dra mig tillbaka... Nog för att dagen förmodligen har varit mest spännande för barnen men jag fick mig nog en försvarlig del av spänning jag med och den har tagit ut sin rätt på mig känner jag...
Sen är det väl så att nu har vardagen rullat igång och nu har jag inga skäl längre, jag har inga orsaker att skjuta upp det som jag vet att jag måste men inte vet om jag vill...
Eftersom vi flyttat och bytt län så måste jag söka en ny läkare här på orten, inte för sjukskrivningens skull, den har min företagsläkare hand om samt mina mediciner utan för att få remiss till öron som kan ta reda på hur mycket min hörsel skadats under detta år...
Sen måste jag ju även få en remiss till magnetröntgen för att se om "bönan" (tumören) i hjärnan har vuxit eller inte... På något sätt bär det mig emot. Jag minns väl kanske all den skräck och turbulens som hände i mig när jag först fick veta om den överhuvudtaget och sen allt runtomkring... Jag vet att jag måste men samtidigt känner jag att ja, än sen då, jag lär väl märka om den växer... Inte förnuftigt eller logiskt alls jag vet men ...
Jag tror att allt funderande kring det just nu och vetskapen om att nu kan jag inte dra mig för det längre, kanske tar mer än jag anar... För jag är så trött...
Men nu, så drar jag mig för det i alla fall för kvällen och natten för nu är det Godnatt, sov så gott och dröm sött!!!
Bloggblad
20 augusti 2007 21:12
Kul att hitta hit - det finns hur många intressanta bloggar som helst. Kruxet är att hinna med en bråkdel...
Det var ju inte så kul i det senaste inlägget... jag har inte hängt med så jag vet ju inte, men hoppas att det går väl och att du får all medicinsk hjälp som behövs.
Lycka till - och tack för ditt intressanta inlägg hos mig!
http://www.bloggblad.blogspot.com
trollpackan
20 augusti 2007 21:35
"Bönan" i hjärnan har inte jag heller hört om tidigare..förstår din oro, men att vänta gör inte saken bättre. Hoppas att det går bra! Kramar på dig!
http://trollpackan
Annela
20 augusti 2007 22:41
Jag har en kylskpåsmagnet där det står " Today is the tomorrow you feared yeasterday - and all is well...
Det blir säkert lugnt!!! Jag håller tummarna för att "bönan" krympt till en ärta istället.
http://www.annelas.blogspot.com
En liten tant
20 augusti 2007 22:57
Blotta tanken på att arbeta sig in i en ny sjukvårdsapparat kan ju trötta den friskaste. Det du har att hantera är dessutom något som för mig känns obegripligt svårt. Jag önskar dig all kraft, smidiga kontakter med nya sjukvårdsinstanser och en obefintlig böna. Jag önskar att den krympt bort av sig själv.
http://tant.webblogg.se
Lallis
20 augusti 2007 23:40
Förstår att du är trött och det med all rätt tycker jag. Det ÄR jobbigt att ta tag i allt återigen..
Stor kram från mig till dig!
/Lallis
http://www.knasigamamman.se
Gerda-Thyra
21 augusti 2007 00:24
Usch vad jobbigt... men man måste väl ta tag i vardagen också, förmodar jag...?! Hoppas bara inte "bönan" har växt!
God natt och sov så gott, jag önskar dig goda drömmar!
http://gerda-thyra.bloggagratis.se
Gisan
21 augusti 2007 06:16
Det klart att det tar emot. Så mycket kan nog vem som helst förstå. Sjukvårdssamtal kan vara motiga även om det gäller mindre ärenden. I ditt fall kan jag ärligt säga att jag inte vet om jag skulle orka ta tag i det själv. Du är en otrolig människa när det gäller att stötta andra. jag hoppas att du kan stötta dig själv minst lika bra. Jag finns ju inte för dig fysiskt. Men jag är här och min mail står alltid öppen för dig!!! Styrkekramar...
http://gisan.blogg.se
maria
21 augusti 2007 08:57
Bloggblad: Så är det... Det finns hur många bloggar som helst och man hittar en del man blir stadig besökare hos, andra som man tittar in till då och då och sen en massa nya hela tiden...
Ja, det blev ju en lång kommentar men ämnet krävde nog det... Kul att kunna bidra med andra perspektiv...
Mig, går dfet nog bra med, jag måste bara ta itu med allt och det drar jag mig som sagt för en aning...
Tack för titten och hoppas att du har en bra dag idag!!!
maria
21 augusti 2007 09:10
trollpackan: Nej, jag skriver inte om den så ofta, den nämns i presentationen men alla läser ju inte det... När man utredde min sjukdom så fick jag reda på den som en lite bonus uppå själva sjukdomen så att säga... Det går nog bra bara jag tar tag idet...
Stor kram på dig!
maria
21 augusti 2007 09:12
Annela: Tack ska du ha!!! Förmodligen så står den säkert alldeles stilla och får fortsätta att undersökas... Den sitter lite illa så man vill inte bråka med den i onödan... Det var ett bra ordspråk på köksmagneten!!!
Kram
maria
21 augusti 2007 09:16
En liten tant: Tack ska du ha och vet du, de kan faktiskt försvinna så där bara, man vet inte... Men du har rätt, jag är sjuk i menieres och det tar stor del av mina resurser och bara detta att sitta i telefon när jag vet att rätt som det är så försvinner hörseln och jag inte kan höra dem längre, det tar emot... För då får man invänta nästa tillfälle som man mår någorlunda bra och försöka att ringa igen... Det här kan ta mycket stor tid i anspråk...
Jag hoppas oxå på att det går smidigt. Om det bara vore det ena eller det andra men både och det tycker jag blir nästan som lite kaka på kaka eller hur?!
Tack ska en liten tant ha!!!
maria
21 augusti 2007 09:18
Lallia: Om jag nu har förstått saker rätt hos dig så tror jag att du vet hur det är... Just detta att man på något vis känner att man måste övertyga att de inte bara läser journalerna och sätter sig in i saken själva... Visst ska jag ta tag idet men... Snart!!
Kram på dig!
maria
21 augusti 2007 09:20
Gerda-Thyra: Tack ska du ha! Jag sov gott och drömde, tänk att det kommer jag inte ihåg.. Det där ska jag nog skriva ett inlägg om för det är lite intressant...
Hoppas att du haft en bra morgon och får en bra dag och att fingrar och händer har börjat återhämta sig så smått!!!
maria
21 augusti 2007 12:28
Tack Gisan! Jag vet, jag mailar om det behövs... Vi försöker väl att finnas för varandra tycker jag!!!
Nej det är inte så lätt att VILJA ta tag i sånt här men MÅSTET väger väl över... Snart...
Kramar
Annelie
22 augusti 2007 19:17
Förstår att det är jättejobbigt att ta tag i, men absolut nödvändigt.Det är inget att leka med och i det här fallet MÅSTE du vara förnuftig.Hoppas att allt är som det ska.Stor kram till dig
http://rospinglan.blogg.se
maria
22 augusti 2007 19:20
Annelie: Ja, jag vet och jag ska... Nästa vecka ska jag börja ringandet... Jag hoppas oxå att allt är som det ska!!! Tack för kramen och en bamse tll dig!!!