av Kärleksdravel denna gång för att skriva om ett av sina sorgliga minnen....

Även detta en utmaning, för jag har ett gäng sådana... Men...

Reglerna är som följer:

Här är mitt ämne:

"Min största utmaning"

Jag skickar utmaningen med "Min största utmaning" till: Jag väljer att bara ta två för det kommer att svälla alldeles förfärligt annars.... Det blir till Dubbelörnen och K-Magalös

Här är tidigare ämnen:

"Ett sorgligt minne"

"Det bästa som hänt mig"

"Då gjorde jag bort mig"

”Ett sommarminne”

Så ett av mina sorgliga minnen....

"Du var jämt så glad och kom mot mig med dina mörka lockar.

Du kramade mig hårt och länge, skrattade. Du var stor och kraftfull och det lös om dig, som om du stod i lågor. Dina blå ögon glittrade som vatten i solens sken. Du var glad och stolt över mig.

Nu står jag här och ser på dig, blek är du. Nej jag ska inte ljuga, du är kritvit och har inte en gnutta liv och lyster i dig. Jodå, ditt hår är fortfarande mörkt och lockigt, dina ansiktsdrag starkt markerade och din näsa är en aningens stor. Du är vacker!

Runt omkring dig ligger en massa lakan, draperingar kallas det, det lyser hånfullt mot mig och jag blir arg. "Vita lakan, phu, du ska ha jeans och skjorta på dig, du ska öppna dina stängda ögon titta på mig och skratta, med din djupa mörka röst ska du säga :

- Hallå där flickan, long time no see.

Men det gör du inte, du är alldeles tyst. Hur kom allt det här sig? Hur kunde allt falla för dig?

Här står jag på en djävla begravningsbyrå! Du ligger där utan ett ord, inte en blick. Du skulle faktiskt finnas hos mig! Jag är fortfarande liten, vi var inte klara med varann och nu säger du att jag måste bli färdig helt på egen hand, hur kunde du göra så? Förlåt det är ju inte ditt... Men jag saknar dig och jag kommer att sakna dig än mer.

Jag är liten och ensam på en begravningsbyrå. Där ligger du men du är tyst och kommer så att förbli.

- Jag älskar dig i alla fall och du, jag är stark, jag klarar att bli färdig själv.

- Fast det visste du nog redan..."

Tja, jag går kanske in på det en annan gång...

 

ella

3 augusti 2007 21:35

Det var ingen bra utmaning jag startade för nu sitter jag här och gråter igen.

http://livetefter.blogspot.com

 

maria

3 augusti 2007 22:12

Ella, men varför då!!!!

 

Gisan

3 augusti 2007 22:50

Du är så fantastisk i ditt stöd och din omsorg!!! Kramar...

http://gisan.blogg.se

 

maria

3 augusti 2007 23:20

Gisan: Tack! Jag hoppas att jag kan bidra med något litet...Kramar

 

Elisabeth

4 augusti 2007 00:55

Läste den nu.. högt tillsammans med Carolina! Jag kan nästan inte läsa färdigt, och hon sitter alldeles tyst.. sen.. "visst var det vackert",säger jag,och mina tårar som vill börja rinna måste jag torka.. snabbt, för henne.. och hon sitter i fåtöljen lika tyst.. och säger bara:"Mmm.."

"Mamma, åh vet du imorgon..då ska jag se "Melody Club".. fattar du", säger hon helt plötsligt, och jag förstår att din berättelse gör ont, och att hon inte vill tänka dit...nu!

De vackraste orden "jag klarar att bli färdig själv", det gav du henne också..!

Tack snälla Maria, för din vackra och sorgliga berättelse... du gav någon ett par skor.. som ska gå i samma fotspår som du, fast på en annan stig!

Många kramar från mitt hjärta...Kram..

http://himlastigen.blogspot.com

 

K - Magalös

4 augusti 2007 01:36

Utmaningen antagen! Behöver tänka över ämnet lite och även din sorgliga berättelse.

http://mag-o-tarmsjukdom.blogspot.com

 

maria

4 augusti 2007 08:00

Elisabeth: Klart hon inte kan ta till sig ett sånt här minne... Inte nu och även om hon kan göra det någon gång och kanske, som du säger, hitta strofer i den som känns bra, så tycker jag att det som känns bäst för mig, är att veta när det gäller Carro, att hon aldrig kommer att stå där ensam... Jag var helt ensam, den enda anhörig kvar i liv... Detta var inte heller något jag kunde prata om med så många så jag skrev istället...

Stora kramar på dig vännen!!!

Jag menade inte att göra andra ledsna... Ella, och nu du....

 

maria

4 augusti 2007 08:01

K-Magalös: Jag väntar med spänning på din största utmaning... Ha det bra!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

särskilt jag själv... Jag gav upp och har nu suttit och fnurlat på en ny blogg, en som går snabbt och som inte nekar mig inträde och som inte får lust att kasta ut mig då och då:)) Jag har trivts jättebra här på bloggagratis men jag har så lite tid d...

Nu blev jag ju glad när jag kom in på bloggagratis och inte sur... De ska i eftermiddag påbörja arbetet med den nya servern så nu ska det nog fungera som vanligt snart igen:)) Det längtar jag efter!!!   Idag är dagen halvdan redan i från start så att...

Men vem vet hur länge:) Jaha, dagarna har varit blandade med snurr och öronbus samt att jag då och då kommit in på bloggen och tänkt mig en liten cyberpromenad och så har jag inte kommit någonstans... Så jag tror att det måste vara en kombination av ...

Dubbelörnen jag är på bristningsgränsen vad det gäller tålamodet med bloggen just nu....   Dagen har inte varit så bra, var redigt yrslig redan vid frukost och inte blev jag gladare över att jag inte kunde komma in på bloggen för att skriva, ännu min...

och en smörgås, det behövde jag... En promenad är avverkad eller avnjuten, vilket som går bra... Ett stycke shoppingtur är oxå avverkad eller avnjuten dock inte med resultat att jag fick med mig det jag skulle ha hem men en hel del annat jag inte vis...