På eftermiddagen fick jag ett telefonsamtal ifrån en av 14-åringens lärare (ämneslärare, språk, tillval)... Det började med att den lärare som egentligen skulle ha sonen, tyckte sig ha för många elever, så då flyttade man på sonen... Redan vid första lektionstillfället så var sonen inte särskilt glad över den lärare han till slut fick... Han upplevde att denne inte lyssnade på honom när han skulle informera om hur långt han hade kommit i förra skolan... ( Varför ringer/kontaktar man inte skolor imellan varandra och har någon typ av överföring???)
Idag så hade det varit många övningar som eleverna skulle göra med varandra och sonen tilldelades ett gäng nya ansikten under lektionen och det var säkert ansträngande för honom, som ny på en skola med ett gäng nya ansikten och i en ny klass, han har fullt upp att fixa en helt ny klass och i dessa tillvals ämnen så går man inte i sin klass, utan med elever i från totalt fem olika klasser, mao 100 personer... Jag kan oxå tänka mig att det är lite prestige för sonen för han är duktig på språk och han vill säkert kolla upp lite i sin omgivning, hur han står sig, om han står sig eller om det bara var på förra skolan etc...
Hur som haver så blev det lite för mycket för sonen och han sa ifrån... Det ÄR positivt att kunna säga ifrån men det är oxå något man måste lära sig på vilket sätt man ska göra, jag har förmodligen misslyckats i detta eller oxå så behöver jag mer tid... Sonen sa helt enkelt att han inte ville fler grupp eller parövningar utan att han gjorde det sista på egen hand... Detta tolererade inte läraren utan pressade på och till slut så sa sonen något mindre lämpligt och då ville läraren att de skulle gå ut i korridoren och prata, de gick ut och då väljer sonen att bara gå sin väg...
Nu vägrar han att ha denna lärare som han säger är seg, långsam och tar om samma saker hela tiden och som inte lyssnar... Samtidigt vet jag att denna lärare är lite så, det säger jag inget om till honom, men... Jag försöker med att de man upplever som idioter och människor man inte gillar det kommer man att möta ofta i livet... Jag har försökt med massor av argument men det viktigaste är nog att jag hör dig, jag förstår dig men det är inte acceptabelt... Åtminstone är det viktigast för vår relation.
Läraren som ringde var av kalibern lärare som inte riktigt vill veta om den ibland gör fel. Läraren som ringde vill heller inte riktigt lyssna för jag försökte förklara hur sonen upplevt första mötet men det verkade inte som denne hörde detta... Läraren vill att jag ska ringa ikväll, för att vad? För att säga att sonen är ledsen och att det inte ska upprepas??? Det kommer att upprepas om jag känner sonen rätt... Tyvärr, så har denne son blivit tonåring så snabbt och är inte riktigt klar för allt som händer i honom och runt honom...
Vad ska man som förälder göra? Tvinga? Prygla? Dra in alla förmåner? Straffa ut, för att barnet har det svårt just nu? Vad menar läraren att jag ska ringa och säga? Att sonen tycker att denne är en inkompetent idiot som han inte kommer att kunna lära sig något av för att denne bara virrar och upprepar och inte lyssnar??? (sonens ord)
Så, jag förmodar att jag egentligen är en rätt dassig förälder som inte har bättre pli på mitt barn än så... Att jag inte kunnat lära dem underkastelse, för det är ju A och O här i världen!?... Så detta blev en aning jobbigt, man undrar om och vad man kan ha gjort fel... Fel gör alla, många... Men...
Ananasens
29 augusti 2007 19:48
Fy så jobbigt. :(
Kan tyvärr inte ge dig några tips alls.
Tycker iaf att du ska tala om för sonen att det var bra gjort att säga ifrån, det är viktigt att kunna och våga idag, men sen kanske inte resten var så bra.
Kan inte heller göra fisk så det blir gott.
