Direktlänk till inlägg 5 augusti 2007

Känner mig i alla

Av maria - 5 augusti 2007 10:11

fall något lättare i sinnet idag. Det var sånt här som föll över mig för mycket igår...



"Förlåt mig! jag hann inte hem, förlåt jag förstod inte att jag inte skulle hinna. Lilla älskade vän, jag var tvungen att åka till sjukhuset, det blev tokigt där, jag blev sen. Jag trodde att jag skulle vara hemma till din kvällsflaska, att jag skulle ge dig den, jag hann inte hem.

Du vaknade, 9 månader gammal och när jag slängde igen bildörren på parkeringen så hörde jag ditt skrik. Mitt hjärta började rusa. Jag sprang upp till dörren, öppnade och där stod han och vrålade.

- Den där djävla ungen kan ju för fan inte ens dricka välling för i helvete!

Jag stirrade oförstående på honom och tänkte "men herre gud, du har ju aldrig matat honom förut, han har vant sig med mig" Jag sa inget, ville inte ha en konfrontation just då. Ditt hjärtskärande skri slet och drog i mig. Jag satsade på att snabbt ta mig förbi honom. Slank i mellan på sidan av honom och väggen, kom förbi och tog trappan i ett par kliv.

När du såg mig stannade ditt gråtande och övergick i ett hulkande. I nästa sekund var du i min famn.

- Schy, schy, mamma är här, det är ingen fara, så ja mamma är här.

Jag stod där och vyssjade dig medan jag stoppade ner fingrarna i spjälsängen och sökte efter en napp. Jag drog förskräckt upp handen igen och tittade ner i sängen. Den var sjöblöt och geggig av välling. Jag kände på dig, du var lika blöt och luktade. Jag såg mig runt i rummet och såg att det satt välling överallt, på väggarna, golvet och på alla saker. Det såg ut som en vällingbomb exploderat och jag förstod att det var precis vad som skett. Jag såg på dina röda ögon och mosiga kinder att du måste ha legat länge och gråtit, du lutade dig trött och hungrigt mot mig, du ville in i mig. Jag tog med dig in i badrummet, på vägen kikade jag in i din brors rum för att se att allt var okej, han sov, det trollet.

Jag bytte din pyjamas och gjorde dig ren. Vägrade att släppa dig ifrån mig så vi sov tillsammans tätt, tätt hela natten och skyddade varann. Jag lovade mig att jag aldrig mer skulle lämna er ensamma. Inte ens för ett sjukhusbesök. Inte för någonting."


Det här är ett minne som kan egentligen symbolisera 8 år tillsammans med de äldsta barnens pappa...

 
 
Ingen bild

Eva

5 augusti 2007 10:35

Fy vad hemskt, jag får en klump imagen av olust när jag läser det .
Hoppas du har tagit dej ur de nu.
Eva i Halmstad

 
Ingen bild

maria

5 augusti 2007 10:44

Eva: Oh ja, jag har varit borta ifrån detta i över 11 år nu och ändå kan det ibland som igår med allt som hände fortfarande komma smygande på en...

 
Ingen bild

Filifjonkan skakar på nosen

5 augusti 2007 12:23

Å gud dessa eländiga karlar det är ett typexempel skylla på dig ditt fel allting men usch vad jag önskat att jag bott bredvid dig så kunde jag tagit hand om den lille under tiden ..men storebror sov i alla fall det var en tröst ändå Tryggheten som var du kom till sist till den lille det läser man ju klart när han tystnar sin gråt vid din åsyn! Elaka karl..näe inte karl existens..

 
Ingen bild

maria

5 augusti 2007 12:28

Ja, Filifjonkan tänk att det finns sånt... Det är ju naturligtvis något som inte fungerar som det ska men det är ju aldrig en ursäkt tänker jag, Nåväl fjonkan det var länge sedan men det kom dykande över mig när allt blev ett virrvarr här igår... Visst, Filifjonkan har rätt jag har alltid stått för trygghet och kommer nog alltid så göra för de, mina gossar...

Men nu får Filifjonkan snart banna mig som ger en fjonka så mycket att läsa när hon stryker...

 
Ingen bild

pia

5 augusti 2007 13:12

Hej maria
Starkt av dig att ta dig ur detta helvete och bra att du skriver om det för det finns många där ute som har det så här...
Kram och ta inte på dig andras skuld. Du gjorde de du kunde under dessa omständigheter och var glad över det du har ...
Minerna kommer upp låt dem komma och skriv av dig !
Allt gott till dig KRAM

 
Ingen bild

maria

5 augusti 2007 13:15

Pia: Tack! Jag vet att så många har det så och det är så ledsamt, att jag skriver nu beror nog inte på att jaglever med det hela tiden utan att det just igår blev för mycket, för mycket oro, minnen, känslor....

Det är så skönt ändå att skriva av sig och med text försöka få allt på plats...

