och nu inväntas en rörmokare... Hoppas, hoppas att han kommer  och tar jobbet...

Hade tänkt fortsätta med lite boktipseri... Fortfarande inga lättsamma och skojiga böcker... Det är fortfarande på det tunga temat...

"Sista andetaget" av Carlton Stowers, mycket ruskig...

"Säg det inte till någon" av Kathy O´Beirne,ruskig den med och Magdalenatvätterierna ingår i historien...

"När blodsbanden brister" av Hanna Svensson, ger insikt i hur maktapparaterna segar och brister...

"Mamma sa att jag var sjuk" av Julie Gregory, om hur det kan te sig när mamma faktiskt är sjuk...

De är böcker som står på tur hos mig att läsas om, efter att jag läst ut den jag håller på med nu...

Hoppas på en bra eftermiddag och att rörisen kommer....

här hos mig av min lillasyster och vi spontangick ut och gick och förstörde min morgonpromenad med två glasskulor... Inte nog med det så spontanförstörde jag lite andra kulor oxå, såna som brukar ligga i plånboken...

Systra mi och jag knatade in på det här stället med såå mycket saker... Det första jag ser är detta hjärta och som några säkert har gissat så är jag lite svag för, ja, just det, hjärtan... Den stod alldeles i ingången och jag tog den på en gång med mig... Systra mi skrattade år mig och sa: Vi kan ju titta först här inne oxå... Nej, svarade jag, då tar någon den för mig... Sagt och gjort...

Nu så ska den naturligtvis inte stå där på golvet, utan i fönstret, det som saknar Gerda-Thyras lyktor och dessa lyktor är snart klara...

Jag kunde ju inte låta bli och Hobbe satt på trappan och skällde efter sin matte så nog hade jag kunnat låta den stå kvar tills vi tittat färdigt för det var nog ingen som vågade passera Hobbe ändå...

lyssnat på måendet... Vi travade iväg, det var behagligt ute, lite grått bara, lämnade minstingen på lekis och gick ut på rundan på grusvägar, lite mer utanför, lantligt... Halvvägs så kommer regnet... Jag hade klänning på mig, visserligen en fleecejacka över men ändå... Det är svårt att hålla igen den med hunden i kopplet och den är en sån typ...

Så ett tag stod jag under några träd och tänkte att det går snart över men icke... Sen förstod jag att Hobbe skulle få nippran om vi stod kvar där så då bet jag i det sura äpplet och traskade iväg så en halvtimmes promenad i regn, klädd i klänning, det var en del som tittade på oss där vi kom intraskande mot samhället... Tyckte nog inte att vi var riktigt kloka... Jag skyllde på Hobbe...

men ändock ny...

Minstingen började tjata om att vakna och gå upp vid 05.30 idag och det gillar inte jag... Kom upp vid 06.00 så han var idog i sitt ärende!

Har glömt bort, men dert är så att idag kl. 14.00 så kommer en rörmokare och kikar på det vi vill ha gjort, sen får vi se om han har tid att ta det... Det är inte alltid lätt det där...

Här är det mulet, lite grått men inget regn och det är utlovat att solen ska komma... Känner mig inte helt okej så jag är tveksam till promenaden men jag tror jag försöker ändå... Stupar jag på vägen så, ja, då ringer jag väl någon då....

Hoppas på en bra förmiddag!!!

snart i alla fall...

14-åringen har verkligen varit aktiv i detta med att faktiskt skaffa sig kompisar i alla fall, redan idag... Känns skönt med en kille som inte haft allt för lätt med detta...

Jag har haft en dag full, fylld av mycket och det tar men är oxå roligt... Imorgon hoppas jag att jag får min promenad igen för det var såå skönt, jag tänker så bra när jag går.

Men nu är det Godnatt, sov så gott och dröm sött!!!

Kanske ses vi imorgon igen!!!

att när skolorna kommer igång så infinner sig sommarvärmen och håller på att få en däckad... Här smälter vi snart bort, tur att det fläktar lite oxå...

Alla barn hemma och nöjda och glada, 14-åringen hade följt med några klasskompisar hem på lunchen och umgåtts med dem, så skönt han verkar mena det han sa igår...

Tvättmaskinen går varm och jag har haft en mindre snurr men annars så är det mest tankar och funderingar hos mig...