Kram
http://dagenstankar.wordpress.com
Lallis
29 augusti 2007 20:34
Nej för tjyven; visst skulle väl det vara enklast för läraren om alla satt och godtog precis allt som han sa, men man måste få opponera sig och man måste kunna diskutera. ALlt passar inte alla och alla fungerar olika . Även skolbarn och det måste han väl för sjutton ta hänsyn till! Vad irriterad jag blir. Ok, om sonen möjligtvis varit otrevlig osv.. Det klart att man måste säga till att det inte är acceptabelt. Men nu är det något som inte stämmer honom och läraren emellan.Han (läraren) borde få veta att sonen inte tycker att han lyssnar på honom osv. För det är lika viktigt för en pedagog som att prata själv. Att uppmärksamma och lyssna på eleverna för sjutton!
Du har inte gjort ngn fel alls i mitt tycke.
Kram Lallis
http://www.knasigamamman.se
Annelie
29 augusti 2007 21:02
Sluta genast upp med att skylla detta på att du skulle ha misslyckats på något sätt...därmed basta.
Känner så väl igen betendet från jätteduktig i skolan,lugn och snäll, omtänksam och allt frid och fröjd...och så är det dags för högstadiet..
ALLA lärarae suger, är dumma i huvudena, fattar noll, lyssnar inte, alla andra bara gör si eller så. TACK GODE GUD så vet både du och jag att det går över.
Sonen gjorde rätt i att säga vad han tyckte. Att han gick ifrån var mindre bra, men en naturlig reaktion i den åldern, när man kanske inte vet eller kan argumentera för sin egen åsikt. Tids nog lär dom sig det också.
OM nu läraren vill att du ska ringa..GÖR DET
Tala om att det är han som är vuxen och ska förekomma med gott exempel. Det är han som ska lyssna på den enskilda individen...
OCH skolorna ska samarbeta genom att skicka över allt till den nya skolan.
Förstår inte läraren,eller han inte vill förstå. Be då att sonen får byta omgående. Tala om för fjånet till lärare att han ska se till din sons bästa..man kan inte tycka om alla. Ibland stämmer inte kemin ihop...TRO mig jag har erfarenhet av det. Men det är HAN som vuxen som ska stå för det och leda din son rätt..Kram till dig..Jag skrev nog lite osammanhängande kanske
USCH könde hur jag blev lite sur en stund..PUH
http://rospinglan.blogg.se
Annelie
29 augusti 2007 21:11
GAHHHH skrev värsta inlägget=)
Först och främst..SLUTA omedelbart att klandra dig själv...han är tonåring, det går över det vet du.
Känner igen betendet...Först jätteduktig i skolan, jätte snäll trevlig, foglig bla bla bla...sen börjar högstadiet...HJÄLP
Då suger varenda lärare, alla är idioter, ingen lyssnar, alla gör si eller så, eller får göra si eller så..meninte han. SÅ var det för min. Både du och jag vet att sånt går över..
Jag tycker din son gjorde rätt som talade om vad han tyckte. Att han gick därifrån var lite dumt, men väl förståligt i den åldern. Ibland är det lättare att gå sin väg än att försöka argumentera för sin sak.
Skolorna ska samarbeta, efter ditt tillstånd och skicka över matrialet från den förra skolan...
Vill läraren att du ska ringa..Säg åt honom att man inte kan gilla alla, men då får man stå för det. Det är hans skyldighet att leda din son rätt. Det är han som är vuxen och ska vara den goda förebilden där. Klarar han inte det ska han låta din son byta lärare, eller så ska han byta själv. Hanska lyssna ALLTID på denenskild individen..det är enrättighet ALLA elever har...Hua hur jag svamlar osammanhängande..PUHH
Du ska se att det löser sig..Kram
http://rospinglan.blogg.se
malve
29 augusti 2007 21:49
Var stolt över att han sa ifrån. Jag hade dåliga lärare, men jag vågade aldrig säga något. Gick hem och led i det tysta.
