Missade jag att atombomben slog ner och startade det tredje världskriget... Man sitter i godan ro och äter den underbara köttfärssåsen och så slinker en mening ut ur 17-åringen (17-åringen vill gärna tro att det är han som bestämmer över sina bröder) till 14-åringen som skjuter i väg sin tallrik och rusar in på rummet, smäller i dörren så att den ramlar av... Jag efter och då rusar han på mig och puttar mig på dörren så att den ramlar av än mer, han tvärvänder och vänder upp och ner på sin säng... Stark som en oxe men vad hände??? Lilla vännen, vad hände???

Att det var något sårande och ilskegödande det förstår jag men vilket kast... Jag går ut och säger till 17-åringen att han faktiskt får hålla inne med vissa kommentarer och att det faktiskt är vi vuxna som bestämmer här... Det får en fjärde bomb att lyfta och han tar sin spagetti med köttfärssås och massor av ketchup med händerna och kastar genom köket så det hamnar, ja, vart annars på den nya fina väggen, alldeles nyss färdig. Jag lovar jag har haft jättemycket lera och fingerfärg hemma alltid så det kan inte vara det... Ilskekontroll har jag oxå arbetat med när det gäller barnen...

Då brast jag... Hittills hade jag varit lugn och försökte få alla inblandade lugna men förgäves... Jag tog till min allra myndigaste stämma och fullkomligen vrålade åt alla att gå till sitt för annars skulle en femte bomb detonera!!!

Nu försöker jag att komma underfund med vad det var som hände egentligen för just nu så måste det nog till att samlas och tala om det här och vem ska leda igång det då, jo jag som stått och försökt rädda den nya väggen i en halvtimme nu och som blev så slut av detta att jag egentligen vill skicka alla barn över tio här på porten...

Om ett litet tag, ungefär när jag skrivit klart här så kommer jag att vara lugn igen men jag inser nu att jag kan inte komma underfund med vad det var som utlöste det tredje världskriget... Det måste dom göra och jag måste vara med...

Ja, jag är ju inte direkt konflikträdd men ibland så kanske man är mindre beredd eller färdig för det... Jag undrar bara så, vad var det som hände och varför???

Ibland kanske man måste göra som jag gjorde bara avbryta allt och skicka alla åt sitt håll, så att de lugnar ner sig och tänker igenom det hela... Undrar om de gör det eller bara tror att de kommit undan ifrån ansvar, men de känner ju mig så det kan de inte tro... Vad hände???

 

ella

10 juli 2007 18:24

Oj då... men... dina barn som är så snälla...
Jag kan inte säga något bra och tänkvärt. Sänder bara en lugnande kram och en burk med grön färg (grönt är lugnande).

http://livetefter.blogspot.com

 

maria

10 juli 2007 18:31

Ella: JO, det är ju den äldsta som har varit lite trulig i vuxenblivandet men han var ju inte ens med...

Tack ska du ha, grönt är en av mina favoritfärger dessutom!!!

 

Elisabeth

10 juli 2007 20:47

Jag måste erkänna att jag börjar skratta när jag läser eländet!! Visst är det allvarligt, tro inte att jag tycker det, men... bilden du beskriver, utan att veta orsaken bakom, blir nästan som en chaplin-scen med tårtkastning! Förlåt! Men sen ser jag också en annan scen.. min egen familj när jag bodde hemma! För exakt det du beskriver hände faktiskt några x antal gånger därhemma! Nog så allvarligt då, och konsekvenser fick det för oss (för jag var ju naturligtvis inblandad i det mesta..) inblandade.. skura väggar, plocka upp mat, laga nytt, utegångsförbud osv osv. Detta övervakandes av en mamma som med minen och uppläxningen av en brigadgeneral gav oss ånger- och skamkänslor... åtminstone tills nästa gång!

Hoppas verkligen det löser sig... de mår nog säkert ganska dåligt just nu...

