K - Magalös

6 augusti 2007 09:26

Har också lite funderingar hur det har varit och är för barnen att växa upp med en sjuk mamma. Men man gör ju så gott det går för stunden. Krönikan "Väv på" som jag har på min blogg tycker jag säger väldigt mycket. Jag vävde som jag kunde för stunden, med just dom färgerna och på just det sättet. Hoppas det kommer att bli bra för din son och tror att han i ryggsäcken även har många bra och nyttiga erfarenheter.
Jag håller nog med dig i badkarsfrågan. Jag vill ha HETT vatten när jag badar. Men din man kanske har en vattenkokare, modell STOR, bredvid badkaret? ;-)
Önskar dig en bra dag! *kram*

maria

6 augusti 2007 09:29

K-Magalös: Som bjöd på det första skrattet denna dag.... Vattenkokare, modell stor....asgarv... detta måste jag visa maken sen...

Jag förstår precis hur du menar med att vara sjuk och jag som bara varit sjuk i ett år än så länge så blir det lite konflikt för barnen tror jag, de stora, som är van vid att mamma kan allt... det är svårt att balansera sig fram men jag tror som du att det blir bra i slutänden och min sjukdom tror jag spelar mindre roll i det stora hela än att han bestämde sig frivilligt att krypa till pappan som är för sonen förenad med så många våldsamm minnen...

Önskar dig oxå en riktigt bra dag, vi kastar handuken i tvätten va? *kramar*

Gisan

6 augusti 2007 10:18

Ja vad svårt det är när man känner att man "gett" barnen en tuff start i livet. Kompensationslusten känner jag igen.
Hoppas att det blir ett bra beslut för sonen och att han ha är välkommen hem närsomhelst är jag övertygad om. Annars hade han inte pratat med dig om det svåra.
Men det måste kännas rejält tungt för dig, kan jag tänka.
Stora varma och soliga kramar...

Christina

6 augusti 2007 10:22

Jag tror att du är en alldeles utomordentlig mamma, det känner jag på mig.
Visst märker övriga familjen att man inte mår bra, det kan man inte komma ifrån.
Jag önskar dig och de dina en riktigt skön dag i solen.
Kramkram

maria

6 augusti 2007 10:23

Gisan: Jag tror att det är tungt bara att äldsta barnet flyttar hemfrån, både tungt och roligt men detta blev bara tungt... Det har du så rätt i men det kommer att gå bra och bli bra till slut.

Soliga och varma kramar på dig oxå, tror att det kommer att bli väldans varmt här idag...

maria

6 augusti 2007 10:24

Sockertopp: Tack ska du ha! Hoppas på en dag då alla i huset kan vara tillsammans lite... Kramar på dig

Gerda-Thyra

6 augusti 2007 10:36

Jag har suttit och läst och begrundat, allt det du har skrivit den sista tiden..... det gör "ont i hjärteroten" och jag blir alldeles tårögd...
En varm "cyber-kram" till både dig och sonen och resten av familjen! Det kommer med all säkerhet att bli bra i slutändan... men det är alltid jobbigt när livet tar en ny oplanerad vändning...Lycka till!

maria

6 augusti 2007 10:42

Gerda-Thyra: Tack så hemskt mycket! Ja, det blev så väldigt tungt för mig ett tag och kommer kanske att vara lite tungt tills dess att jag ser att det fungerar och ännu hellre tills dess att sonen fått sitt jobb och en lägenhet... Det är ju som du säger, livet tar sina små oplanerade vändningar ibland och då får man försöka hantera det.... Tack ska du ha!

Ella

6 augusti 2007 10:47

Jag vet inte om det inte var du som skrev det en gång, eller någon annan klok människa. Något om att även om inte allt är perfekt, och du själv är sjuk så har det också gjort dina barn en erfarenhet rikare och kanske gjort dem till en mer känslig och bättre människa i slutänden med förmåga att se andra på ett annat sätt...
Jag tror som sagt, att du har givit dina barn det bästa du förmått och att det är värt så mycket mer än om du kunnat ge dem allt men bara gjort det till häften av din förmåga. Förstår du hur jag menar eller är jag svamlig?

Jag vill också ha hett vatteni mitt badkar, gärna bli röd som en välkokt kräfta innan jag går upp, men jag har ingen aning om hur mycket 320 liter vatten är egentligen...

Ha en riktigt bra dag idag!

maria

6 augusti 2007 10:50

Ella: Jo, jag vet, jag kommer nog med typiskt såna klokheter ibland och sen har man svårt att applicera det på sig själv... Du är inte svamlig, jag förstår dig kristallklart...

Ja, det är ju ett dilemma det där med 320 liter... Det är ett enormt vackert badkar och inte alls i fel prisläge men... Ja, vi får se...

Hoppas på en riktigt bra dag för dig oxå, Ella!!!

Elisabeth

6 augusti 2007 10:51

"Det goda samtalet".. kärlek och tillit låter samtalet äga rum.. och det som ligger i botten kommer upp till ytan, och flyger bort med morgondimman.."

Hoppas verkligen att du får en dag fylld med "kärlek och solsken och sång..pling plong!" En gammal slagdänga, vars ord vi alla behöver...

Kram.. min vän..

Filifjonkan tittar in

6 augusti 2007 11:14

Men så bra Maria där satt samtalet han fick ur sig sånt som är svårt att säga en mor. Mewn jag an lova dig låt säga när gossen har bott eget och dragit lasset självt kanske med en trevlig tjej vid sin sida så kommer han att säga dig att han är lycklig över att ha haft en så bra mamma som alltid ställt upp för honom och gjort sitt bästa och han kan inte fatta att du har orkat det,Det erkännadet gav min son mig helt plötsligt, Känner så väl igen denna situation du har nu men den är på väg åt precis rätt håll..häng på bara i kulisserna låt honom vara vuxen...och bestämma man kan inskjuta lite goda råd och så ..men det vet du av dig själv Är glad för er skulle nu. Sen så har jag inte hittat stiften i alla fall,,,morrar,,letar ännu,,jag har tittat i kylskåpet och i tvättkorgen med men de finns inte nja,, Hannele menade att det är troll som vart framme

maria

6 augusti 2007 11:25

Elisabeth: Så kan det nog vara, det var nog bra att vi talade en stund och att han fick ta det han behövde och kanske jag oxå...

Kram på dig vännen och jag hoppas att du kan få en riktigt fin dag såsom du önskade för mig!!!

maria

6 augusti 2007 11:31

Filifjonkan, det är nog så som du säger och någonstans har jag ju alltid tänkt: jaja, de kanske inte alltid lyder, kanske inte alltid är trevliga och tycker att mamma är kass och ute med sina regler men en dag kommer de att sitta med egna barn och vips kommer den där regeln eller orden ifrån mamma dyka upp i deras munnar och någonstans där förstår de alltihop, som en enkrona som trillar ner, plong...

Aj, sickna häftstift... Bra att fjonkan morrar då kanske de kilar fram av pur förskräckelse... ja, vem vet, Hannele kanske har rätt i att trollen varit framme... Filifjonkan hade inte dem med sig på morgontassdoppet då?! Det som göms i tö... Nej den gick ju inte... Filifjonkan ska se att de dyker upp på något osannolikt eller kanske ett sannolikt ställe...

gulligagumman

6 augusti 2007 11:51

Hoppas allt går bra för din son och att du inte behöver oroa dig mer, men det gör man ju alltid som förälder.
Ha en bra dag!
Kram!

maria

6 augusti 2007 11:53

Gulligagumman: Visst hoppas vi det och som du säger, slutar man någonsin att oroa sig för barnen...

Kram