Som barn ska man lyda och passa in. Men som vuxen hyllas kreativitet, nytänkande och att man vågar ta för sej. Det passar inte riktigt ihop, tycker jag.
http://malves.blogg.se
maria
30 augusti 2007 09:02
Ananasens: Du har rätt! Tack ska du ha!
Jag har fått lite tips på fisk här nedan, ta gärna del av det...
Ja, det hela var synd, sonen är ju bara inne på andra veckan i ny skola och ny klass... När jag blev sjuk så kände jag att jag ville "hem", där jag har min familj... Så därför flyttade vi i våras och det har väl varit lite turbulent... Minstingen går det ju bra med och 17-åringen men vår 19-åring gav upp han ville tillbaka till gamla orten så han har flyttat och bor tillfälligt med sin pappa, det är en annan historia, de har knappt träffats på sex år....
Kram
maria
30 augusti 2007 09:07
Lallis: Ja du har rätt i att man måste lyssna och det verkar denne ha lite svårt med men dessvärre så blev väl sonen till slut lite otrevlig oxå....
Vi får väl se vad som händer under dagen, jag ringde aldrig igår, jag ansåg att jag inte had enågot att komma med och att vi får ta detta med klassläraren istället... Kanske blir bättre så.
Usch, tänk så man själv kunde vara...:))
Jag borde ha fått mängder av samtal hem, tur att man artade sig...:))
Stor kram på dig, vännen och tack!!!
maria fnissar okynnigt
30 augusti 2007 09:15
Anneliex2: Tack vännen!!! Jag bara njuter av att läsa detta och ja, vi vet ju...
Jag ringde aldrig igår, jag tänkte att vi tar detta med klassläraren istället som sonen dessutom gillar...
Du har dock rätt i allt... Jag vet ju det och nej, så dassig är jag inte, bara lite, ibland, som alla andra... Tror att man har lätt att både lägga på sig själv ibland och som du vet så är mitt samvete fär att sjuka och ryckning upp för barnen en svaghet just nu... Tror oxå att man ibland sätter upp barnets nivå högre än vad den faktiskt är...
Kramar på dig och TACK!!!
maria
30 augusti 2007 09:17
malve: Ja, stolt över att han vågar säga ifrån det är jag, sen måste vi fila lite på hur man gör när man inte får någon respons:))
Du har så rätt i dina tankar om barn och vuxna och det är nog något skevt i hur det är... Kram på dig!!!
Annelie
30 augusti 2007 10:55
Känns skönt att höra.
Som du ser fick jag in två nästan likadana inlägg. Det första ville sig inte pga fel kod..Kram
http://rospinglan.blogg.se
Tant Tagg
30 augusti 2007 11:00
Jag tar mig för pannan och stönar bara : SKOOOLAN!
Det säger väl allt. jag är så trött på den inskränkta Svenska Läraren i Den Inskränkta Svenska Skolan, där alla ska vara lika och behandlas lika och uppföra sig lika och ha samma behov och där skolan aldrig har ett ansvar, utan det alltid är föräldrarna som är de ansvariga. Där skolan inte ser sig själv annat än som pedagoger i första hand och aldrig som fostrare, medmänniskor, goda förebilder och delar ansvaret om barnet med föräldrarna i SAMARBETE.
Gör något innan det blir en konflikt mellan dig, skolan och sonen. Sätt er allesammans ner i ett rådslag. Ibland måste det ske utan huvudpersonen i fråga d.v.s sonen, för att man ska slippa tala över hans huvud, men självklart med honom också. Jag tror att det är viktigt att du som förläder ska kunna sätta ner foten, för att man ska få ett bra läge för samarbete och samtal med skolan. Det gör man inte per telefon utan när alla träffas öga mot öga, gärna med en neutral "medlare".
