Om man tog och jämförde en massa siffror i det blå.....

Det jag tar upp nu är inte på något sätt att jämställas med varandra, det är inte brottet i sig utan vad det gör...

Var tionde svensk kvinna sägs bli misshandlas fysiskt, psykiskt och/eller sexuellt av någon i sin närmaste omgivning, man räknar på ett stort mörkertal här, så tänk er själva....

Hur många kvinnor gör det i er omgivning, eller är det umgänget bara de priviligerade???

Jag beräknar att om så många kvinnor far illa på ett eller annat sätt så far minst lika många män illa på dessa sätt och då blir det ytterligare "fall" i varje människas umgänge... Hur många män skulle det bli i ett grannskap?

Om vi på detta lägger till alla som har varit sexuellt, fysiskt och/eller psykiskt förgripna på som barn så får vi ännu fler "fall" runt oss och tar vi då oxå de som genomlider det i dagens nu så blir det ännu flera... Då blir det en del som blir dubbelfall.

Vilket för mig vidare till "offerrollen", stigmatiserandet. Om vi nu tar och lägger till alla sjuka som ytterligare "offer" och vi kan fortsätta på det viset länge till så kommer vi fram till att det är ytterst få runt oss som är priviligerade nog att inte hemfalla till offerrollen men observera att då på mycket olika sätt...

Det här är viktigt! Ju större offer vi gör av de som kan anses sådana vara desto större svårigheter ger vi dem att hantera sina liv och sin tillvaro. Offerrollen är inte lätt att bära, inte sjukrollen heller men om man vägrade att vara ett offer och tilläts vägra det skulle det då vara lättare att anmäla, säga emot myndigheten i vit rock (läkaren), skulle det ge den, som erfarit brott mot dem eller annat, en väg att leva som en som är fri att verkligen leva och inte huka sig fram i livet??? Eller är själva offergörandet ett klargörande om skuldfrågan??? Varför tycker då våldtäkts "offer" så illa om att bli kallade för  offer???

Detta var en allt för djup sorti till kudden för natten... Imorgon kanske jag har fått iordning på det....

Hoppas på en god natts sömn!!!

och han blev ingen flintis... Däremot sa mamma att hon märkte att han börjar tuffa emot lite mer så vi brottades nästan med honom för att få honom klippt.... Mamma tog väl ena sidan och nosen och jag andra sidan men det går inte att göra så... Jag får ta honom dit och bara borsta honom och köra lite disciplin på honom att han ska sitta medans jag drar ett par drag med klippmaskinen. Vi måste få in det som vana att här är det jag som stämmer.... Får nog köra kanske så en gång per vecka nu ibörjan tills han har fattat att han inte kan bråka sig ur det hela...

Svettigt värre var det och nu behöver matte en dusch oxå....

dos av visa ord kan man behöva...

Jag hittade ett som så bra beskrev de inlägg där jag hållt på och funderat så mycket kring normers vara och icke vara...

" Du är en droppe i havet och alla hav består av droppar- ändå är du en särskild" Stig Johansson

Det tyckte jag egentligen knöt ihop en hel del av funderandet!

står upp i eftermiddag så ska jag gå upp till mamma och bada Hobbe...

När han har torkat så ska mamma lära mig att klippa honom, det är mamma som har varit så snäll och gjort det hittills... Jag undrar jag hur det ska gå, tänk om jag flintar honom helt....

Jag hoppas att jag har lika lätt för att frisera hundar som jag har haft att frisera människor...

ett inlägg som handlade om etiketter och kategoriserande och fick så många väldigt bra kommentarer så nu när min hjärna spunnit vidare på en annan vinkling av det hela så vet jag inte om jag vågar skriva om de nya tankebanorna.... Men, men med risk för lite bannor så tänker jag göra det...

Igår skrev jag om det här med att de är de som går vilse är de som trampar upp nya stigar och att det egentligen handlar om normer, vad som är socialt accepterat och att det är så svårt att våga gå sina egna vägar då man räds för ensamhet eller att tas för en kuf eller att någon helt enkelt bara skulle tycka att man var konstig, udda...

Många av kommentarerna handlade om att det var viktigt att kunna gå sina egna vägar och att man måste våga gå emot normen när så krävs för sin egen del. Jag håller med om allt detta men sen kom jag ihåg när vi diskuterade bland annat dessa frågor på ett seminarium och då kom vi in på att det är oxå ganska förmätet av människan att tro att just hon/han är den enda på denna stig...  Att just hon/han är så unik att det saknas motstycke.

Tänker då på en kommentar ifrån Elisabeth: (som jag behöver för att reda ut tankarna)

"Läser din kommentar om de upptrampade stigarna.. och den associationen är så bra, tycker jag! Normer i livet..

Jag har nog aldrig gått särskilt ofta på dessa stigar i livet... mina vägar har jag trampat upp själv känns det som, gått fel, gått vilse, gått tillbaka, tagit konsekvenserna och alltid struntat fullständigt i vad alla andra, de normgivande, har tyckt... Men jag går ofta bredvid och lyssnar och lär.. för ensam är ingen stark!"

Jag svarade Elisabeth:

"Förstår hur du menar om att gå vilse, trampa snett och gå bredvid, som du säger ensam är ingen stark och någonstans har människan en förunderlig förmåga att tro sig själv om att vara egen och att det inte skulle finnas liknande... Jag tror att en människa aldrig kan bli helt ensam det finns alltid de som liknar en själv och det gäller bara att finna varandra."

Där är väl kärnan, som jag funderar kring, att man vågar vill inte vara egen av rädsla för att sticka ut samtidigt tror man sig om att vara unik, vilket vi alla är, fast kanske inte i den omfattning många önskar och kanske mer än andra önskar vara...

Detta blev nog mest trams men ja, jag är en tänkare och behöver få ner tankarna i skrift så att jag kan se dem klart och tydligt sen kan jag gå vidare i resonerandet...

problem här på morgonen att komma in på nätet, vet inte vad det beror på men jag brukar inte ha så stora svårigheter att komma in...

Sovit gott inatt, vaknade ganska tidigt, redan vid sju, det var minstingen som var pigg och som undrade om vi inte ska gå upp snart.... Hm....

Här är det gråmulet men inget regn, tror att det har regnat inatt.

Tänk är det inte det ultimata sommarvädret??? Sol på dagarna och regn på nätterna...

Ska ta och hälsa på lite nu om nätet inte kastar ut mig igen, man blir lite förtvivlad när man suttit och skrivit en lång kommentar och sen när man trycker på skicka så får man upp att webbsidan inte kan visas...

Hoppas på en bra förmiddag!!!