för mig och  jag har blivit tvungen att ligga nere här, vilket jag INTE tycker om, på grund av värsta åskvädret...

Hehehe, det var rätt mysigt att sitta i köket och kika på blixtrar och räkna på hur nära det var, 14-åringen tyckte oxå att det var rätt spännande...

Ja, 14-åringen kom i alla fall ut till oss trots att när han var ledsen idag tyckte att alla, inklusive vi, var emot honom och att vi (vuxna hemma) alltid höll med skolan... Men... Något måste han ha gillat i mitt beteende mot honom idag eftersom han sökte umgänge med oss... Kanske, jag hör, jag förstår, men inte acceptabelt...

Jag kommer inte att svara på kommentarer idag/ikväll på det förra inlägget men jag kan säga här att jag är sååå tacksam för dem... Det är INTE lätt att vara förälder idag...

Nu ska jag  gå och lägga mig och jag önskar alla i cybern som jag känner Godnatt, sov gott och dröm sött!!! samt alla som jag inte hör något ifrån men som jag vet är här ofta, godnatt, sov gott och dröm sött... OCH alla ni andra därute SOVGOTT OCH DRÖM SÖTT!!!

På eftermiddagen fick jag ett telefonsamtal ifrån en av 14-åringens lärare (ämneslärare, språk, tillval)... Det började med att den lärare som egentligen skulle ha sonen, tyckte sig ha för många elever, så då flyttade man på sonen... Redan vid första lektionstillfället så var sonen inte särskilt glad över den lärare han till slut fick... Han upplevde att denne inte lyssnade på honom när han skulle informera om hur långt han hade kommit i förra skolan... ( Varför ringer/kontaktar man inte skolor imellan varandra och har någon typ av överföring???)

Idag så hade det varit många övningar som eleverna skulle göra med varandra och sonen tilldelades ett gäng nya ansikten under lektionen och det var säkert ansträngande för honom, som ny på en skola med ett gäng nya ansikten och i en ny klass, han har fullt upp att fixa en helt ny klass och i dessa tillvals ämnen så går man inte i sin klass, utan med elever i från totalt fem olika klasser, mao 100 personer... Jag kan oxå tänka mig att det är lite prestige för sonen för han är duktig på språk och han vill säkert kolla upp lite i sin omgivning, hur han står sig, om han står sig eller om det bara var på förra skolan etc...

Hur som haver så blev det lite för mycket för sonen och han sa ifrån... Det ÄR positivt att kunna säga ifrån men det är oxå något man måste lära sig på vilket sätt man ska göra, jag har förmodligen misslyckats i detta eller oxå så behöver jag mer tid... Sonen sa helt enkelt att han inte ville fler grupp eller parövningar utan att han gjorde det sista på egen hand... Detta tolererade inte läraren utan pressade på och till slut så sa sonen något mindre lämpligt och då ville läraren att de skulle gå ut i korridoren och prata, de gick ut och då väljer sonen att bara gå sin väg...

Nu vägrar han att ha denna lärare som han säger är seg, långsam och tar om samma saker hela tiden och som inte lyssnar... Samtidigt vet jag att denna lärare är lite så, det säger jag inget om till honom, men... Jag  försöker med att de man upplever som idioter och människor man inte gillar det kommer man att möta ofta i livet... Jag har försökt med massor av argument men det viktigaste är nog att jag hör dig, jag förstår dig men det är inte acceptabelt... Åtminstone är det viktigast för vår relation.

Läraren som ringde var av kalibern lärare som inte riktigt vill veta om den ibland gör fel. Läraren som ringde vill heller inte riktigt lyssna för jag försökte förklara hur sonen upplevt första mötet men det verkade inte som denne hörde detta... Läraren vill att jag ska ringa ikväll, för att vad? För att säga att sonen är ledsen och att det inte ska upprepas??? Det kommer att upprepas om jag känner sonen rätt... Tyvärr, så har denne son blivit tonåring så snabbt och är inte riktigt klar för allt som händer i honom och runt honom...

