Direktlänk till inlägg 5 augusti 2007
fall något lättare i sinnet idag. Det var sånt här som föll över mig för mycket igår...
"Förlåt mig! jag hann inte hem, förlåt jag förstod inte att jag inte skulle hinna. Lilla älskade vän, jag var tvungen att åka till sjukhuset, det blev tokigt där, jag blev sen. Jag trodde att jag skulle vara hemma till din kvällsflaska, att jag skulle ge dig den, jag hann inte hem.
Du vaknade, 9 månader gammal och när jag slängde igen bildörren på parkeringen så hörde jag ditt skrik. Mitt hjärta började rusa. Jag sprang upp till dörren, öppnade och där stod han och vrålade.
- Den där djävla ungen kan ju för fan inte ens dricka välling för i helvete!
Jag stirrade oförstående på honom och tänkte "men herre gud, du har ju aldrig matat honom förut, han har vant sig med mig" Jag sa inget, ville inte ha en konfrontation just då. Ditt hjärtskärande skri slet och drog i mig. Jag satsade på att snabbt ta mig förbi honom. Slank i mellan på sidan av honom och väggen, kom förbi och tog trappan i ett par kliv.
När du såg mig stannade ditt gråtande och övergick i ett hulkande. I nästa sekund var du i min famn.
- Schy, schy, mamma är här, det är ingen fara, så ja mamma är här.
Jag stod där och vyssjade dig medan jag stoppade ner fingrarna i spjälsängen och sökte efter en napp. Jag drog förskräckt upp handen igen och tittade ner i sängen. Den var sjöblöt och geggig av välling. Jag kände på dig, du var lika blöt och luktade. Jag såg mig runt i rummet och såg att det satt välling överallt, på väggarna, golvet och på alla saker. Det såg ut som en vällingbomb exploderat och jag förstod att det var precis vad som skett. Jag såg på dina röda ögon och mosiga kinder att du måste ha legat länge och gråtit, du lutade dig trött och hungrigt mot mig, du ville in i mig. Jag tog med dig in i badrummet, på vägen kikade jag in i din brors rum för att se att allt var okej, han sov, det trollet.
Jag bytte din pyjamas och gjorde dig ren. Vägrade att släppa dig ifrån mig så vi sov tillsammans tätt, tätt hela natten och skyddade varann. Jag lovade mig att jag aldrig mer skulle lämna er ensamma. Inte ens för ett sjukhusbesök. Inte för någonting."
Det här är ett minne som kan egentligen symbolisera 8 år tillsammans med de äldsta barnens pappa...
särskilt jag själv... Jag gav upp och har nu suttit och fnurlat på en ny blogg, en som går snabbt och som inte nekar mig inträde och som inte får lust att kasta ut mig då och då:)) Jag har trivts jättebra här på bloggagratis men jag har så lite tid d...
Nu blev jag ju glad när jag kom in på bloggagratis och inte sur... De ska i eftermiddag påbörja arbetet med den nya servern så nu ska det nog fungera som vanligt snart igen:)) Det längtar jag efter!!! Idag är dagen halvdan redan i från start så att...
Men vem vet hur länge:) Jaha, dagarna har varit blandade med snurr och öronbus samt att jag då och då kommit in på bloggen och tänkt mig en liten cyberpromenad och så har jag inte kommit någonstans... Så jag tror att det måste vara en kombination av ...
Dubbelörnen jag är på bristningsgränsen vad det gäller tålamodet med bloggen just nu.... Dagen har inte varit så bra, var redigt yrslig redan vid frukost och inte blev jag gladare över att jag inte kunde komma in på bloggen för att skriva, ännu min...
och en smörgås, det behövde jag... En promenad är avverkad eller avnjuten, vilket som går bra... Ett stycke shoppingtur är oxå avverkad eller avnjuten dock inte med resultat att jag fick med mig det jag skulle ha hem men en hel del annat jag inte vis...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|