här och inte var det i tvättstugan, ohh nej, tänk om det ändå hade varit det...

Positivt för dagen är att jag bara haft en pyttevända idag men mycket öronbus... Negativt var ett telefonsamtal ifrån 14-åringens skola men det blir nog ett helt eget inlägg så småningom...

Det blev en extra promenad som förstördes genom en rulltårtsbit i trädgården med en kopp kaffe tillsammans med syster yster och minsta systerdottern... Det var trevligt!!!

Nu är fisk i ugnen och potatisen kokar och 14-åringen menar att han kan inte äta potatis utan sås och att den såsen som är med fisken i ugnen inte går att äta... Grrrr... Han får väl vara utan mat då...

Nu hoppas jag på en bra kväll med en make som blir så pass sen som 7 ikväll, fast han åkte före 6 imorse...

Ja, ja, en bra kväll var det!!!

som flöt ut och blev mer och mer... Efteråt så läste jag igenom och kände att ja, det är ju så jag ser på det, oftast, på livet alltså... Så då tänkte jag att jag ville ta med det i ett inlägg!!!

Livet är en förunderlig resa och på den resan så samlar man på sig en massa packning i kappsäcken, ibland måste man stanna upp och packa om i kappsäcken, man kan bli tvungen att packa ur lite och lämna efter sig på vägen för att få rum med nytt bagage...

När man gör dessa ompackningar, ipackningar och urpackningar så förändras helhetsbilden av bagaget, det formas och omformas hela tiden.

Ibland blir man inte av med bagage som man kommit att tycka är onödigt att ha, det suger sig fast i kappsäckens sömmar och griper tag i tyget, det vill inte bli utkastat riktigt ännu eller oxå så har man inte styrka ännu att slita loss det och kasta det i diket...

Annan packning vill smita ifrån en i förtid, fast man inte är klar med det och fortfarande behöver det, det får man hålla ett öga på så att man får fatt i det när det försöker att rymma och kan packa ner det i kappsäcken igen...

Då och då händer det att packningen blir snedfördelad och då kan det hända att man själv med kappsäck och allt tar en snedtur ner i diket och sen kravlar man sig upp och börjar packa om i kappsäcken igen...

Man vet sällan när, var eller hur bagaget blir för tungt eller felfördelat, man upptäcker det bara och då får man packa om, dumpa, ge plats och samla på nytt som passar in...

åtminstone i arbets och skolveckan...

Jag mår rätt bra här nu på morgonen så nu ser jag fram emot en promenad... Det blåser inte lika mycket som igår heller och det är inte riktigt samma bitande kyla längre så det kan nog bli en skön promenad...

Idag, om jag får stå upp, så SKA jag försöka komma ut på två promenixer OCH jag ska ta tag i tvättstugan... Tja, det kan ju vara bra att sätta upp lite mål i alla fall så får man se hur långt man kommer...

Jag hoppas på en bra förmiddag för alla!!!

god natts sömn!!!

Jag hoppas att alla i cybern får en god natts sömn, sover gott och drömmer söta drömmar samt vaknar till en solig och skön morgon!!!

Sov gott!!!

och nu ska maken ut och fortsätta med staketet... Det blev inget av med det igår... Jag har bestämt att det inte blir en andra promenad idag, med lite hjälp av maken som inte tyckte att jag såg ut att vara i stånd till en promenad till...

Så då tar jag och kikar lite i tvättstugan istället, för städningen tänker jag helt enkelt blunda inför ett tag till... Om jag sätter mnig en stund i tvättstugan och sätter på en tvätt så ska jag se att inspirationen snart kommer flygande in i mig och det blir kanonbra därnere...

Kanske inspirationen inte stannar vid tvättstugan, den kanske färgar och möblerar inom mig och lyckas väcka all min lust för färdigställande och slutförande så att även badrummet och källargolvet får sin lilla touch och blir klart... Ja, ja inte idag då men i veckan om jag tar tvättstugan idag...

Hopp om en fortsatt bra kväll!!!

kommer man tillbaka, det segar sin väg framåt till ett uppklarnande i skallen...

Nu är nästan alla hemma i huset, maken lagar mat. Det blir chiliconcarne med mycket vitlök, jag älskar vitlök...

Sen tror jag inte att jag vågar mig på en promenix till idag, jag har funderat mig fram till det i alla fall... Det kan ju bli en bättre dag imorgon så då kanske jag kan ta två promenader... Så ikväll skulle jag kunna fortsätta lite i tvättstugan, fast städa är det som behövs i hela huset... Jag blundar för städningen ett tag till...

Nu ska det bli gott med mat!!!!

Hopp om en bra kväll för alla!!!

över... Jag kände det komma smygande, men man vet aldrig om det är bus eller ej och sen kom illamåendet och trycket ökade och sen stöp jag...

Har legat tills nu men borde kanske ligga en stund till eller i vart fall undvika trappan ett tag till... Så om mina meningar blir lite konstiga så har jag sagt det förr, bokstäverna står helt enkelt inte riktigt där de ska och inte alltid helt stilla nät jag är så här groggy efteråt...

Fick ringa maken om minstingen precis innan jag fullständigt stöp, jag kan inte gå och hämta honom när jag är så här, han får en liten längre dag idag då men det är ingen fara med det... Faktum är att många gånger kan stunden/tiden innan ett anfall sätter in ordetligt och efter ett anfall tills man har blivit någorlunda i skallen igen, vara jobbigare än själbva snurret... Man snurrar ibörjan men sen somnar jag för det mesta...

Uschia, det blev ett pestinlägg detta märker jag och det var inte meningen. Positivt är att jag fick snurren när ingen är hemma vilket ökar möjligheterna till att jag om en till två timmar är lite piggare igen och kan umgås med dem i huset...

Så nu kanske jag ska fundera över om kvällen ska få ge något, promenad i kylan eller något annat trevligt...

Jag hoppas på en bra kväll!!! efter att jag vilat en stund till...

här att man kan tro att man ska blåsa bort med hus och allt... Det vore en flygtur det:))

Sitter efter en vilostund och funderar på om jag nu ska göra något nyttigt idag, det mesta känns lite stort att börja med just nu... Kanske skulle jag ta mig en promenad till medans jag ändå står upp eller oxå dyka ner i en god bok... Jag gör som igår, funderar ett tag till, så får vi se...

En sak som hände när jag fick all information om "bönan" och sjukdomen var att när jag gick ner mig i depression så slutade jag att komma ihåg mina drömmar och det jag kom ihåg var inte längre drömbilder i färg utan bara i svartvitt... Skumt! Likadant med det här att blunda och se en bild framför sig, såsom man kan göra, det försvann, jag kunde inte för mitt liv frammana en bild för mitt inre... Idag kan jag det lite men inte på långa vägar som tidigare och jag minns drömmar ibland idag, men inte heller det är som tidigare... Märklig är hjärnan och hjärtat tillsammans...

Jag hoppas på en bra eftermiddag!!!