Vad ska man som förälder göra? Tvinga? Prygla? Dra in alla förmåner? Straffa ut, för att barnet har det svårt just nu? Vad menar läraren att jag ska ringa och säga? Att sonen tycker att denne är en inkompetent idiot som han inte kommer att kunna lära sig något av för att denne bara virrar och upprepar och inte lyssnar??? (sonens ord)

Så, jag förmodar att jag egentligen är en rätt dassig förälder som inte har bättre pli på mitt barn än så... Att jag inte kunnat lära dem underkastelse, för det är ju A och O här i världen!?... Så detta blev en aning jobbigt, man undrar om och vad man kan ha gjort fel... Fel gör alla, många... Men...

man gör sån där förbaskad fisk i ugn????????? Den blir alltid seg och träig när jag gör, lax blir kanon men å andra sdan, går det att misslyckas med lax?

Nej, jag tror att vi går över helt och hållet till lax för det här med stillahavstorsken går inte att äta... Kanske märket som är fel, vad vet jag men gott blir det inte oavsett, fisk ska smälta i munnen, ännu mer när man tom använder riktig grädde till detta.... Gnällspik blev jag nu.......

här och inte var det i tvättstugan, ohh nej, tänk om det ändå hade varit det...

Positivt för dagen är att jag bara haft en pyttevända idag men mycket öronbus... Negativt var ett telefonsamtal ifrån 14-åringens skola men det blir nog ett helt eget inlägg så småningom...

Det blev en extra promenad som förstördes genom en rulltårtsbit i trädgården med en kopp kaffe tillsammans med syster yster och minsta systerdottern... Det var trevligt!!!

Nu är fisk i ugnen och potatisen kokar och 14-åringen menar att han kan inte äta potatis utan sås och att den såsen som är med fisken i ugnen inte går att äta... Grrrr... Han får väl vara utan mat då...

Nu hoppas jag på en bra kväll med en make som blir så pass sen som 7 ikväll, fast han åkte före 6 imorse...

Ja, ja, en bra kväll var det!!!

som flöt ut och blev mer och mer... Efteråt så läste jag igenom och kände att ja, det är ju så jag ser på det, oftast, på livet alltså... Så då tänkte jag att jag ville ta med det i ett inlägg!!!

Livet är en förunderlig resa och på den resan så samlar man på sig en massa packning i kappsäcken, ibland måste man stanna upp och packa om i kappsäcken, man kan bli tvungen att packa ur lite och lämna efter sig på vägen för att få rum med nytt bagage...

När man gör dessa ompackningar, ipackningar och urpackningar så förändras helhetsbilden av bagaget, det formas och omformas hela tiden.

Ibland blir man inte av med bagage som man kommit att tycka är onödigt att ha, det suger sig fast i kappsäckens sömmar och griper tag i tyget, det vill inte bli utkastat riktigt ännu eller oxå så har man inte styrka ännu att slita loss det och kasta det i diket...

Annan packning vill smita ifrån en i förtid, fast man inte är klar med det och fortfarande behöver det, det får man hålla ett öga på så att man får fatt i det när det försöker att rymma och kan packa ner det i kappsäcken igen...

Då och då händer det att packningen blir snedfördelad och då kan det hända att man själv med kappsäck och allt tar en snedtur ner i diket och sen kravlar man sig upp och börjar packa om i kappsäcken igen...

Man vet sällan när, var eller hur bagaget blir för tungt eller felfördelat, man upptäcker det bara och då får man packa om, dumpa, ge plats och samla på nytt som passar in...

åtminstone i arbets och skolveckan...

Jag mår rätt bra här nu på morgonen så nu ser jag fram emot en promenad... Det blåser inte lika mycket som igår heller och det är inte riktigt samma bitande kyla längre så det kan nog bli en skön promenad...

Idag, om jag får stå upp, så SKA jag försöka komma ut på två promenixer OCH jag ska ta tag i tvättstugan... Tja, det kan ju vara bra att sätta upp lite mål i alla fall så får man se hur långt man kommer...

Jag hoppas på en bra förmiddag för alla!!!