Visserligen med en liten påstötning!!!

Jag hade en yrselattack här på förmiddagen och har legat ett tag, sitter upp igen i alla fall...

Bjöd killarna och mig själv på en varsin glass här i solen och även om de inte har kommit igång riktigt ännu med sina arbtsuppgifter så tycks de ha insett värdet i att vara vakna när banker och AF etc faktiskt har öppet eftersom de nu har en så låg service enligt killarna att de inte har öppet nattetid...

När detta då är färdigt så ska de då arbeta lite...

Imorgon kommer det nya staketet och det ska bli skönt när det har kommit upp så att Hobbe kan få springa lös på gården! Det är en avlastning för mig oxå att kunna släppa ut honom att göra sina behov själv när jag är dålig...

Solen lyser som sagt fortfarande, lite moln då och då men helt ok... Kanske inte så varmt.

Hoppas på en bra/bättre eftermiddag!

att vakna till... Solen lyser här trots att det var utlovat regn... Regnet kanske kommer men det bryr inte mig just nu...

Ja, gårdagen löstes... Det blev ju jag som tog hand om den nya väggen, annars brukar jag låta killarna ta hand om det de ställt till med själva men nu var det ju det här med den nya väggen.....

Vi brukar oxå ha samtal med alla killarna samtidigt men denna gång kände både jag och maken, då vi hade börjat fundera lite över händelsen, att det kunde vara att starta ett nytt krig så vi talade med killarna en och en istället...

14-åringen har aldrig haft det så lätt med kompisar, varit retad för att han ofta föredragit tjejers sällskap (han har alltid sagt att tjejer är roligare för de leker så mycket olika, killarna är så enformiga). Trots detta, för man skulle kunna tro att de som utsätts på det sättet gör allt för att vara som alla andra, så har han utvecklat en egen stil och kör på den, han säger att gillar man inte honom så kan inte han göra något åt det... Jag tycker att han är tuff och agerar mycket starkare än vad han är men jag stöttar honom gärna i det.

17-åringen däremot är besviken på mig och maken och lägger sig an med den här fostrande och betvingande stilen mot lillebror bara för att han skäms för sin lillebror. Ja, det är rätt han skäms över honom och är besviken på oss för att vi inte tvingar lillebror att klippa av sig sitt långa vackra hår och tvingar honom att likadana kläder som de flesta andra etc... Han skäms oxå över att lillebror har trivts bäst med tjejer osv... Sen att han inte minns att han själv föredrog tjejleksällskap länge på grund av samma orsaker som lillebror, det är ju en annan sak....

Jag och maken har alltid låtit killarna bestämma en del själva... När det gäller kläder, frisyrer etc så är mitt motto att så länge jag och maken kan göra bedömningen att man är hel och ren så är det ok... Vill man experimentera med tuppkam så måste man få göra det...

Själv gick jag igenom många såna experimentfaser från punk/hårdrockare till världens "rastafariman", det är en del av provandet... Den enda looken jag aldrig haft är den som majoriteten hade, trenderna osv...

14-åringen känner ju naturligtvis av att 17-åringen inte gillar honom så det är en soppa och när vi försöker tala om för 17-åringen att han får lov att sköta sitt så räcker inte det för honom... Vi ska tvinga lillebror att se ut och föra sig så att han slipper skämmas... Aldrig, gossen min!!!

17- åringen är så fåfäng så att om jag tillåter mig att presentera myten av en blondin som sitter och fingrar i håret hela tiden och tillbringar åtskilliga timmar framför spegel så där har man 17-åringen i ett nötskal...  Som dessutom är blond, egentligen, han har tonat det brunt nu...

Vad blev det nu av detta??? Jo, sommarlovet är till viss del slut för de här herrarna... Inte som straff utan för att vi egentligen inte riktigt har kommit iordning sen vi flyttade, regler blev lite flytande, hängandes i luften och nu igår kom verkningarna av det. Så 10.00 ska dessa pojkar vara uppstigna (inklusive den vuxne gossen 19-åringen) och de ska ha arbetsuppgifter...

Idag ska 19 och14-åringen ta ner det gamla staketet och 17-åringen SKA skrapa väggarna i det blivande badrummet (hihihi, så slapp jag)... Det kommer att komma tillbaka till rutiner här i huset...

Är vi hårda??? Kanske, men hellre är jag hård och har en relation till barna än att jag låter dem flyga för vinden och inte vet vilka de är...

Nu ska jag hälsa på lite här ute...

Hoppas på en god förmiddag och att solen stannar kvar!!!

natti natti efter en lång samtalskväll med pojkarna!!!

Återkommer nog om vad de sa och inte sa.

Sov gott och drömsött!!!

Missade jag att atombomben slog ner och startade det tredje världskriget... Man sitter i godan ro och äter den underbara köttfärssåsen och så slinker en mening ut ur 17-åringen (17-åringen vill gärna tro att det är han som bestämmer över sina bröder) till 14-åringen som skjuter i väg sin tallrik och rusar in på rummet, smäller i dörren så att den ramlar av... Jag efter och då rusar han på mig och puttar mig på dörren så att den ramlar av än mer, han tvärvänder och vänder upp och ner på sin säng... Stark som en oxe men vad hände??? Lilla vännen, vad hände???