Jag har läst många inlägg om socialstyrelsen och de 90 diagnoserna och de förändringar man funderar över att få till stånd... Alla inlägg jag har läst har berört mig och alla inlägg jag har läst i saken har fått mig att koka en aning över hur man vill/tänker sig att behandla sjuka människor... Jag har alltid arbetat med de svagare grupperna i samhället, däribland sjuka människor och nu har jag blivit sjuk själv, det jag kan förfäras över är att det är en grupp som inte kan försvara sig, inte kan hävda sin rätt i sak... 

Jag har inte orkat kommentera, vilket jag oftast gör och bara det känns illa... Men kanske som jag skrev i mitt sista inlägg igår så orkar man inte ta till sig allt när det är mycket, även om det kan beröra en själv... Då kan jag inte låta bli att tänka på alla de bloggar jag besöker där bloggaren är sjukskrivna eller har sjukersättning... Hur de måste känna sig, man blir uppmålad som den svaga länk som suger ut samhället och som att man egentligen inte är sjuk, då hamnar man som utpekad snart i såna tankar om sig själv i andra sammanhang... Det skulle kunna kallas för diskriminering.

Vilka är vilka att göra en bedömning av vilka diagnoser som kan räknas till "diffusa"? Om ett gäng diagnoser idag blir klassade att vara "diffusa", vilka nya kommer då att klassas som det imorgon? Hur långt ska det gå???!!!

Tankarna mal på i ämnet och jag tror aldrig att det kommer ta slut men det jag hela tiden kommer fram till är punkten om människosyn... Det är ju ändå vilken människosyn man har som gör att man sätter ett människovärde, jag, dum och naiv som jag är har nog ändå trott att vi skulle försöka att hålla ättestupan och fattigstugorna stången men vem vet....

Nu hoppas jag på en någorlunda kväll!!!

böcker idag, egentligen med anledning av en hel del bloggar jag stött på... En del bloggar läser man dagligen, andra då och då, ofta och sen finns det dom man ramlar över och besöker igen och de som inte passar en själv alls...

En del bloggar skriver om mycket svåra saker, som jag blir intresserad av, andra om mer vardagliga ting som kan vara nog så svårt att hantera i mellan åt och därför fångar intresse... Men till de en del av bloggar jag läser så finns det en del gemensamma punkter... Barn till alkoholiserade föräldrar, barn utsatta för övergrepp av olika karaktär och där fastnar jag ganska ofta...

Jag vet oxå att det finns en del bloggar jag besöker som har stick och skär problematiken, där fastnar jag ofta oxå... Jag vet att många ställer sig så förvånade inför att någon med vilje kan åsamka sig själv så stor skada, nästan så att livet går till spillo och det händer ju oxå ibland... Då tänker jag på att det är egentligen en urgammal metod att fjärma sig, klara av, att hantera själslig/känslomässig smärta... Man ger sig själv en fysisk smärta för att klara av den inre, eller att dämpa den för tillfället, lindra, låta något annat kännas värre just då...

I alla fall så kommer jag att tänka på ett på ett par böcker som jag läst och läst, många gånger... De är riktigt bra och olika varandra...

Först Tully av Paulinna Simons... Den är mer en fiktiv roman, mycket läsvärd.

Sen Ohörda rop av Gitta Sereny som är en verklighetsbaserad berättelse/pusslande om fallet Mary Bell... Oerhört stark och läsvärd!

Sist ut kommer Zebraflickan av Sofia Åkerman som skriver utifrån sig själv och den är oxå mycket läsvärd...

De här böckerna är inga snälla böcker där man som läsare njuter , det är tunga böcker som får många tankar och funderingar att spinna igång...

sprack dagen... Nej då, jag fick en jättetrevlig förmiddag och stod upp oxå... Min lillasyster ringde och kom över en stund så vi drack lite kaffe och jag fick en försenad födelsedagspresent, två böcker, fantasy, och som jag behöver böcker just nu... Vi snickesnackade länge och väl och sen tog vi en promenad till ett ställe som säljer hantverk och glass... Jag köpte både två kulor glass och hantverk...

Tvätten!!! Äh, den glömde jag bort men jag ska ta tag i den nu och sen ska jag vila en stund för nu börjar jag bli lite dan...

Har tänkt på mina funderingar ifrån gårdagskvällen och kommit fram till att jag ger mig och familjen denna vecka på sig att komma in i vardagen lite mer och så tar jag tag i mitt i nästa vecka... Så blir det, tror jag i alla fall om inte maken har en annan åsikt i ämnet...

Jag som hade lite grejer jag skulle ha skrivit om idag men det får bli lite senare i eftermiddag!

Nu hoppas jag på en bra eftermiddag!!!