att vakna till... Solen lyser här trots att det var utlovat regn... Regnet kanske kommer men det bryr inte mig just nu...

Ja, gårdagen löstes... Det blev ju jag som tog hand om den nya väggen, annars brukar jag låta killarna ta hand om det de ställt till med själva men nu var det ju det här med den nya väggen.....

Vi brukar oxå ha samtal med alla killarna samtidigt men denna gång kände både jag och maken, då vi hade börjat fundera lite över händelsen, att det kunde vara att starta ett nytt krig så vi talade med killarna en och en istället...

14-åringen har aldrig haft det så lätt med kompisar, varit retad för att han ofta föredragit tjejers sällskap (han har alltid sagt att tjejer är roligare för de leker så mycket olika, killarna är så enformiga). Trots detta, för man skulle kunna tro att de som utsätts på det sättet gör allt för att vara som alla andra, så har han utvecklat en egen stil och kör på den, han säger att gillar man inte honom så kan inte han göra något åt det... Jag tycker att han är tuff och agerar mycket starkare än vad han är men jag stöttar honom gärna i det.

17-åringen däremot är besviken på mig och maken och lägger sig an med den här fostrande och betvingande stilen mot lillebror bara för att han skäms för sin lillebror. Ja, det är rätt han skäms över honom och är besviken på oss för att vi inte tvingar lillebror att klippa av sig sitt långa vackra hår och tvingar honom att likadana kläder som de flesta andra etc... Han skäms oxå över att lillebror har trivts bäst med tjejer osv... Sen att han inte minns att han själv föredrog tjejleksällskap länge på grund av samma orsaker som lillebror, det är ju en annan sak....

Jag och maken har alltid låtit killarna bestämma en del själva... När det gäller kläder, frisyrer etc så är mitt motto att så länge jag och maken kan göra bedömningen att man är hel och ren så är det ok... Vill man experimentera med tuppkam så måste man få göra det...

Själv gick jag igenom många såna experimentfaser från punk/hårdrockare till världens "rastafariman", det är en del av provandet... Den enda looken jag aldrig haft är den som majoriteten hade, trenderna osv...

14-åringen känner ju naturligtvis av att 17-åringen inte gillar honom så det är en soppa och när vi försöker tala om för 17-åringen att han får lov att sköta sitt så räcker inte det för honom... Vi ska tvinga lillebror att se ut och föra sig så att han slipper skämmas... Aldrig, gossen min!!!

17- åringen är så fåfäng så att om jag tillåter mig att presentera myten av en blondin som sitter och fingrar i håret hela tiden och tillbringar åtskilliga timmar framför spegel så där har man 17-åringen i ett nötskal...  Som dessutom är blond, egentligen, han har tonat det brunt nu...

Vad blev det nu av detta??? Jo, sommarlovet är till viss del slut för de här herrarna... Inte som straff utan för att vi egentligen inte riktigt har kommit iordning sen vi flyttade, regler blev lite flytande, hängandes i luften och nu igår kom verkningarna av det. Så 10.00 ska dessa pojkar vara uppstigna (inklusive den vuxne gossen 19-åringen) och de ska ha arbetsuppgifter...

Idag ska 19 och14-åringen ta ner det gamla staketet och 17-åringen SKA skrapa väggarna i det blivande badrummet (hihihi, så slapp jag)... Det kommer att komma tillbaka till rutiner här i huset...

Är vi hårda??? Kanske, men hellre är jag hård och har en relation till barna än att jag låter dem flyga för vinden och inte vet vilka de är...

Nu ska jag hälsa på lite här ute...

Hoppas på en god förmiddag och att solen stannar kvar!!!

