för jag tror att jag måste lägga mig en stund snart, så har jag tänkt lite sen världskriget här...

Spagetti och köttfärssås har faktiskt en förunderlig förmåga att bli stridsmedel i den här familjen... Dessvärre tror jag att det är jag som startat just valet av maträtt...Jag blir väldigt sällan arg men ibland händer det... Nu  räknar vi bort myndigheter och läkare för jag är ju trots allt mänsklig...

Jag tror att det startade när de tre äldsta var små och gnälliga och jag var utarbetad och trött, vi skulle ha spagetti och köttfärssås och det tände till hos mig när barnen började gnälla och leka med maten så jag drämde ner ketchupen i bordet och flaskan gick sönder och det blev ett ketchupregn i hela köket... Det var inte roligt att torka bort men pojkarna säger fortfarande: Tänk mamma när det regnade ketchup, kommer du ihåg det? Hm, jo, jag gör ju det!!!

Nästa gång så var barnen mer i skolåldern och väldigt kinkiga med maten, då var det oxå spagetti och köttfärssås och just den nu 17-åriga pojken var fruktansvärd (kanske oxå för att han led som mest av sin låga muskeltonus i den åldern) han klagade på allt och kastade svampen på bordsduken etc... Jagade upp brorsorna och där sa det klick i mig och jag tog hans tallrik med mat och dippade rakt upp och ner över huvudet på honom...

Han blev tyst kan jag säga och sprang in i sitt rum och jag efter och så satte vi oss och bara skrattade åt alltihopa, vi skrattade och all den där spagettin for omkring och sen hjälptes vi åt att få ordning på allt igen och satte oss och åt...

Jag vet att jag själv tänkte att ja, jag är ju knäpp men än har jag inte kastat ut något barn genom fönstret eller ner i någon å etc... Det gäller ju fortfarande men sen dess har jag inte varit så arg igen, åtminstone inte tillräckligt arg för att använda mat som stridsmedel...

Men pojkarna har ju lite att få ifrån så det är kanske inte så konstigt menar jag att det så där vart tredje år blir lite matkastning här i huset...

Jag har redan varningar ifrån öronen så vi får se vad det blir för en dag idag... Ska se om pojkarna lyckas med konststycket att komma upp i rätt tid idag oxå eller om de tror att de kan släppa greppet nu, glöm det säger jag...

Här är det mulet men inget regn än så länge... Det regnade en del igår kväll.

Om jag står upp idag så ska jag fortsätta med lite småpul, sånt där man lämnat för något viktigare och tänkt sig ta itu med senare... På något underligt vänster så tycks senare aldrig riktigt infinna sig... Mystiskt!

Hoppas på en god förmiddag!!!

så tänker jag gå och sova... Jag ska sova gott och drömma sött, vilket jag önskar alla andra att göra oxå...

Trots att inte jag mått så väldans bra idag så har det varit en bra dag... Jag har förstått att man kan se på hur många småmissar i skriften jag har på hur jag mår... När jag är yrslig men fortfarande kan stå upp eller åtminstone sitta så går ögonen åt alla håll och kanter och därför har jag oerhört svårt att se vad jag skriver och om det är helt rätt...

Nu säger jag natti natti!!!

Samtliga familjemedlemmar runt bordet samtidigt idag och ingen matkastning, inga sura miner, nej, det gick hur bra som helst...

Som om vi skulle ägna oss åt sånt för jämnan, nej, det gör vi ytterst sällan, vilket minstingens reaktion igår visade... Han var närapå förstörd och talade om för oss alla att sånt här ville han inte vara med om någon mer gång... Barn som är vana vid mycket grälande brukar sällan regera så synligt på det, tyvärr... Vi sa till minstingen att det är ju ingen vanesak det här hos oss direkt men att ingen kan lova att den inte blir arg någon mer gång... Därefter refererade vi till hans egna små sätt att visa missnöje, så då fick vi en möjlighet att tala om det med...

Skön dag än så länge förutom mitt eget mående och yrsel då...

ska våga mig på att tala om vad vi ska avnjuta för gott ikväll då men jag drar en chansning...

Ikväll blir det korvstroganof och ris samt sallad här och det tycker i alla fall jag om...

Det finns några andra som inte gillar det så mycket men det brukar gå i alla fall.

Solen har i stort sett varit framme hela dagen, ett par moln då och då bara. Det måste man ju vara nöjd med om man jämför med hur det har varit här ett tag med regn och regn...

Vi får väl se om vi kan undvika matkastning denna kväll!!!

Staketet är nere, det är en liten snutt kvar som de inte rådde på så den lämnar vi till maken som har och får och kan använda en del lite mer kraftfulla verktyg till detta...

17-åringen har tagit en break ifrån skrapandet av väggar i det blivande badrummet men ska fortsätta... Jag peppar övriga pojkar att ge honom ett handtag i detta då jag av erfarenhet vet att dfet är lättare och roligare att göra saker tillsammans...

Sen har vi då ett vist ord dagen till ära:

"Unga går snabbare än gamla men gamla känner vägen"

(ordspråk ifrån Uganda)

Ja, så kan det säkert vara ibland...

I detta fall har heller inga mutor förekommit... Efter att ha varit ute med brosorna och visat upp lite styrka så travar man snällt ner till sitt...

Jag kan lova att han har att göra ett tag och kommer säkerligen att pausa en hel del...

Sen återstår ju resultaten och uthållighetsprovet....

Jag garanterar att jag inte bett dom att posera för mig... Resultat kommer så småning om...

Här är 14 och 19-åringen på väg att ta sig an ett staket...

Här har de börjat och stöter visst på lite patrull....

Men det verkar de lösa...

Det märks att 14-åringen får agera lite hantlangare!

Men det går framåt... Och 17-åringen som anser att riva saker är has specialitet klarar inte av att inte gå ut och "hjälpa till" en aning. Hans metoder är lite mer våldsamma...

Alla tre klarar av att vara i en trädgård i alla fall....

Visst samarbete går visst oxå an...

Tja, vad säger man... Af ordnat, banken klar och lite arbete hemma hinns det med.... Det lönar sig att gå upp i någorlunda tid helt enkelt...