maken och sa att han var på väg hem, ville att jag skulle sätta på en kaffeskvätt åt honom innan vi ger oss iväg.

Vi ska med 14-åringen till hans pappa igen (de stora killarna vill inte åka dit sen ett par år) och på hemvägen så tar vi en sväng på Ikea för att handla det vi inte fick med oss sist... Vi äter nog där oxå och de stora grabbarna får klara sig själva. Kan vara skönt med en liten tur med minstingen på tu man hand.

Hobbe får komma till mamma och leka av sig med Bruno och då blir han nöjd. I helgen sen ska maken göra klart avloppet, det är bara att gjuta igen det hela som är kvar. Sen ska jag gå över väggarna och se hur noga 17-åringen har varit men känner jag honom rätt så är han pedant värre.

Om en månad eller två så kanske vi har ett badrum, det ska bli underbart.

Hoppas på en bra kväll!!!

kommer det sig att pojkar ska stå upp och kissa i toaletten???

Jag (av naturliga skäl) sitter ner och så gör oxå maken (då han lärt sig att man ska det) vi har naturligtvis försökt lära barnen det men icke sa nicke...

Allt som oftast när man ska gå på toa så sätter man sig i en pöl på sitsen och upptäcker att det är fullt med smådroppar/stänk på kakel och golv... Ja, vi skulle ju kunna se efter bättre och städa toaletten innan vi sätter oss... Fast..

Vad gör man??? Har hört om en särskild pojktoalett som sitter på väggen som några kapitulerat till. Här har vi istället kört med begreppet hänsyn till varandra... Jag tycker mig inte se att vårt grepp har varit fruktsamt.

Så vad gör man utöver att man städar, duschar och återigen blir plaskvåt när man sätter sig på toaletten???

jag har faktiskt tonat håret!!!

Det känns friskt och skönt, lite tycka om sig själv känsla råder här...

Nu kan jag ta att jag får vänta på att bli klippt...

Så på det ett klokt ord av Nalle Puh:

"Fast det är väldigt gott med honung, så finns det ögonblick alldeles innan man börjar äta den som nästan är ännu bättre"

Fast just nu så är det tvärtom för mig...

har jag tänkt att jag skulle kasta i en toning i håret, ta hand lite om mig så att säga... Det har inte blivit av, antingen har duschen varit upptagen nonstop av killarna eller så har jag mått så dåligt så att jag inte har vågat...

Jag mår inte tiptop i dag heller men nu är jag less på det här så nu SKA jag kasta i en toning i håret... Egentligen är jag larvig med detta, jag köper toningar som i stort sett är min normala hårfärg... Ja, jag gillar väl min hårfärg då... Anledningen till att jag imellanåt tonar håret är för glansen och den känsla av välbefinnande man får efter att ha "skämt" bort sig själv lite...

Som när jag badar då ska det inte bara vara ett bad, det ska vara skum, levande ljus, en bok och vid särskilda lyxtillfällen ett glas vin.... Sicken lyxfälla va??? Men det är ju så ovanligt att det inträffar så...

Nu ska vi se om jag får i en toning och allra mest, om jag får ur den igen....

faktiskt, det är nog en sak som är bra med menieres att man sover igenom det mesta och mår man illa så finns medicin mot det som dessutom gör en tillräckligt dåsig för att kunna sova igenom attacker och bus...

Vaknade till en solig morgon här, trots allt regn som var förutspått så har här varit lite av varannan dag grej...

Tv:n strular så minstingen var inte helt nöjd, jag får inte igång något av apparaturerna runt tv:n... Telia eller sladdar eller ja, något...

Jag vet inte om det är jag eller generellt men jag känner inte för att trassla med sånt på morgonen... Jag vill ha lugn och ro och få dricka mitt morgonkaffe och äta min smörgås, inte trassla....

Hoppas på en god förmiddag!!!

knagglig dag för mig så bjuder jag godnatt!

Ska inte hoppa i säng riktigt ännu men väl ta mig en liten stund med maken och gå igenom helgen en aning och sen.... Sömn ljuva sömn!!!!

Så natti natti och dröm söta drömmar!!!

tänkt lite... Jag brukar ju kunna göra det ibland.

Det jag har tänkt på är att många tror att när man har ett elände själv (vilket jag tror att alla har mer eller mindre) så vill man inte störas av andras elände och man orkar inte vara ett stöd för andra. Jag fick bland annat en sådan kommentar, att hur klarar du?

Det fick mig att tänka på min mormor när morfar var svårt sjuk innan han dog... På något vänster så slutade vi runt omkring dem att prata med mormor om våra vardagsbekymmer, vi ville väl inte belasta henne med våra "små" bekymmer. Det slutade med att hon såg sig som avskuren liksom och hon sa att hon ville ta del av våra bekymmer för det gav henne lite andrum i sina egna bekymmer. Så att genom att få ta del av vårt fick hon vila ifrån sitt och känna sig nyttig genom att råda, lyssna och kanske ha konkret kunskap i någon fråga...

Kanske kan det vara en förklaring?!

fortfarande minst sagt hackig... Jag försöker stå upp då och då i alla fall...

Två av sönerna kom upp idag med och har gjort det de ska, en sa sig må illa och inte känna sig bra, kanhända tog ut sig igår då...

Jag brukar ju ha ett vist eller klokt ord och tänkte att jag skulle mäkta det så även idag:

"Att åldras är som att bestiga ett berg, man blir lite andfådd men får mycket bättre utsikt"

av Okänd

Kan finnas något litet frö i detta oxå!