 

Kärleksdravel

11 juli 2007 10:27

Jag tycker inte alls du va hård...det va ett utmärkt sätt att visa dom vilka det är som bestämmer! Jag däremot tror jag inte skulle palla en sån sak...kanske lättare när man är två förälder som kan ställa dom kraven på sina barn...Skulle jag göra det så skulle hon bara gå till pappan och beklaga sig o sen kastar han skit på mig om o vara världens sämsta mamma...Grejen är den att hemma hos honom gör hon INGENTING medans här SKA hon hjälpa till...hon brukar diska och plocka iordning saker...sen sitt rum SKA hon holla iordning...Det är ett sätt o leva...Dina pojkar kommer tacka dig en dag ska du se =)

Ha en underbart trevlig dag
Kram

http://karleksdravel.bloggagratis.se

 

maria

11 juli 2007 10:33

Kärleksdravel: Jag förstår precis hur du menar... Maken är ju inte biologisk pappa till de tre äldsta så han börjar få det lite tufft nu, han har levt med dem längre än de har levt med sin pappa och killarna upplever ju maken som den som är som en pappa men nu börjar de att sätta emot honom ibland genom att säga: Du är inte min pappa... Jag avstyr allt sådant med att det är maken och jag som är vuxna och vi bestämmer aldrig något som vi vet skulle vara till skada för dem...That´s it!!! Visst är det dock lättare att vara två vuxna om inte annat så har vi stöd i varandra...

Ha en riktigt bra dag du med!!!

Kram

 

Kärleksdravel

11 juli 2007 10:38

Den dan min dotter säger till gubben att han inte är hennes pappa så kommer hon få med mig o göra...För det handlar inte om vem som är den biologiska fadern tycker jag...Utan det handlar om vem som är den vuxne i ens hem...

kram

 

maria

11 juli 2007 10:46

Kärleksdravel: Precis vad jag menar!!!!/kram

 

Annelie

11 juli 2007 10:49

Läste både inlägget och kommentaren från Kärleksdravel.Jag tycker det var jättebra att ni tog itu med det på en gång. .Man måste ibland sätta gränser och visa..här är det stopp,det är jag/vi som bestämmer. Som sagt av ovan.Domkommer tacka er en dag för det. Ett bra sätt att visa att ni bryr er om och älskar era barn.((kramar till dig))
PS. Dessutom ska barn hjälpa till som ett naturigt led i en familj ;-)

http://rospinglan.blogg.se

 

maria

11 juli 2007 10:55

Annelie: Visst är det så att man ska ta tag i saker på en gång... Det blir lite skevt att ta det om en vecka...

Jag tror som ni båda att det var rätt och som ni säger så är det ett sätt att visa kärlek... Och Annelie, de har alltid haft sina uppgifter, efter ålder så det är nog mer detta med flytt och att saker blir hängande i luften men nu är det slut med det...*ler*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

särskilt jag själv... Jag gav upp och har nu suttit och fnurlat på en ny blogg, en som går snabbt och som inte nekar mig inträde och som inte får lust att kasta ut mig då och då:)) Jag har trivts jättebra här på bloggagratis men jag har så lite tid d...

Nu blev jag ju glad när jag kom in på bloggagratis och inte sur... De ska i eftermiddag påbörja arbetet med den nya servern så nu ska det nog fungera som vanligt snart igen:)) Det längtar jag efter!!!   Idag är dagen halvdan redan i från start så att...

Men vem vet hur länge:) Jaha, dagarna har varit blandade med snurr och öronbus samt att jag då och då kommit in på bloggen och tänkt mig en liten cyberpromenad och så har jag inte kommit någonstans... Så jag tror att det måste vara en kombination av ...

Dubbelörnen jag är på bristningsgränsen vad det gäller tålamodet med bloggen just nu....   Dagen har inte varit så bra, var redigt yrslig redan vid frukost och inte blev jag gladare över att jag inte kunde komma in på bloggen för att skriva, ännu min...

och en smörgås, det behövde jag... En promenad är avverkad eller avnjuten, vilket som går bra... Ett stycke shoppingtur är oxå avverkad eller avnjuten dock inte med resultat att jag fick med mig det jag skulle ha hem men en hel del annat jag inte vis...