Kram min vän.. (som kanske inte är någon brigadgeneral men väl en generalmajor just nu, kanske?)

http://himlastigen.blogspot.com

 

maria

10 juli 2007 20:55

Elisabeth: Jag skrattar gott när jag läser din kommentar. Vi har börjat att sortera i det hela, vi tar dem en och en just nu! Jag tar inte illa upp att du skrattar, tvärtom så vet jag ju att det är det man brukar göra till slut åt sånt här... Jag brukar dock vara mer uppmärksam och nästan ha på känn när det är något på gång men denna gång så blev jag verkligen som om jag hade hakan nere i golvet och bara undrade vad hände???

Kram på dig, vännen!!!

 

Tant Tagg

10 juli 2007 21:41

En enkel fråga:
Kan det vara pojkhormoner i svallning?
Jag menar, det var det som hände.

 

malve

10 juli 2007 21:41

Då har man åtskilliga år till att se fram emot trevliga syskonbråk, då...

http://malves.blogg.se

 

Hannele

10 juli 2007 22:13

Ibland är det nog inte fel att försöka lugna sej en stund, sedan försöka ta reda på... finns inga patentlösningar.

http://hannelesparadis.blogspot.com

 

Annelie

10 juli 2007 22:38

Oj! Det blev rena high chaparal där hör jag. Nej du det finns nog inga säkra kort i tonåren.Ibland finns det goda skäl till visst uppförande, ibland absolut inga skäl alls...förutom just lust att göra något tokigt.
Hoppas alla lugnat sig n u och att alla mår bra och är på bättre humör.
Kram till lilla mamman i huset

http://rospinglan.blogg.se

 

maria

10 juli 2007 22:41

Tant Tagg: Jodå, dels tonårshormoner och att två av syskonen är så olika att det äldre har svårt att acceptera det yngre....

 

maria

10 juli 2007 22:43

Hannele: Nej, en av gossarna var svår nog ändå att tala med trots vilopaus....

 

maria

10 juli 2007 22:44

Malve: du har nog rätt i och med att två av syskonen är såååå olika varandra....

 

maria

10 juli 2007 22:47

Annelie:Ja, rena rama high chaparal!!!

Alla har genomgått ett samtal med oss (vuxna) och nu har det lugnat sig... Stor tack för kramen till mamman, det behövde hon.../kram på dig!!!

 

Steffe

11 juli 2007 01:33

OH Hilda Matilda vilken soppa.
Så man kan alltså glömma att dom lugnar ner sig med åldern ??

http://lyckligpappa.blogspot.com

 

maria

11 juli 2007 08:58

Steffe: *skratt* ja, det kan du nog glömma...Tänk dig stora barn i stora kroppar men med treåringen som övertar hjärnan och agerandet!!! Det kan vara en träffande beskrivning faktiskt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

särskilt jag själv... Jag gav upp och har nu suttit och fnurlat på en ny blogg, en som går snabbt och som inte nekar mig inträde och som inte får lust att kasta ut mig då och då:)) Jag har trivts jättebra här på bloggagratis men jag har så lite tid d...

Nu blev jag ju glad när jag kom in på bloggagratis och inte sur... De ska i eftermiddag påbörja arbetet med den nya servern så nu ska det nog fungera som vanligt snart igen:)) Det längtar jag efter!!!   Idag är dagen halvdan redan i från start så att...

Men vem vet hur länge:) Jaha, dagarna har varit blandade med snurr och öronbus samt att jag då och då kommit in på bloggen och tänkt mig en liten cyberpromenad och så har jag inte kommit någonstans... Så jag tror att det måste vara en kombination av ...

Dubbelörnen jag är på bristningsgränsen vad det gäller tålamodet med bloggen just nu....   Dagen har inte varit så bra, var redigt yrslig redan vid frukost och inte blev jag gladare över att jag inte kunde komma in på bloggen för att skriva, ännu min...

och en smörgås, det behövde jag... En promenad är avverkad eller avnjuten, vilket som går bra... Ett stycke shoppingtur är oxå avverkad eller avnjuten dock inte med resultat att jag fick med mig det jag skulle ha hem men en hel del annat jag inte vis...