte något märkvärdigt. Jag hör oxå när kompisar emellan talar och det är lite på samma sätt, omvänt på något vänster men när man väl har förstått så fungerar bägge språkvalen, mitt och hans tillsammans...

Dessutom kan de ju delar av vuxenvärldens språkbruk oxå för annars skulle de knappast bli förstådda men vad händer med dem som bara har en väg att använda? Hur begränsande blir det?