Kram på dig

 
pia

pia

5 augusti 2007 13:18

Ja så är det för mig med, ibland behöver man ösa ur sig det som ligger och gror det är då man hittar sig själv ,Ett nytt sätt att tänka
Kram på dig tillbaka

http://maskrosblomman

 
Ingen bild

Filifjonkan meddelar

5 augusti 2007 19:43

Vet du Maria strykningen gick så bra för jg vart ilsken å dina vägnar så inget alls blev bränt och hade det blivit det så får man ju tänka so what ungefär...godnatt med dig hoppas du sover riktigt gott i natt,

 
Ingen bild

maria

5 augusti 2007 19:54

Åh, så skönt att höra att Filifjonkans tvätt klarade sig, jag tänkte att nu fastnar fjonkan vid skärmen och glömmer sig men så blev det ju inte då. Godnatt med Filifjonkan oxå, jag ska sova gott och det hoppas jag att fjonkan oxå får göra.

 
elaina

elaina

6 augusti 2007 01:42

maria, Maria, MARIA!
Du borde skriva Ditt namn med STORA bokstäver, efter det jag så igenkännande läst, med gråten i halsen. Fast jag skriver ju oxå mitt alias med små, kom jag just på. Kan det bero att även jag levt i 7 onda år med en liknande Sociopat? Men nu efter snart 7 goda år har oxå jag rest mig ur askan som fågel Fenix...
=0)
PS: överväger nu starkt att börja kalla mig Elaina numera, med versal initial. TACK, ska Du ha för ingivelsen!

http://www.elaina.bloggagratis.se

 
Gisan

Gisan

6 augusti 2007 08:35

Älskade vännen! Inte förrän idag läser jag detta. Det skär i mig att läsa. Starkt av dig att dela med dig. Jag förstår att det här inte är minnen som försvinner. Styrkekramar...

http://gisan.blogg.se

 
Ingen bild

maria

6 augusti 2007 09:05

ELAINA: Nä, det såg inte ut som vanligt, elaina är jag mer van vid... Det visar på styrkahos dig såsom hos mig, 7-8 år, har man inte tagit sig därifrån då så minskar möjligheterna avsevärt att man ska lyckas... Jag mår faktiskt urbra idag det var bara att när sonen meddelade sitt beslut så vek förnuftet, logiken och det rationella hos mig och allt bara sköljde över mig igen... det kändes som att jag på grund av alla val vi varit tvungna att göra här det sista året offrade sonen, att jag medvetet skulle skicka honom för avrättning (åtminstone emotionellt)... jag tror nog att du kan förstå hur jag menar... Kram på dig och tack!

pst, du meddelar om du ändrar namnet med versal eller???

 
Ingen bild

maria

6 augusti 2007 09:07

Gisan: Vännen, jag var tveksam till at lägga allt på bloggen men eftersom bloggen i mycket har ersatt pappersdagboken så ville jag att det skulle vara här...

Man kan väl säga att minnena kan väla över en i vissa situationer...

Kram på dig!

 
elaina

elaina

6 augusti 2007 15:26

Jag tycker oxå att det ser fel ut att skriva det med Stor Bokstav så jag håller mig till dom gemena, bokstäverna alltså...
=0)

http://www.elaina.bloggagratis.se

 
Ingen bild

maria instämmer till fullo

6 augusti 2007 15:35

elaina: Det tycker jag att du gör så rätt i, det gör jag med... fniss...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av maria - 29 oktober 2007 18:31

särskilt jag själv... Jag gav upp och har nu suttit och fnurlat på en ny blogg, en som går snabbt och som inte nekar mig inträde och som inte får lust att kasta ut mig då och då:)) Jag har trivts jättebra här på bloggagratis men jag har så lite tid d...

Av maria - 29 oktober 2007 07:02

Nu blev jag ju glad när jag kom in på bloggagratis och inte sur... De ska i eftermiddag påbörja arbetet med den nya servern så nu ska det nog fungera som vanligt snart igen:)) Det längtar jag efter!!!   Idag är dagen halvdan redan i från start så att...

Av maria - 28 oktober 2007 08:00

Men vem vet hur länge:) Jaha, dagarna har varit blandade med snurr och öronbus samt att jag då och då kommit in på bloggen och tänkt mig en liten cyberpromenad och så har jag inte kommit någonstans... Så jag tror att det måste vara en kombination av ...

Av maria - 26 oktober 2007 19:30

Dubbelörnen jag är på bristningsgränsen vad det gäller tålamodet med bloggen just nu....   Dagen har inte varit så bra, var redigt yrslig redan vid frukost och inte blev jag gladare över att jag inte kunde komma in på bloggen för att skriva, ännu min...

Av maria - 25 oktober 2007 12:49

och en smörgås, det behövde jag... En promenad är avverkad eller avnjuten, vilket som går bra... Ett stycke shoppingtur är oxå avverkad eller avnjuten dock inte med resultat att jag fick med mig det jag skulle ha hem men en hel del annat jag inte vis...

Presentation

Omröstning

Hur har du hittat hit:
 gjorde en sökning på nätet av något och sidan dök upp
 som en länk hos en annan blogg
 någon tyckte att jag skulle kika in här
 genom en kommentar som du lämnat någonstans
 jag bara slözappade runt på olika bloggar
 annat

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Augusti 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards