ett inlägg som handlade om etiketter och kategoriserande och fick så många väldigt bra kommentarer så nu när min hjärna spunnit vidare på en annan vinkling av det hela så vet jag inte om jag vågar skriva om de nya tankebanorna.... Men, men med risk för lite bannor så tänker jag göra det...

Igår skrev jag om det här med att de är de som går vilse är de som trampar upp nya stigar och att det egentligen handlar om normer, vad som är socialt accepterat och att det är så svårt att våga gå sina egna vägar då man räds för ensamhet eller att tas för en kuf eller att någon helt enkelt bara skulle tycka att man var konstig, udda...

Många av kommentarerna handlade om att det var viktigt att kunna gå sina egna vägar och att man måste våga gå emot normen när så krävs för sin egen del. Jag håller med om allt detta men sen kom jag ihåg när vi diskuterade bland annat dessa frågor på ett seminarium och då kom vi in på att det är oxå ganska förmätet av människan att tro att just hon/han är den enda på denna stig...  Att just hon/han är så unik att det saknas motstycke.

Tänker då på en kommentar ifrån Elisabeth: (som jag behöver för att reda ut tankarna)

"Läser din kommentar om de upptrampade stigarna.. och den associationen är så bra, tycker jag! Normer i livet..

Jag har nog aldrig gått särskilt ofta på dessa stigar i livet... mina vägar har jag trampat upp själv känns det som, gått fel, gått vilse, gått tillbaka, tagit konsekvenserna och alltid struntat fullständigt i vad alla andra, de normgivande, har tyckt... Men jag går ofta bredvid och lyssnar och lär.. för ensam är ingen stark!"

Jag svarade Elisabeth:

"Förstår hur du menar om att gå vilse, trampa snett och gå bredvid, som du säger ensam är ingen stark och någonstans har människan en förunderlig förmåga att tro sig själv om att vara egen och att det inte skulle finnas liknande... Jag tror att en människa aldrig kan bli helt ensam det finns alltid de som liknar en själv och det gäller bara att finna varandra."

Där är väl kärnan, som jag funderar kring, att man vågar vill inte vara egen av rädsla för att sticka ut samtidigt tror man sig om att vara unik, vilket vi alla är, fast kanske inte i den omfattning många önskar och kanske mer än andra önskar vara...

Detta blev nog mest trams men ja, jag är en tänkare och behöver få ner tankarna i skrift så att jag kan se dem klart och tydligt sen kan jag gå vidare i resonerandet...

 

Ella

5 juli 2007 10:33

Det är väl det som är kärnan i det hela, man vill vara unik och sin egen men det är få som verkligen vågar vara det och när vi tvingas att vara annorlunda så är det inte speciellt populärt heller. Samhället har givit oss en ruta med stränga ramar och regler. Vi är visserligen fria att göra vad vi vill så länge vi håller oss inom rutans ramar. Kliver i utanför följer sanktioner, ibland i form av rättsliga och ibland, kanske mer ofta av sociala…

http://livetefter.blogspot.com

 

maria

5 juli 2007 10:52

Ella: ja, de rättsliga gränserna tycker ju jag att man ska hålla sig innanför, de är ju trots allt skapade för att vi ska kunna leva sida vid sida och inte ta lagar/hämd i egna händer...

I övrigt så tror jag att man har lätt att tro att man är ensam om saker och ting men i verkligheten så är vi många som är så snarlika. Sociala sanktioner har jag nog sällan brytt mig om, så länge jag vet att jag är trevlig och inte spottar på folk *ler* så har jag alla möjligheter att omge mig med människor som uppskattar mig för den jag är och det liv jag lever...

 

Annelie

5 juli 2007 11:45

Visst är vi alla unika och tyvärr så är det många som spelar med i livets hårda galleri, fast manvill vara annorlunda..gå sinegen stig.Där är det stor tragik tycker jag.Sen finns de "dom" som tror sig vara väldigt unika och FINA,dom tycker jag illa om.Men om det är att man går sin egen väg, för att man vill och för att man trivs med det "nya" är det bra, såvida man som både du och Ella säger, håller sig inom lagen..
Ja det här blev nog en konstig kommentar.
Kul med dina tankegångar=)
Ha en fin dag/kram

http://rospinglan.blogg.se

 

Fru Fundersam

5 juli 2007 12:00

Tror att vi är rädda i onödan. Jag menar, det är så lätt att haka upp sig på vad andra ska tycka, istället för att känna efter vad jag själv vill.

Att ÄRLIGT göra som man vill (utan att skada andra förstås) är väl att vara närvarande i nuet. Och jag tror att om man är rakryggad och självklar i sitt sätt att vara, utan att vara nedlåtande mot andra, så blir man accepterad.

http://frufundersam.bloggagratis.se

 

maria

5 juli 2007 12:05

Annelie: Inte blev det en konstig kommentar i alla fall inte om du jämför med inlägget... Jag förstår dig fullkomligt!

Fru Fundersam: Precis!!! (det börjar bli lite tjatigt att alltid få skriva så till dig...Kan du inte komma med något mindre precist någon gång *ler*) Det är precis vad jag tänker och jag tror att beroende på vad man väljer så hamnar man oxå bland andra människor som accepterar det, alla kanske inte gör det, alla kan inte göra det men de som är viktiga för dig och du för dem gör i regel det...

 

Gisan

5 juli 2007 12:37

Han behöver ingen hjälp för han har inga problem... Kramar...

http://gisan.blogg.se

 

maria

5 juli 2007 12:41

Gisan: Hm, känner igen det där....Det är inte lätt...Kram på dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

särskilt jag själv... Jag gav upp och har nu suttit och fnurlat på en ny blogg, en som går snabbt och som inte nekar mig inträde och som inte får lust att kasta ut mig då och då:)) Jag har trivts jättebra här på bloggagratis men jag har så lite tid d...

Nu blev jag ju glad när jag kom in på bloggagratis och inte sur... De ska i eftermiddag påbörja arbetet med den nya servern så nu ska det nog fungera som vanligt snart igen:)) Det längtar jag efter!!!   Idag är dagen halvdan redan i från start så att...

Men vem vet hur länge:) Jaha, dagarna har varit blandade med snurr och öronbus samt att jag då och då kommit in på bloggen och tänkt mig en liten cyberpromenad och så har jag inte kommit någonstans... Så jag tror att det måste vara en kombination av ...

Dubbelörnen jag är på bristningsgränsen vad det gäller tålamodet med bloggen just nu....   Dagen har inte varit så bra, var redigt yrslig redan vid frukost och inte blev jag gladare över att jag inte kunde komma in på bloggen för att skriva, ännu min...

och en smörgås, det behövde jag... En promenad är avverkad eller avnjuten, vilket som går bra... Ett stycke shoppingtur är oxå avverkad eller avnjuten dock inte med resultat att jag fick med mig det jag skulle ha hem men en hel del annat jag inte vis...