Att det var något sårande och ilskegödande det förstår jag men vilket kast... Jag går ut och säger till 17-åringen att han faktiskt får hålla inne med vissa kommentarer och att det faktiskt är vi vuxna som bestämmer här... Det får en fjärde bomb att lyfta och han tar sin spagetti med köttfärssås och massor av ketchup med händerna och kastar genom köket så det hamnar, ja, vart annars på den nya fina väggen, alldeles nyss färdig. Jag lovar jag har haft jättemycket lera och fingerfärg hemma alltid så det kan inte vara det... Ilskekontroll har jag oxå arbetat med när det gäller barnen...

Då brast jag... Hittills hade jag varit lugn och försökte få alla inblandade lugna men förgäves... Jag tog till min allra myndigaste stämma och fullkomligen vrålade åt alla att gå till sitt för annars skulle en femte bomb detonera!!!

Nu försöker jag att komma underfund med vad det var som hände egentligen för just nu så måste det nog till att samlas och tala om det här och vem ska leda igång det då, jo jag som stått och försökt rädda den nya väggen i en halvtimme nu och som blev så slut av detta att jag egentligen vill skicka alla barn över tio här på porten...

Om ett litet tag, ungefär när jag skrivit klart här så kommer jag att vara lugn igen men jag inser nu att jag kan inte komma underfund med vad det var som utlöste det tredje världskriget... Det måste dom göra och jag måste vara med...

Ja, jag är ju inte direkt konflikträdd men ibland så kanske man är mindre beredd eller färdig för det... Jag undrar bara så, vad var det som hände och varför???

Ibland kanske man måste göra som jag gjorde bara avbryta allt och skicka alla åt sitt håll, så att de lugnar ner sig och tänker igenom det hela... Undrar om de gör det eller bara tror att de kommit undan ifrån ansvar, men de känner ju mig så det kan de inte tro... Vad hände???

idag i alla fall...

Men ingen startnyckel till motorn att komma igång med något... Maken får göra klart avloppet först så måste ju det andra ske... Om inte annat så för att jag ska få kakla och snart kanske få in ett badkar, jag badar hellre än duschar...

I huset bjuds det på spagetti och köttfärssås till kvällsmat!!! Smarrigt...

Det var nog tur att jag gick ut i solen för nu har den försvunnit och enligt väderprognosen är det inte så säkert att den så snart kommer åter...

Så var det med det.

Hoppas att det blir en någorlunda kväll då!!!

att har man inte funnit nyckeln till att starta motorn nu så gör man lika bra i att strunta i det som christina så bra uttryckte i en kommentar... Göra motorstoppet värdefullt istället.

Jag kan lika gärna gå ut i solen en stund och få mig en dos ljusterapi... Som någon i och för sig skrev något om att den eventuellt var verkningslös men det beror väl kanske på vad man tror på oxå...

 Eller om man skulle finna sig en så här trollsk skog!!!

Solen går lite fram och tillbaka här och kanske jag efter lite solsken finner startnyckeln till motorn och faktiskt gör något när jag står upp... Ska dock inte upp på några stegar idag för balansen är inte den bästa och öronen busar hejvilt!!!

är men jag har liksom ingen lust att starta motorn...

Solen har dykt upp på ett besök här, får se hur länge den stannar...

Jag tror att jag har inten lust för att det är så trista saker som måste göras... Samtidigt är det ju så att dessa måste göras för att jag ska få göra det roliga sen... Varför är det alltid så???

Innan man kan tapetsera som ju är jätteroligt så måste man spackla och slipa... Innan jag kan kakla vilket jag tycker är hur roligt som helst så måste jag skrapa och laga vilket är urtrist... Så för att jag ska få göra det roliga så småningom så måste jag hitta startnyckeln till detta trista... Har försökt få ena sonen till att se det som en utmaning men jag tvivlar på att jag lyckades...

Kan man finna ett bra vist ord för detta då???

Kanske:

"Människans naturliga grundtillstånd är att inte i onödan stiga upp ur sängen"

av Markus Heilig

Kanske inte riktigt stämmer för mig då... Jag vill ju bara sova förbi fram till kaklingsdax!!!

Hoppas att eftermiddagen fortsätter med sol!!!

inte tänker ta tag i idag, inte imorgon heller för den delen för...

Igår kväll gick maken ner i badrumsprojektet och han tror att han blir klar med avloppet ikväll eller imorgon kväll och då vet jag vad jag gör framöver när jag ändå står upp menar jag... Skrapar betongväggar och lagar dessa sen.... Åh, jag längtar... Sen ska kaklet upp, jag gillar att kakla, fogandet är inte riktigt lika roligt men att kakla det är skoj!

Det här är ett projekt för framtiden men som jag ändå vill hålla kvar i huvudet...

Den här bokhyllan fick jag av min mamma som inte kunde ha kvar den för platsbristens skull...

Den passar perfekt i det lilla sidovindsrummet där jag tänker mig att kunna sy osv...

Den har en skiva som går att dra ut och den är stadig så symaskinen kan stå på den... Hela möbeln ska bli vit, jag tror att det blir bäst i det lilla sidovindsrummet... Allt ser lite större ut liksom...

Sen ska jag väl så småningom byta ut den snart antika symaskinen som nu för tiden hellre tuggar sig fram genom tyget än syr i det...

För en delen så var det inte bara bloggares kroppsvärde bloggvärlden sysslade med... De sysslar även med att se hur bloggberoende bloggarna är... Jag gjorde så oxå och det var inte muntert det heller... Kanske ska öppna behandlingshem för bloggberoende eller är bloggandet ett ganska oskyldigt beroende att ha med att göra... För många är det ju en kanal för ett bättre levande!!!