Helena

28 augusti 2007 16:32

Det låter så otäckt när du beskriver dina anfall.Är du inte orolig att du ska falla och göra dig illa när ingen är hemma?
Hoppas verkligen din kväll med familjen blir bra.
Kram vännen!

maria

28 augusti 2007 16:44

Helena: Förlåt, jag menar inte att låta otäck... Det bara är så det går till på ett ungefär, ibland busar öronen bara med en oxå... Jag har ramlat och gjort mig illa men det är nog mest på grund av att jag inte har lärt mig ännu att jag inte kan göra riktigt på samma sätt som förut...

Kvällen blir nog bättre, det är inte så ofta jag har haft två snurr på en dag men även det har ju hänt...Jag hoppas på att det bara blir bättre nu...

Kram på dig!!!

malve

28 augusti 2007 16:49

Hoppas att kvällen blir bra!
Kram:)

maria

28 augusti 2007 17:00

malve: Tack! Det blir den nog om en liten stund, tror jag, eller hoppas jag... Hoppas oxå att du får en fin kväll och slänger alla tankar kring rörisar... Det har du ju sett här att de kan vara lite hur som ibland och så finns det vissa som är hur bra som helst... Kramen på dig!

Gisan

28 augusti 2007 18:48

Ett ord kommer för mig. Tapper! Det är vad du är. Kramar...

maria

28 augusti 2007 18:54

Gisan: Tack! Jag vet inte vad det är man är men på något sätt så är det ju bara att ta det hela, om du förstår!!! Kramar o hoppas att du fortfarande är på topp!!!

Annelie

28 augusti 2007 19:06

Så jobbigt att aldrig veta när det kommer. Så ledsen för din skull att det inte kunde hålla sig borta idag. Hoppas det snabbt går över så du får lite skön tid/kramar

maria

28 augusti 2007 19:17

Annelie: Tack, vännen! Men det är ju så att en tre till fem gånger i veckan kommer det och, ja, så är det... Ibland är det korta på en till tre timmar och så lika många timmar efter för att piggna till och ibland så är det långa anfall och då försvinner mycket tid... Vissa dagar busar öronen och då är det som om man är på sjön och är sjösjuk hela tiden så det är olika kan man säga... Lite variation på eländet:)) Alltid positivt tänkande:)) kram på dig!

Ananasens

28 augusti 2007 22:26

Har kommit förbi den fasen du är i nu, men känner igen det så väl.
Och tänkte som du när det kom smygande, jag väntade på att få bli yr så att det gick över för en stund. Och jag visste att när det väl satte igång att snurra ordentligt var det bara att ligga och efter en stund somnar man och vaknar lite mindre snurrig. Om än väldigt vimelkantig och med värsta bakfyllan nånsinn.
Nu blir jag mest småyr ibland och märker att balansen är sämre vissa perioder. Riktigt yr var ett par månader sedan jag var. Den gången vaknade jag mitt i natten och takfläkten snurrade som sjutton även om den inte var igång. :D
Går att skratta åt efteråt.

Hoppas du inte mått för dåligt efteråt idag.
Kram

maria

29 augusti 2007 07:19

Ananasens: Så skönt!!! Det är den fasen som ingen vet hur lång eller intensiv den kan vara va??? Att det är så olika för alla som ha menieres?
Hur länge hade du yrselanfall så här ofta? Jag har tre till fem i veckan men medicinen har i alla fall hjälpt så att jag inte får lika långa anfall längre... Innan medicinen så gick hela dygn bort i förkänning, anfall och "bakfyllan"... Nu går knappa dagen bort men däremot så märker jag att orken är ingenting mot vad den har varit... Jag blir småyr oxå och min balans är just nu urkass... Sen det friska örat har börjat knasa på samma sätt som det sjuka så förändrades balansen radikalt över en vecka... Har visserligen lättare att gå utan att vingla men oxå lättare tt ramla på plan mark liksom...

Det är som du säger, det går att skratta åt efteråt, man måste det!!!

Det tog ett par timmar men sen blir det bättre och bättre...

Kram på dig

förresten hur länge har du varit sjuk och är det i ett öra eller i bägge?