Verkar det hemskt? Nej, det här är inte svårt. Jag lovar att det blir bättre se´n, för alla parter. Alla kommer att lära sig något med att ta upp ett uppseglande problem i tid, diskutera igenom det och tala om vilka ståndpunkter man har. Läraren som sonen inte kommer överens med, kan t.ex lära sig att handskas med konflikter med elever på ett vuxet och föredömligt sätt, utan att ringa hem till föräldrarna och skvallra och få föräldrarna att känna sig dåliga.
du har väl hört däet där uttrycket om att stämma i bäcken.....?
http://tanttagg.bloggagratis.se
maria
30 augusti 2007 11:40
Tant Tagg: Klok som få!!!
Jag har som tur är god övning på skolan eftersom jag har en kille, 17-åringen, som har diagnos: Mycket låg muskeltonus... Detta ger snarliknande symptom som ADHD/DAMP men är enbart en muskelfråga... Skolan ville inte ta in sonens diagnos och jag fick slita mig gråhårig... Så därför har jag gått igenom många möten, blivit kallad hysterisk mamma osv... Hysterisk tycker jag att man kan bli när de gick så långt i skolan att man fann sonen 8 år gammal i ån och påstod sig inte ville leva längre för att ingen förstod honom i skolan... Nu överlevde han för det var lite vatten i ån det året... Då ringer skolan till mig och låter mig städa upp, så skolan har jag i många avseenden mycket litet till övers för... En och annan gång glimtar det till med en mycket bra lärare men...
Jag har arbetat många år inom särskild omsorg så jag tog själv hand om att lära sonen tips och knep för att hantera sin situation, de lärare och fritidspersonal som var öppna nog att ta emot sådant lärde jag oxå... Sånt som grönt och rött kort etc... Agressivitethantering, uppmärksamhet och koncentrations underlättelse och allt sånt som man tycker ska vara självklart för lärare men som många inte visste om... Så som att ett klassrum med allt för många saker i stjäl uppmärksamhet och koncentration ifrån barn och därmed energi och så blir de "stökiga" (läs trötta)...
I det här fallet med 14-åringen så satt maken och jag och funderade igår kväll och vi kom överens om att det var ingen ide att fortsätta ett enskilt samtal med läraren utan att vi istället kontaktar klassläraren och får till ett möte...
Jag tycker oxå att skolan (läs läraren ifråga) går på lite för hårt med tanke på att sonen förra veckan började på en helt ny skola, i en helt ny ort och har fått nya lärare och klasskamrater som han ska lära känna... Det kan bli lite för mycket för honom ibland och det ska man som vuxen kunna se...
Jag håller fullständigt med Tant Taggs åsikter om skolan och då jag befunnit mig i kris med skolan förut så är jag inte rädd för och tänker inte låta något gå för långt, för den resan vet jag inte om jag orkar en gång till... Fast det är bra lustigt att de alltid lyckas nåla till en lite i det här med att föräldern lyckas förebrå sig själv... Eller är det en del av att vara förälder....
Tack ska Tant Tagg ha för mycket kloka och läsvärda ord!!! Jag ska bära dem med mig på mötet!!!
Tant Tagg
31 augusti 2007 16:18
Bra talat, maria!
Använd dig av din egen erfarenhet och gör ett möte med klassläraren!
Ställ också frågan hur en vuxen brukar känna sig på ett nytt jobb, bland nya arbetskamrater, med nya arbetsuppgifter på en ny arbetsplats första dagen!
maria
31 augusti 2007 16:26
Tant Tagg: Den frågeställningen tar jag tacksamt emot för är det något jag har gjort ett par gånger de senaste 6 åren så är det att ha påbörjat arbeten (vikariat) på helt nya platser och ovana områden och det är ett arbete att ta sig igenom den första tiden så att man börjar känna sig säker och varm i kläderna... Det var ett bra sätt att vända på det hela... Tack!
