Sotaren

7 augusti 2007 22:10

Hej Maria:)

Ja det såg ju ut som att det var en bättre eftermiddag än förmiddag :)

Så ni har fått tag i en röris iaf :) trevligt, om det nu blir han, håller med om att kolla lite priser och så innan man bestämmer sig :)

Jo vi fick faktiskt riktigt varmt vi också så småning om, runt 30grader tror jag, jag var inte ute så mycket :( fastnade inne och slipa gipsvägg:( kanske inte det roligaste man kan göra sånna här dagar, men det är ju gjort nu, tillsammans med en gjutplatta i tvättstugan! Det skulle inte förvåna mig om jag ska vara ute imorgon och att det regnar! haha

Önskar dig en bättre dag imorgon, kram / Sotaren

Elisabeth

7 augusti 2007 23:09

Varför är jag så "segig"...! När jag kommer och hälsar på hos dig - ja, då har du redan hoppat i pyjamasen...typ!

Läste ditt inlägg "Eftersom snurret inte har velat", och tänkte spåna lite på det! Nu är ju inte jag någon proffstänkare men...

Tror du inte att de flesta människor har väldigt högt ställda krav på sig själva? Man vill inte gärna se på sig själv som en människa som faktiskt också gör fel! Precis som alla andra..!
Så när något då går "fel", eller vi har valt den väg som inte blev rätt.. istället för att visa oss själva omtanke och förståelse, så förebrår vi oss själva med skuldkänslor och besvikelse!

Kanske måste vi helt enkelt lära oss att vi är människor - och alla människor gör fel!
"Jag är också människa - därför gör jag också fel" På så sätt kanske man hittar lite mer förståelse för sig själv, och ger sig själv lite "credit" när det går fel...!

Jag undrar om det kanske har lite med självkänslan att göra?

Maria, jag vet inte alls.. och du kan ju på ett helt annat sätt göra den här jämförelsen, då du använder dina känslor i din profession? Men å andra sidan.. använder vi väl våra känslor mer eller mindre dagligdags?

Ja, det här vet jag inte om det blev någe vettigt spån... du får kasta det i papperkorgen (inte kasse..!) om du tycker det är irrelevant och dumt..!

Maria, du är en viktig länk för mig - och en livlina kommer du alltid att vara för mig... så länge du vill och orkar!

Ha det gott.. min vän

Gisan

8 augusti 2007 05:45

God morgon och välkommen till första dagen på resten av ditt liv. Ta hand om den och dig på bästa sätt! Kramar...

Christina

8 augusti 2007 07:47

God morgon vännen!
Notan brukar jag också få dagen efter men man måste bita ihop, kan ju inte sitta stilla som ett kolli och glo dagarna igenom, man måset ju leva!
Önskar dig en riktigt bra dag....
Kram

maria

8 augusti 2007 08:21

Elisabeth: Alltså du har rätt, visst använder vi våra känslor dagligen och visst har vi svårare att vara "snälla" mot oss själva...

Jag tror att jag dels blev svamlig i inlägget för att det var flera bitar som drog i mig... Jag tror att jag avsåg egentligen det du talar om men att vårt senaste beslut att flytta tex det var inte något lätt beslut, det var heller inte ett beslut som vi kunde göra så mycket annorlunda, det var faktiskt egentligen ett beslut som grundade sig på etikmoralens alla grundläggande principer: Att så få som möjligt ska lida minsta möjliga skada eller att så många som möjligt ska erhålla så stor vinst som det går...

Det är etikmoralens grundläggande principer och dessa försöker jag för det mesta leva efter men om barnens behov alltid går före mina så blir ju jag ingen bra människa för dem, förstår du hur jag menar? Barnen går naturligtvis alltid i första rum och kanske det var i såna fall jag menar att trots att jag vet att vi inte kunde fatta något annat beslut än att flytta och trots att beslutet uppfyllde etikmoralens principer så kanske jag har för lätt att skuldbelägga mig för den enda sonens förlust i det... Jag får bita mig själv i tungan varje gång jag ser honom för att inte gå med på att skuldbelägga mig själv i mer än i tanken... Att allt är mitt fel... Men det är det inte... Jag tror att han behöver den här sortens förändring för att ta tag i sitt vuxna liv och kanske allt är bäst som nu blir i slutänden...

Fniss, inte vill jag kasta något i papperskassen, oops, korgen... Det är kloka ord du kommer med Elisabeth!

Jag tror att de flesta har lite halvdan självkänsla och att den biten vi ofta säger att det är dålig självkänsla många gånger handlar om ödmjukhet... Jag tror att det är något jag kanske har fått en aning för mycket av under livets gång. Istället för att bli bitter och hatisk, militant feminist eller bara "surkärring" så är jag ödmjuk inför att allt och alla är olika och allt har inga svar och att jag aldrig kan veta vad livet för med sig bakom knuten...

Så du Elisabeth, jag kommer att hänga med hos dig tills dess att cybern låser ut mig, men det kan den väl inte ändå???

Stor kram på dig vännen!

maria

8 augusti 2007 08:25

Sotaren: Jag såg att jag missat sätta mig online igår, så när jag kom o såg att du hade varit där så var du inte det längre....

Hoppas att det blir bra väder för er idag med, det var väl härligt med soligt och varmt väder igår? Skoj!

Ja, rörisen ska då komma i nästa vecka och kika hur mycket det är och lämna ett pris,vi får se helt enkelt...

Jag hoppas i alla fall...

Hoppas att du får en bra dag och jag undrar vad du ska hitta på idag då om du slipade spackel (vilket är bland det värsta jag vet)och gjöt platta igår....

Kramen på dig

maria

8 augusti 2007 08:27

Gisan: Tack ska du ha vännen! Jag ska ta det lugnt idag... Jag hoppas att du sovit gott, vaknat skönt och får en bra dag!kramar...

maria

8 augusti 2007 08:29

Sockertopp: Visst är det så! Om vi bara skulle gå och glo in i väggen och inte göra något då har man ju inte mycket till liv ändå, i alla fall inte vi som kan jämföra med före och efter... Ibland undrar jag hur de ser på saken, de som har varit med om olyckor eller sjukdomar som gör att de inte kan göra något men de kan se och höra, uppleva!!!

Kram på dig!
kikar in snart!